söndag 6 november 2011

Förlåt oss!

Matteus 6: 12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem
som står i skuld till oss.

Att få återse gamla aniskten, att få komma tillbaka till gemenskapen igen är underbart. Förlåtelsen är otrolig. Guds nåd sträckers sig genom oss efterföljare av Jesus och ut på människor i våran närhet. Troende som icke troende. 

Jag vill uppmana alla människor, kristna som icke kristna, vilken religion eller livsbild ni än må ha. Förlåt varandra. Det är en väldigt upplyftande och underbar känsla. Jag vill också att ni ska söka Jesus för jag tror att han kommer förlåta er och älska er utöver ert förstånd. Vi alla behöver det. In fact, I pray this in you name Jesus, Amen!

God Bless. 

torsdag 3 november 2011

Enkelt.

Det finns så många olika sätt att förhålla sig till saker och ting. Många av oss väljer ett sätt och vill inte se på livet på något annat sätt än vad vi är vana. I min mening så är Jesus en sådan som skiftar sådana banor och tankemönster. Jag har själv upplevt det. Jag såg en plats i ett helt annat ljus än tidigare och det var så vackert!
Jag finner mitt hopp min säkerhet och min lycka i Jesus. Trotts detta så har jag spenderat största delen av min tid på senaste att vara frustrerad och kanske tillochmed lite arg. Inte på Jesus direkt, inte på någon annan heller egentligen. Jag vet inte riktigt vart det kommer ifrån. Visst har det hänt en del saker som jag kan skylla det på, Men jag vet att förlåtelsen är större än hat och ilska. Jag vet att jag är förlåten mina misstag. Jag vet att jag kan luta mig på Jesus. Ändå så känner jag denna känsla. Det börjar klara för mig att problemet sitter hos mig, något i mig måste hända för att jag ska kunna släppa saker som hänt. Jag vet inte hur det kommer att ske, men jag litar på att Jesus tar rodret och visar mig vägen. Livet med Jesus är verkligen upp och ner. Jag kan inte verka glad varje dag, för jag är inte glad varje dag. MEN varje dag, varje dag så är jag glad att jag får vara ledsen eller elak, eller vad de nu kan vara tillsammans med Jesus. Det är underbart när man är glad och det är jobbigt när man är ledsen. Mina fötter är rotade på en säker plats så jag kan tillåta mig att känna saker. Jag litar på att jag kommer förlösas en vacker dag.

Det finns många olika former av lycka. Vi kristna har en tendens att stampa på all lycka som inte är i Jesus. Det beror på att vi vet att det finns ingen lycka som är renare än den Jesus skänker oss. Dock känner jag att jag måste skifta mitt tänkande. Jag kan inte tänka att min lycka är bättre än min grannes. Om min granne är lycklig borde jag tacka Gud för det och be att Jesus får komma och späda ut den lyckan med sig själv.
Visst är det så att vi ibland kommer få göra uppoffringar för Jesus, Det kommer aldrig vara påtvingat för Jesus är den mjukaste som finns. Han kan helt klart vara hård om han behöver. Det kommer att komma ifrån kärlek. Det kommer aldrig vara bara för att, det kommer aldrig vara för att det bara är så, det kommer aldrig vara en regel, det kommer aldrig vara ett tvång. Jesus vill lyfta var och en som tror på honom. Men alla har vi olika vägar att gå, olika sätt att lära oss, olika sätt att se saker. Det fina med det är att Jesus vet och han förstår oss, mig och dig. Han vet precis hur han ska föra oss för att vi ska komma fram till målet.
Men vad då "målet"? Ja. vad är målet? Jag har ingen aning, det finns tolkningar från alla hörn av världen. Utifrån bibeln finns det också väldigt många tolkningar. Jag vet inte. Den finaste bilden jag har sett av vad målet kan vara är bröllopet mellan Jesus och hans brud. Fast det kanske bara är ett delmål för något ännu större som fortfarande är dolt.
Det jag vet dock, är detta: Det kommer vara motiverat av, utfört med, på grund av; Kärlek.

Jesus, räck mig din hand och låt mig växa i dig, låt oss växa tillsammans även fast du är redan fullvuxen och fullbordad så kan du ändå dela min resa. Det tackar jag för. För mig i din dans Jesus och förlåt mig, jag kan inte alla stegen, men låt mig älska dig och låta mig få ramla och trilla så jag kan lära mig tills den dagen vi dansar tillsammans på bröllopet. Jesus lär känna mig igen, för jag vill lära känna dig. Ta hand om mig Abba och låt mitt liv få gro till en välsignelse till dig. Let the roots grow deep, I'll try to stop to worry about the leaves cuz I Believe that they will change come end of season. I Jesu namn, Amen.


With a special thanks to Ivoryline, their great music, lyrics and their love for God and his people. 

lördag 29 oktober 2011

Välsignad varde Herren, Herren.

Det finns väldigt många religioner i världen. För argumentets skull så ser vi bara till de 7 största. Judendomen, Kristendomen, Hinduismen och Buddhismen. (http://www.adherents.com/Religions_By_Adherents.html)
I Hinduismen har man nånstans omkring 200.000.000 olika gudar, där kan jag tänka mig att det blir väldigt enkelt att hitta eller skapa en gud som passar för just mig eller dig. Man kan hitta ett personligt sätt att tillbe och man kan skapa sina egna ritualer för att hedra sin gud/gudar.
Men om vi plockar bort Hinduismen och Buddhismen så får vi tre stora religioner kvar. Judendomen, Kristendomen och Islam. Dock har Judendomen blivit väldigt liten och blir vad jag förstår det som mindre och mindre. Alla de här tre söker samma Gud, eller påstår sig att göra det. Judarna har exakt samma Gud som jag har. Dock har min Gud ett namn till, Jesus Kristus och det gör all skillnad i världen. Islam vet jag tyvärr inte mycket om, men vad jag förstår så kallar dom gud för allah vilket egentligen bara är en översättning av ordet "gud".
Kristendomen går i sig självt att dela in i väldigt många olika delar. Man har nånstans påvägen släppt idén av att vara en stor familj som bara bor på olika platser och istället börja dela in sig i olika grupper. Det har gått så långt att man har börjat lägga till egna saker till Bibeln, vilket bibeln själv säger att man inte ska göra.

upp 22: 18 För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. 19 Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok. 


Vi ber ofta om hjälp, tröst, omhändertagande och stöd. Vilket i sig är fantastiskt för det visar på att vi verkligen behöver Jesus. Egentligen kanske jag borde ta bort "VI" för jag vet inte vad som rör sig i era hjärtan. Nåja, ni för vara med på ett hörn här ändå.


En del av oss försöker vinna människor till herren. Det är också fantastiskt i sig.
En del av oss försöker hålla alla bud och alla lagar som finns i bibeln, vilket för mig är helt omöjligt.


Allt det här leder mig till att tänka en tanke: "på vilket sätt kan jag välsigna Jesus?"
Behöver det vara så stort och majestätiskt? Kanske räcker det om jag håller min hand i Jesu hand. Måste jag starta stora kyrkor som har en miljon omsättning varje år? eller räcker det med att jag blickar mot Jesus?


Jag ska vara ärlig. Jag kan inte hålla lagen, inte buden och faktiskt få av vägledningarna som finns i Bibeln. Därför har jag kommit fram till att jag måste lösa ett problem och det är att förstå och utforska det högsta budet och sedan hoppas på att allt lägger sig på plats efter det.


Det högsta budet, det som är viktigast av allt. Vad kan det vara? 


Matteus 22: 
34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36 "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" 37 Han svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.


Wow. wow.. Det är inte enkelt! I bön så föreställde jag mig en prispall där jag ställde upp de personer som är viktigast för mig i livet. Det jobbiga var att jag var tvungen att sätta dit en fjärde plats, för där stod Jesus.


Min bön nu är att söka kärlek och söka tro och hoppas på nåden att kärleken kommer med tron.





måndag 24 oktober 2011

En vecka i ett främmande landskap.

I många långa år har jag varit borta,
jag har slutit starka känslor långt ner i djupet av mig själv, på platser jag inte vet vart dom ligger.
Jesus, du öppnar mina hemliga garderober och jag skäms.
Då ler du bara och håller om mig och jag vågar gå igen.
Jag ber dig min Gud, Herre, min Broder var med mig i det här för jag har aldrig behövt dig mer förr.
Hallelujah. Tack för elden, friden och jorden. Tack för hoppet, himlen och kroppen.
Hallelujah.

lördag 1 oktober 2011

Vissa dagar.

Ibland vill man bara ligga still. Det har jag gjort i dag. inte mår jag nå bättre heller.

Nu lägger jag det bakom mig och laddar inför Street Aid. Bor du i Sundsvall så kom förbi oss på esplanaden och ta en kaffe i Bussen!

www.streetaid.se

onsdag 28 september 2011

Att svära eller inte svära, det är frågan.

Dags att vara lite kontroversiell och skapa en debatt som kommer sätta hela världsordningen i gungning, utlösa världskrig och se jorden gå under.

Okej, det kanske inte är så allvarligt, egentligen. Dock kan jag tänka mig att en del människor kan bli lite upprörda av den här tanken. Inget illa menat, bara funderar och utforskar lite.

Jag slogs av en tanke för en tid sen då jag tänkte på ett utryck jag gärna använder "bättre ute än inne" då jag menar på att det inte är bra att hålla in på sina känslor och saker man bär på. Jag hävdar att det är nyttigt att få lätta på trycket och prata om saker. Att få ur det ur kroppen bara brukar kännas bättre, i min erfarenhet.

Jesus säger så här:

hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
















Det hjärtat är fullt av talar munnen. Jag blir ibland frustrerad och ibland vill jag bara svära åt saker för full hals. Efter det att jag kom till tro har jag slutat svära, inte för att jag försökte vara from eller så, det bara upphörde att komma ur min mun. Jag kan hoppas att det för att Jesus har fått en plats i mitt hjärta så att iallafall en del av mitt hjärta är av honom.
Men, om man nu går runt och bär på frustration eller ilska, eller vad det nu kan vara. Är det då bättre att kräkas ut det och svära? Det kanske förlöser något. Ta mig inte på fel sätt här, jag vill inte förespråka svordomar. Jag har länge tyckt att det är fult och onödigt att svära. Även innan jag började tro att Jesus är Messias.



Om man släpper ut det som är i hjärtat så kanske, kanske är det lättare att ge Jesus utrymmer där det onda tidigare varit. Det jag vet är att vi ska vara ärliga med Gud, Han vill inte att vi spelar duktiga för hans skull. Det leder mig till den här tanken, om jag känner ett "behov" i brist på bättre ord, att svära, så kanske jag ska göra det?

En fara med det är att det är lätt att göra det till en vanesak, så man svär åt allt och inget. Det är att missa poängen med det här argumentet. Tanken är ju att släppa ut ondska ur hjärtat så godheten ska få större plats!

Tja, jag vet inte, det kanske bara är tok. Men det blev ett intressant blog-inlägg i värsta fall!

God bless everybody! <3

söndag 25 september 2011

Första, Andra och sen då?

Som alla andra människor så har jag ganska mycket med mig själv att ta itu med och arbeta på, det visste jag redan innan jag mötte Jesus. Jesus har hitintills hjälpt mig med så många saker, han har så att säga botat min ångest och han låter mig sova på nätterna, bland annat. (okej, kanske inte går å lägger mig i tid varje natt, men nu mer plågas jag inte av sömnlöshet)

Det finns ett gammalt citat från en "rival" till Jesus som säger "du kan resa runt världen flera gånger utan att hitta något mer värdig av dig kärlek än dig själv" (kan du gissa vem?)
Detta är på ett sätt sant, utan kärlek och vissheten om att jag är värdefull så kommer man inte långt. Dock så tror jag att Jesus är mer, mycket mer värd min kärlek än mig själv. Det lyckliga i detta är att han älskar mig (och dig, vem du än är, troende eller ej) med sin kärlek utan att jag ens försöker bli älskad. Han bara älskar för att han gör det.

Så, om jag kunde helt kontrollera min kärlek så skulle jag rikta den i första hand på Jesus. Det är inte något jag klarar av som människa att göra, jag tror däremot att Jesus kommer flörta med mig tills det att jag älskar honom totalt. Jag försöker även själv att bli mer förälskad i honom. Allt detta är en fantastisk resa med många toppar och dalar, att lära känna Jesus är väldigt spännande.

Idag upptäckte jag att jag har rätten, fördelen och valet att älska andra människor, inte genom mitt eget hjärta utan genom Jesus hjärta. Även om jag inte känner det alla gånger så kan jag lita på att Jesus älskar den människan jag är i kontakt med. Så ibland kanske man måste kunna ställa ner sig själv från första platsen och se hur Jesus älskar min nästa, när jag inte klarar av det. Jag får träffa människor som har det väldigt svårt ibland. Idag fick jag träffa en människa med ett stort behov av kärlek. Jag vet att Jesus söker den här människan och vill älska denne. Problemet är bara att jag, Nicklas, inte riktigt vet hur jag ska förmedla honom vidare.

Så min bön är: Jesus, låt mig bli ledd av dig så att jag kan få se kärleken vakna i andras hjärtan och hjälp mig komma över mig själv så att jag kan älska dig utan krav. Hjälp mig hjälpa andra. Som min vän hans en gång skrev "Herre, led mina steg, så att jag kan få leda någon närmare dig." I Jesu namn, Amen.

God Bless!