Det är svårt att tro.

jag tror att många som inte tror på Jesus och bibeln tror att vi som gör det har det enkelt, att vi har alla svar färdiga för oss. Kanske har jag själv också någon typ av illusion av att det kristna livet ska vara enkelt. 

Faktum är att det kristna livet är kantrat av lidanden, man måste genomgå en ständig förvandling av sitt jag. Man blir tvingad till självrannsakan och uppoffring, Jesus vill att vi ska ge hela våra liv för honom. Det innebär att man inte längre kan bestämma helt själv över vad som är bra eller dåligt för mig, inte heller har jag rätt att bestämma min egen framtid. Jag har inte som kristen rätt att söka mitt eget, nej, jag måste söka det som är hans först, Alltså Jesus. Det är ganska hårda bud, för det är inte alla dagar man vill förneka sig själv, jag menar, vi är ju alla uppfostrade att "look out for number 1" dessutom tror jag det ligger i människans fallna natur att vara egoistisk, det har vissa misstolkat till att betyda att man måste vara egoistisk för att överleva. Det kallas ibland "survival of the fittest." Så är det inte för en kristen, nej vill man följa Jesus måste man också följa hans exempel och ett av dom är att sätta andra före sig själv, gärna så radikalt det går. 

Personligen vill jag bli omtyckt av alla, men många har problem med Jesus och att man valt att vara kristen. Därför är jag ganska feg att utrycka min tro. Vilket egentligen är dumt, för jag älskar att prata om Jesus, när jag väl kommer igång. Men däri ligger ett lidande för mig, vill jag följa Jesus måste jag säga ifrån mig popularitet. Om Gud manar mig att prata om honom, eller ännu värre BE för någon främling så blir jag skrämd, ofta fegar jag ur och väljer att inte göra det. Även fast jag vet att det alltid blir ett äventyr värt att minnas när man vågar lyda honom, alltså Jesus. 

Men, jag har det ganska bra, det finns många som får sätta livet till, bokstavligen talat, för att de är kristna. Och så långt har det inte gått där jag bor än, även om toleransen är på bristningsgränsen, det verkar förhålla sig så att man kan tolerera allt utom intolerans. 

Som kristen måste man också ibland avsäga sig saker man älskar, oftast för att man finner sig själv att inte längre älska det pågrundav den Helige Andes närvaro i mig, men ibland också bara för att man vet att det är emot Guds vilja. Det kan vara väldigt plågsamt, även fast man vet att det är för mitt bästa. 

Det kostar alltså att följa Jesus, inte nog med allt detta så plågas man ibland av tvivel, även fast man kanske, som jag, har fått uppleva och se saker som gör att jag omöjligen kan förneka Gud. När dessa tvivel skakar en och man lever i ett sekulärt land så är det ibland väldigt svårt att hitta tröst, all kultur, forskning och alla ens med människor verkar peka åt hållet där det inte finns någon Gud. 

Men Gud vare tack, han, alltså Jesus, lyckas alltid leda tillbaka en till övertygelsen av hans existens. 

Så, det är inte alltid lätt att tro, men det är alltid värt det! 

Gatufest, Gatukyrka och Street Aid.

Förra veckan var det den största årliga festen i Sundsvall, varje år arrangeras Gatufesten, det kommer massor med artister och innerstan förvandlas till ett festivalområde. Ganska trevligt tycker jag, det ger lite gammeldags marknadskänsla.

Vi i Street Aid fick dra det kortare strået och stod i år långt utanför området och fick således inte träffa lika många människor som vi förväntat oss. Jag skulle vilja påstå att det var låg kvantitet men hög kvalitet på de möten vi gjorde med människor där, och även inne på området där jag var med som "Jesuskonsulent" (Kom på titeln själv, rätt nöjd!) i Gatukyrkans tält. Visst var det mer flöde inne där än i bussen, men ändock.

Jag har tänk att nu återberätta min historia från Gatufesten 2013, vad jag fick uppleva!


Vi inledde med att lasta ur bussen på onsdagen, byggde upp våra tält och gjorde det mysigt. Vi samlades några inne i bussen för en kort bön innan kvällen kickade igång. Under bönen så upplever jag i min fantasi en bild av en människa på kyrka och med gips på höger fot.
Jag tyckte det var underligt för vanligtvis har man inte gips som är vitt längre, man brukar sätta någon typ av skena som av någon anledning ofta är blå.
Det gick inte mer än 15 minuter så kom en kvinna gående på krycka med bandage på höger foten! Bandage, att jag inte tänkte på det. Jag tog min chans och gick fram till dem, de var ett sällskap av två damer och tre barn. "Hej! Jag tror på Gud, kan jag få be för din fot?" Den andra kvinnan tolkade över på rätt språk och jag fick be. Jag bad två gånger och första gången blev foten bättre, den andra gången var foten helt bra! Jag fick en stor kram av henne och hon ropade "Be för mitt huvud!"
hon kunde tydligen mer Svenska än vad jag trodde! Jag bad för huvudvärken och den släppte. Då ropade hennes väninna att hon också hade huvudvärk, så jag bad för henne med. Båda blev helt friska! Jag fick berätta lite för dem om Jesus och bjuda dem på fika, dom fick varsin bibel, även de små fick manna biblar. Det var en sådan otroligt härlig start på veckan!

Jag fick även träffa många människor den kvällen som var intresserade av att prata om Jesus, varav vissa sökte efter meningen med livet. Det var särskilt en kille vi fick be för som är sökande efter livets mening. Dessvärre bor han inte i Sundsvall och inga personuppgifter byttes så hur det går för honom vet jag inte.
Lite senare fick jag berätta om lite saker om vad jag har varit med om på min kristna resa och människan som lyssnade blev rörd och jag kunde verkligen se på honom att han tog mig på allvar, det var väldigt roligt men kort möte, han fick en bibel och försvann in i vimlet. Det var skönt att träffa någon som på en gång tar en på allvar på det sättet, ofta får man försvara sig länge och väl innan folk kan lyssna på vad man har att säga.

på följande dag, torsdag, började även den i Street Aid bussen men slutade på Gatukyrka. Jag träffade några vänner till mig som jag fick be för också, jag kan inte gå in på några detaljer här men det var ett väldigt härligt möte som jag tror betydde mycket för alla inblandade.

Simon ringde till mig och sa "Det är några estet tjejer här som söker dig!" -"Estet tjejer? jag känner inga estet tjejer.." Simon var på Gatukyrkan vid den här tiden och jag var, som sagt, på Street Aid.
Jag kunde inte komma på vilka det skulle vara eller varför de sökte mig. Tjejgänget kom snart ner till bussen och jag kände ganska snart igen tjejen, hon hade varit utanför Gatukyrkan förra året och sålt blommor. Hon och hennes vänner fick fika, vi satt och snackade ett tag om väder och vind, väldigt härliga tjejer!
Dom gick in på gatufesten igen utan att jag kände att jag hade fått prata med dem om Gud.
Jag träffade dom inne på Gatukyrkan senare, efter att jag och Simon hade fått prata med ett par tjejer som fick varsin bibel, så satt jag mig med de första tjejgänget och snackade. Varm i kläderna så kom vi snart in på Gud. Vi diskuterade och vred och vände lite på det hela, det kom på något sätt fram att en av tjejerna hade ont i axeln. Så jag bad för henne och hon blev bra! Det ska tilläggas att jag träffade dem dagen efter igen och att axeln då hade bilvit ond igen, tråkigt.

Jag har lärt mig en läxa angående helanden, för det första så är det inte jag som har kraften utan det är Jesus, så om någon blir helad så är det ära till honom, så det handlar inte om hur man ber, det handlar bara om att vara en hand för Jesus och när man ber får man fråga Gud om helande krafter. När det inte händer så bör man inte bli arg på Gud, för man vet inte vilken plan han har med det hela, det låter kanske kallt, men om man börjar skylla på tro eller synd så blir människor sårade och det är vi inte ute efter. Istället lägger vi pressen på Gud och förväntar oss stora saker från honom.

Senare samma kväll, (torsdag fortfarande) stod Simon i ett gatuhörn och pratade med några gamla vänner till honom. Jag gick fram till dem och hängde på i snacket. Dom pratade om helande för en av tjejerna i det här gänget hade varit med om det förut. Det kommer då fram att ena tjejen har ont i knät, Simon får be för henne och hon blir bra! Dom var ganska skeptiska innan detta, men när dom såg det så blev dom mer nyfikna! Jag tyckte mig Gud säga "ryggrad" så jag frågade tjejen om hon hade problem med ryggen också, vilket hon hade. Vi bad, det blev bra! Gud är god.

Snart kommer det fram dock att killen som var med hade komprimerat sin ryggrad och hade ganska svåra problem med detta, han hade inte direkt ont när vi stod där men han var stel och led i bland av smärta, läkarna hade sagt att han inte kunde fortsätta med det jobb han har för att då kommer ryggen gå sönder helt. Vi fick be för honom, jag och Simon. Han upplevde hur en värme spred sig i ryggslutet på honom och hur det började vibrera, vi fortsatta och bad tills det att vibrationerna hade upphört, vi bad säkert 5 minuter!
När vi lyfte händerna från hans rygg så sträckte han och böjde på sig, han kände sig mjuk i ryggen! Gud hade botat honom.

Senare på kvällen fick vi diskutera Islam med en kille som var väldigt intresserad av den muslimska tron, det var väldigt intressant. Han skulle återkomma med sin muslimska vän dagen därpå, dessvärre såg jag inte till honom mer.

På Fredagskvällen kom några tjejer in i tältet precis efter jag hade ätit en wokad älg. (bästa maten på gatufesten!) Regnet stod som spön i backen så dom sökte skydd, ena tjejen satt och höll sig för magen och kved. Hon sa att hon hade tjejsmärtor, det var den tiden på månaden. Jag berättade för henne att jag varit med om att tjejer fått lindrade smärtor förut och berättade att jag kunde be för henne. Det ville hon, hon blev helt bra från smärtorna! Detta öppnade upp en lång pratstund om Jesus och ledde även till bön för en närastående till dem som insjuknat i en allvarlig sjukdom. Var och en av dem fick ställa frågor och innan vi skiljdes åt fick dom varsin bibel.

Lördagen var, för mig, lite segare. Det kändes på något sätt som om jag stämplat ut, som att jag var klar för den här gången. Jag vet inte om det berodde på att jag var trött eller något, men eftersom det inte finns någon fördömelse för dom som är i Kristus så led jag inte särskilt av det.

Jag och Maria var på väg från Gatukyrkan till Street Aid då en tjej stoppar oss och vill sälja lotter, hon är väldigt bra på att sälja så jag låter henne prata. När hon har fått sagt allt sitt så ser hon bandet runt min och Marias hals där de stod att vi var med i Gatukyrkan. Vi berättade att vi var där för att sprida budskapet om Jesus. När vi sa det så började hon berätta om sin historia, det visade sig att hon upplevt saker med Gud tidigare. Jag pratade väldigt mycket med henne om pånyttfödelsen då jag kände det viktigt att hon förstod att hon kunde få ett liv med Gud, ett nytt liv. Vi fick även be för hennes öga som hon hade nervskador i, hon hade inga symptom där och då men, vi får lita på att Gud gjorde det han ville.

Ja, så slutar historien den här gången. Detta är highlights från Gatufesten 2013. Tack Gud!

Befrielse

Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.

Tunga ord från Paulus här. Vi som upplever att vi har tröst hos Jesus vi bör vara så till sättet, handlandet och tänket som Jesus var. Vad man än tänker om gamla testamentet och bibeln i övrigt blir det svårt att smutskasta Jesus själv; han som lär oss att vara den barmhärtige samariten och han som förlät äktenskapsbryterskan, för att nämna få saker.

Vi ska alltså se till andras bästa före vårt eget, om vi nu har en gnutta tröst i Jesus, det är inte lätt att avsätta: Jag mig och mitt från plats ett. Men att få dela det som jag upplevt Jesus gjort för mig är en skrämmande ära. Att få sätta andra i fokus och märka att Jesus ändå tar hand om mig, trotts att jag inte oroa mig är befriande. Det är en glädje att tjäna Jesus.

När världen rasar omkring oss.

Jag har fått en ganska dålig ovana att läsa nyheterna i min trevliga smartphone när jag går å lägger mig om kvällarna. Det är inte ofta man läser något upplyftande. Det är alltid massvis med horribla historier om män som låser in flickor i källaren och tonåringar som våldtar varandra, butiker som rånas och poliser som skjuter ihjäl brottslingar.

Det regnar metoriter över delar av världen, krig utkämpas, stormakter hetsar varandra, tsunamis ödelägger hela städer. Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Varje dag möts vi av detta, jag tycker det är bra att vi får veta vad som händer i världen, men ibland så önskar jag att vi bara kunde stänga av allt tok som händer, om så bara för en dag.

Som kristen drömmer man sig bort mot den kommande världen, det som kallas himlen. Om ändå, om ändå.

Mitt i allt detta hemska som händer finner jag dock glädje i mitt liv. En klyscha säger vissa, idioti säger andra. En galenskap. Men min Gud, min Jesus, han tar så otroligt väl hand om mig och leder mig i massor av äventyr. Jag får vara ett stöd för människor, ett öra, en axel. Och ibland en utsträck hand i en ödmjuk förbön.

Det finns en mening att leva kvar här som kristen, som är mer än alla fina saker, god mat och lyxliv. Det finns ett privilegium som Gud hjälper oss som tror och litar på honom som överskyler världens mörker. Budet lyder: "Älska Gud med allt du har, och älska alla andra som dig själv." Omöjligt kan tyckas. Men inte i hans kraft, han har flyttat in i mig och tillåter mig att uppleva och även förmedla hans kärlek till människor omkring mig. Det är fantastiskt.

"Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.   Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan.   Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden.   Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.""
http://bible.us/160/mat.7.24-27.sfb

Himmelriket är likt... Du är värdefull!

Matteus 13:44-46

Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Man kan tänka sig att det är Jesus som är skatten, när vi finner honom så säljer vi allt vad vi äger för att vinna honom. Det är rätt, han är värd det också!

Man kan tänka sig att det är Jesus som är den dyrbar pärla, när vi finner honom säljer vi allt vad vi äger... Han är värd det!

Men, man kan också tänka sig att vi är skatten i åkern och det är Jesus som finner oss. Han klev ner från sin härlighet hos Gud Fadern, blev människa och dog på korset för att sedan uppstå. Han sålde allt han ägde för att köpa oss tillbaka. På samma sätt är det så klart med pärlan, i Guds ögon är vi var och en som en dyrbar pärla som han har gett allt för att få. Du och jag är obeskrivbart värdefulla och älskade.

”Ja men” Tänker du, ”detta exkluderar ju mig. Gud älskade världen, men inte mig.”

Så är det INTE. Gud räknar med dig och vill ha med dig på tåget. Du är den han pratar om när han säger att han älskar världen, alla i hela världen!

Sen är det faktiskt så att även om bara du av alla människor i hela världen hade syndat och fallit ifrån Gud i begynnelsen, så hade Jesus ändå kommit och tagit straffet för dig.

Lukas kapitel 15 berättar för oss hur värdefulla för Gud och hur välkomna vi är tillbaka hem, till honom:

Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem." Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig." Vidare sade han: "En man hade två söner. Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

Kom till honom

Det finns en plats där du kan vila, det finns en famn där du får gråta. Det finns ett hem, en lösning. Det finns hopp, det finns kärlek.
Du kan få ditt liv förvandlat, i från mörker till ljus. Du kan få ett nytt hjärta, en ny chans. Du kan få frid, du kan få dricka av ett vatten som släcker din törst. Ett vatten som släcker din törstande själ, de vattnet som inte kan ersättas av den här världens kickar eller substanser.
Det finns en som vill väcka dig till liv, för just nu lever du inte. Du är så tyngd av besvär att du har dött, din själ är i ständig oro. Men det finns en som övergår all meditation och all yoga. Det finns bara en väg och en sanning.

Vart du än är, vad du än gjort kan du få bli hel, om du vänder dig till Jesus och bönfaller honom om förlåtelse och hjälp. Han vill fatta dig i handen och leda dig, forma dig, styrka dig, glädja dig och ge dig frid, ge din själ ro. Han är livet och den som kommer till honom ska aldrig mer törsta.

Jag provade, sträckte ut min hand och fick ett nytt liv. Jag är fri, jag är lycklig och känner mening med min existens. Jesus har format mig och fortsätter att forma mig. Jag vilar i hans vilja och kärlek.
Prova, fråga honom om han finns, om han är den han påstås vara. Kanske får du en vän för livet, kanske för evigt. Jesus är värd en chans, han är värd två. För att genom honom, har vi en andra chans.

Lyckligt lottad.

Jag har vad vissa skulle kalla för "en dålig dag" idag. Jag är ganska trött, omotiverad och framför allt ofokuserad. Vilket inte är bra när man har två dagar kvar innan helg och man måste göra klart två massiva uppgifter. Jag kan dock inte påstå att jag mår särskilt dåligt, nej, jag mår oförskämt bra.


Jag har kommit underfund med att jag är lyckligt lottad att leva, de flesta som läser den här bloggen har nog insett att jag är en religiös fanatiker som lagt mitt liv i Guds händer. Så jag tror de flesta drar slutsatsen att jag är tacksam till Gud och att jag lägger all ära till honom för denna lyckliga lotten jag anser att jag fått. Det är sant.

Men.

Om man börjar fundera på vad livet är, inte på ett filosofiskt plan utan på ett fysiskt plan, alltså, vad som krävs för att just jag ska leva så börjar det bli ganska otroligt.

Väljer man att tro på evolutionen så måste extremt många händelser hända exakt som dom har hänt för att just jag ska leva, det är mer än vad jag kan finna ord att författa för  i ett blogginlägg. Därför tänker jag skala av det hela lite.

Vad är oddsen på att just dina föräldrar träffades? Oddsen att mina föräldrar träffades är väldigt, vad jag förstår det som, små. Min mamma är född i Värmland och uppvuxen där, pappa är född och uppvuxen i Sundsvall. Av någon underlig anledning flydde mamma Värmland och lyckades på något sätt träffa pappa här och ja, ni vet hur det funkar, jag blev till. Ganska kort utlägg, men vad är oddsen? 9 miljoner människor i det här landet, varför just dom och varför just jag?

Oddsen på att just jorden är i läge för att det ska finnas liv på den är helt otroliga, det finns så extremt många faktorer som spelar in i livets möjlighet här. De flesta av oss har en uppfattning om hur stort universum är, vissa forskare menar att det finns andra planeter med liv förvisso, men i vår galax finns det bara en möjlig plats för liv och det är just här. Vad är oddsen att vi skulle råka befinna oss på rätt ställe för liv? och rätt tid!?

Livet är i sig själv ett mirakel, för att sätta ord på det. Det är fullständigt osannolikt på alla sätt att vi ska leva överhuvudtaget. Det finns som sagt oändligt många faktorer som måste vara exakt rätt för att vi ska leva, så många att det blir, i min förståelse osannolikt.

Om man tänker sig evolutionen, en organism måste bli två, dessa måste utvecklas vidare till att bli två djur (ganska lång kedja) som sen parar sig och får en avkomma, detta måste upprepas i miljarders miljarder år för att människan ska uppkomma, sen har människans historia fortgått X antal tusen år, ca 10.000 har vi skriven historia för vad människor har gjort. Under den tiden har antalet människor på jorden ökat till 7 miljarder, varav få har en dator, vilket är ett lyx. Vilket innebär att alla som kan läsa just det här är mer lyckligt lottande än de flesta i världen.

Jag lutar mig tillbaka i min kontorsstol och tittar upp i taket, och blir konfunderad över hur många byggstenar som krävs för att taket ska hållas uppe. Inser snart hur mycket mer komplext mitt liv är, alltså inte hur jag lever det utan hur det är möjligt, rent fysiskt. Jag kan inte ens försöka första DNA för vad det är, komplext.

Jag dricker ganska äckligt, kallt kaffe sen i morse, lyssnar på tung musik och kan utan att gå på knäna vila i 5 minuter till innan jag tar tag i min dag. Då är klockan 10.00, hur många i Sverige har det privilegiet att starta dagen kl 10.00 utan att riskera att hamna efter totalt och i slutänden kanske riskera inkomsten? Få. Jag känner mig lyckligt lottad.