Oron i magen som försvinner

Ständigt känns det som om världen med all sin makt vill slå ner mig i skorna. Alltid är det något som får mig att oroa mig.
Jesus säger att jag inte ska oroa mig, men jag finner det väldigt svårt.
Oftast har det med pengar att göra.
Saker ska betalas och maten kostar. Hyran ska in, bussresan till jobbet ska betalas.

I hela mitt liv har jag blivit matad med iden om att man måste jobba för att ha råd med allt vad livet kostar, det jordiska livet dvs, samtidigt har jag hela mitt liv känt att det måste finnas något mer.

För ett par år sen när jag blev arbetslös så upplevde jag en väldig frihet. En kort sådan. Snart kom pressen tillbaka.
Allt som ska betalas. Det, bland mycket annat ledde mig till att må väldigt dåligt.

Sen mötte jag Gud, han erbjöd mig ett liv som inte kommer från den här världen, ett liv med värde. Ett liv som håller i evighet.
Strax efter det så uppmanade han mig att samla skatter i himmelen, där dom får vara kvar vad som än händer.

Länge har jag undrat vad han menade med skatter i himmelen. Ännu har jag inte funnit svaret på det.
Dock har jag lärt mig att det inte handlar om karriär, jobb eller pengar.
Nej det är något mycket mer dyrbart.
Det är något som inte skapar oro, utan glädje! Det fyller mitt liv med kärlek och frid.
Jag tror att en skatt är relationer. Det är en anledning varför han uppmanade oss så mycket att ta hand om varandra.

Jag är trött på världen, jag vill jobba för Gud. Han är den enda som ger en rättvis lön. (om det nu kan räknas till rättvist, hur god han är.)

Men det är knepigt med Gud. Han vill inte att jag ska jobba för att tjäna något. Han vill inte att jag ska försöka prestera fram något som kan få mig att förtjäna hans kärlek.
Nej han vill börja i andra änden. Han vill skänka mig kärlek och kraft att leva. Han har gått så långt att han dog för min skull, så att han kunde få bo i mig och verka igenom mig.

Vart lämnar det mig?

Det lämnar mig i hans händer. Helt och fullt. En plats där jag får vila, även om stormen som är det jordiska livet blåser hårt, så får jag vila.
Det betyder dock inte att han vill att jag ska ligga på soffan å äta chips. Även om jag kan göra det utan att han håller det emot mig.

Han vill att jag ska leva ett fylligt liv. Fullt med äventyr, skratt och vänskap.
Ett liv som kan rymma alla mina drömmar och visioner, samtidigt som det krossar dem alla, för att göra rum för något ännu större och ännu bättre!

Allt det här vet jag, jag har upplevt det.
Ändå har jag svårt att låta honom leva genom mig. Jag tror hela tiden att jag måste göra massor med saker.

Jag får ett problem och det är som om min tro blåser bort. Men alla problem har löst sig och jag har aldrig gått hungrig.

Jesus är ekonomiskt oberoende. Jag behöver inte oroa mig för något.

Jag skriver det här för att jag ska kunna inse att han är god och att mina problem bleknar bort till ingenting i hans storhet.

Gud, hjälp mig att leva överlåtet till dig
Hjälp mig att sätta din värld framför min egna, laga mina hål och för mig på bete i dit hem, där gräset alltid är den grönaste grön. Låt mig se dit ansikte, trösta mig när problemen hopar sig och påminn mig om din trofasthet när min tro vacklar. Hjälp mig att sprida ditt rike vidare till mina närmsta och mina fiender. Låt dit liv blomstra i mig.
I Jesu namn bloggber jag. Amen!

Steg för steg.

Oj, oj, oj! Vad berg och dalbana man får åka i det känslomässiga livet ibland.

Efter att ha mått dåligt över att inte förstå allt, över att inte känna Guds närvaro och känt skam över mig själv så har jag nu kommit tillbaka till att jag inte behöver förstå allt, Jesus kommer uppenbara det jag behöver efter vägen. Jag har försökt alldeles för mycket själv att bära upp hans namn, när det egentligen bara är han som kan!

Därför har jag beslutat mig för att ta steg för steg. Jag tänker njuta av Jesus på varje steg och ta motgångarna som
dom kommer, när dom kommer.

Här får ni en låt som handlar om en annan människas steg, för steg.

http://open.spotify.com/track/6WsgwiiygzjBofoKjnqAzS

Att finna det vi funnit.

Livet är inte lätt, de kan vi nog alla kommer överens om oavsett tro.

Vi kristna, har vi Jesus i siktet?
Jag vet att Jesus finns. Räcker det?
Jag vet att jag räknas som rättfärdig bara genom att tro på honom.
Men livet då? Vart ska jag gå, vad ska jag göra?
Ska jag fortsätta att leva mitt liv som vanligt även fast jag funnit Jesus.
Nej, jag tror vi behöver fortsätta jaga honom och fortsätta att finna mer av hans djup. Han har en ide, en vision varför han skapade oss alla. Skapade han oss för att vi ska övertala fler att han finns? Är vi skapade för att memorera Bibeln utantill? Är vi skapade för att hålla lagen som hann gett oss?
Nej, jag tror att det är djupare och vackrare än så. Jag tror han skapade oss av kärlek, jag tror att han vill att vi ska älska honom och varandra och dela det livet som finns i honom.
Det är nog bara en aspekt av det hela. Hans tankar är högre än våra.

Det viktigaste tror jag är att inleda en relation till Jesus och låta honom föra
Oss dit han vill ha oss. Det är dags att sluta söka egen vinning i karriär och annat dött. Det är dags att dela livet med honom. Det kommer innebära en massa saker, men låt oss inte i första hand fokusera på vad det innebär.
Låt oss fokusera på honom. Låt oss bli förblindade av hans ljus. Så kommer han, som lever i oss låta all förändring ske i oss.

Sök Guds rike först så ska allt annat lösa sig.
Älska Gud och älska dina vänner, medmänniskor, kollegor och ja, även dina fiender så kommer allting lösa sig.

Fokusera på kärleken, på Jesus.

Min uppmaning är att vi ber om längtan efter Jesus, till mig och dig. Till våra bröder och systrar. När vi längtar kommer vi söka, när vi söker kommer vi finna.

Låt Jesus bli herre i ditt liv så du kan få frid på alla plan och så du kan få hjälpa andra att uppleva samma sak.
Låt oss föra Guds rike vidare på den här jorden. Men först låt oss finna det vi funnit in Jesus. Längta efter honom, sök honom, glöm honom aldrig.

Puss!

En snabb tanke

Jesu kropp, kyrkan, familjen, brödraskapet. Lever vi alltid upp till vad det innebär? Älska din nästa som dig själv, vad du har gjort mot den minsta har du gjort mot mig säger Jesus. Därför tror jag att vi måste se varandra och våra behov, hjälpa varandra stötta varandra i gott och ont. Vi är ett med Jesus vilket betyder att vi är ett med varandra, är det inte samma Jesus i dig som mig?

Skatten vi har funnit är helt fantastisk, Jesus vår kung som är allt igenom God han har allt makt. Dessutom älskar han oss. Han för oss samman.

Kom ihåg att vi alla tillhör samma familj, samma folk och tillochmed samma Person: Jesus Kristus

Jag har tänkt lite på en grej.

Jag skriver med en viss fruktan över att det här inlägget kan skapa mycket osämja och vilda diskussioner, döda sådana, dvs sådana som inte leder någon stans utan bara ställer människor ännu längre ifrån varandra på grund av tro eller en ståndpunkt.
Det jag har här är en tanke och är inte riktad mot någon, det är inte ett personangrepp. Läs den meningen igen.

Nu kör vi.

Jag hade för en tid sen lagt in en väldigt fånig kommentar på facebook om Ateister, den var mest menad som ett skämt samtidigt som den var lite provocerande. Det erkänner jag öppet. Det tråkiga var att det ledde till slut till att en människa sa upp kontakten med mig och jag tror att många andra blev upprörda också.

Jag respekterar vad folk tror på eller hur dom ser på världen, jag har själv haft många olika livsåskådningar innan jag blev "frälst" som man säger i frikyrkan, dvs innan jag fick möta Gud och började tro på Jesus som Guds son och världens frälsare. (Frälsare betyder räddare)

I den här tråden ramlade jag nånstans över en Ateist, väldigt vältalig och intellektuell som sa något i stil med det här:
"Jag anser att eran tro kommer från en kultur, hade ni bott i mellanöster i ett muslimskt land hade ni varit muslimer och i ett hinduiskt land så hade ni varit hinduister osv"
För att klargöra: han sa inte exakt så, men de var vad han menade, om jag nu inte misstolkade det helt.

Detta är en intressant tanke, jag tror att många är kristna för att dom är uppvuxen i en kristen kultur, på samma sätt håller jag med om att de som är uppväxta med Islam blir muslimer. Det är bara logiskt.

Dock vill jag dra detta lite längre: Du är Ateist för att du är uppvuxen i en Ateistisk kultur.

Om man utgår från att det påståendet är sant är frågan som följer: Har du, som Ateist, tagit en ståndpunkt? Har du verkligen valt att vara Ateist eller är du indoktrinerad med det?

Under min uppväxt var det väldigt lite prat om religion i skolan, nu pratar vi 1-3 klass här, Jag minns att man ibland kunde läsa något ur nån bok när det var påsk eller så. Detta var aldrig nånting som jag tog till mig. Under hela min uppväxt har jag dock levt under jantelagen och pessimism. Det kommer från mina föräldrar och deras föräldrar. (missförstå mig inte, jag älskar dem) Alltså har jag varit kulturelt påverkad av den miljö jag växte upp i.

Jag har alltid haft en filosofisk dragning i mig, ända sen barnsben men den har varit väldigt kvävt av Jante bland annat. När jag gick på gymnasiet och hade fått upp ögonen lite för självständigt tänkande så valde jag att läsa filosofi. Det kan ha varit ett av dom smartaste dragen jag har gjort i hela mitt liv. Inte bara för att det är en fantastiskt intressant kurs utan för att min lärare öppnade första lektionen med de här orden: "Jag är inte här för att lära er en massa fakta om en massa gamla gubbar, utan för att uppmana er att börja tänka själva"
Självklart så hängde man på många av filosofierna man läste. Dock landade jag aldrig i en och endast en, vilket inte heller var poängen. Utan jag samlade på mig de bästa av allt och byggde min egen filosofi.
Jag minns när jag läste om Soren Kierkeegard, Som var en kristen teolog som hade slagit sig fri från kyrkan och gått sin egen väg. Jag minns tyvärr inte exakt hur han tänkte men jag minns att han hade en stege där han beskrev olika skeden i livet. Jag höll med till 100% på varje steg förutom det sista och största. Det var nämligen: Blind tro.

Jag kunde absolut inte köpa tanken, för mig var allt spirituellt, andligt, spökligt och så vidare hokuspokus. Det var enligt mig då bara skitsnack, det fanns inte och alla som trodde på sånt var psykiskt skadade eller manipulerade på ett eller annat sätt.

Här kan jag tycka att vi kan vara överens om att Kristendomen inte har varit en del av min uppväxt, min kultur eller min miljö.

Jag ska erkänna det att när jag träffade min flickvän och fick se hur hennes familj behandlade varandra, med sådan sann och ömsesidig kärlek så blev jag påverkad. Jag anser dock inte att det var tillräckligt för att kalla det manipulation. Jag tänkte "Ja, det ligger ju nått i det här, men att det finns en Gud, det är skitsnack"

Jag mötte Gud en tid senare, helt av mig själv, ensam en mörk och kall vinternatt. Det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg så det känns onödigt att ta upp det.

Nu ställdes jag inför ett val, Jag hade fått upplevt Gud och kunde säga med säkerhet att han fanns (finns är ett bättre ord) och jag hade min atiestiska, agnostiska och filosofiska bakgrund. Jag var tvungen att välja vad jag skulle tro på eller följa kanske man kan utrycka sig. Det går nämligen inte ihop att få uppleva en biblisk Gud och sedan säga att man är agnostiker. Iallfall inte när det var så övertygande som det var för mig.
Där gjrode jag ett val och valde att följa Jesus, sedan den dagen har jag haft tvivel vissa dagar och stark tro andra dagar.

Jag upplever fortfarande det här som sant, Jesus ÄR vägen och livet. Han är en person (samtidigt som han är Gud) och han lever i dag. Jag tog en chans och valde det som kanske verkar mindre logiskt. Jag tackar Gud för att han gav mig modet att söka honom för det är det absolut bästa jag nånsin har gjort.

Jag är inte speciellt intellektuell inte heller är jag speciellt påläst. Så det är ganska lätt att köra över mig med argument. Men min tro kommer aldrig vackla efter allt Jesus har visat mig och gett mig.

Om du är Ateist och vill öppna dig lite för att förstå hur vi kristna kan, i ett upplyst samhälle, tro på det här så full hjärtat så rekommenderar jag att du läser den här boken:

http://www.bokus.com/bok/9789171958785/fallet-jesus-fakta-och-indicier-en-reporters-personliga-granskning-/

Det är alltid skönt att svamla lite här i bloggen, jag är medveten om att jag stavar som en kratta så istället för att påminna mig om det så vill jag hellre att ni lär mig vilka fel jag gör.

Puss!

Skatter, rikedomar och allt gott.

Jag har tänkt lite på varför man är kristen. Bibeln pratat mycket om osjälviskhet. Jag har tolkat det utifrån mina erfarenheter såklart, som man gör. Det tråkiga är att jag alltid har upplevt mig själv som väldigt dålig och allmänt värdelös.
Att sätta andra före sig själv är i det fallet väldigt enkelt, men det blir ju på bekostnad av mig, istället för Jesus.

Jag är dyrbar för Jesus och han älskar mig, för att jag är den jag är och för att jag kommer bli den jag blir. Men hans kärlek är mycket djupare än vad jag gör eller vem jag är.

Jesus är himmelriket och han vill dela med sig av sig själv till oss. Han vill att jag ska leva i evighet, han vill tömma ut sin oändliga godhet och kärlek över mig. Han vill mig mitt allra bästa.

Jag är kristen för att Jesus älskar mig och för att han skämmer bort mig med saker jag inte förtjänar eller ens kan förstå.

Detta leder mig till att vilja ge tillbaka, det motiverar mig till att leva mer för andra än mig själv, att älska andra som mig själv. Det leder mig till att våga lägga mitt liv helt i hans händer.

Jag behöver bara Jesus. Men det är inte så bara. Tänk på det för en stund, han är himmelriket. Han är godhet, han är kärlek. Han är liv.

Fråga Jesus vad han vill ge dig, fråga honom om vad han vill ha.
Påbörja en konversation som kommer leda till en relation.
Våga prova, du har inget att förlora men du har allt att vinna!

Kan själv!

Kan själv är en attityd du bör släppa. Du kan kanske en del själv, men med Jesus hjälp är ingenting omöjligt. Han vill leva i oss, han vill bli ett med oss gjuta fast oss i varandra, mig och Jesus. "the pressure is off!" lita på Gud. Han hjälper dig och är med dig som en vän och stadigt punkt, i allt!

Glöm inte heller bort dina vänner låt dom hjälpa dig och se ditt nakna inre. Vi finns här för varandra, allihopa, jag, du och Jesus. Vi ska leva i gemenskap i en evighet, låt oss då vara vänner.