onsdag 3 oktober 2012

Nyanser, från stark till svag.

Jag sitter på balkongen och skådar ut över trädlandskapet nedanför mig och plötsligt får jag en uppenbarelse.
Björkarna har så här i hösttider börjar skifta färg från sin starka klara grönfärg till vackra gula och bruna färger, färger som dock blir svagare och snart kommer falla tillsammans med löven till marken och blekna.
Det slog mig att detta beror på att de saknar ljus, de behöver näring från solen, nu när solen går ner tidigare och tidigare inför vintern så tappar de ljus. Det är inte det att de blir helt utan, men de får för lite ljus!

Precis så är det för oss kristna också. Jesus är världens ljus, Jesus är vår näring. Ju mer tid vi spenderar med honom, desto ljusare kommer vi skina, ju klarare, ju starkare. Det är absolut nödvändigt för oss att spendera tid inför Guds ansikte. Där får vi allt vad vi behöver, därifrån kommer alla följder vi önskar.

 "sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."

Allt vad vi kristna gör, om det har med gemenskap, församling, kyrka, evangelisation, projekt, program, konserter eller vad det än kan vara, är bara biprodukter. Att vi älskar varandra det är en biprodukt!
Den sanna källan till allt det här är Gud, den tid vi spenderar inför honom är väl investerad för han, Gud, lovar oss att allt kommer tillfalla oss då.
Det som är poängen, hela saken, hela tanken är att spendera tid tillsammans med Gud. Det är därför vi är skapade, för att bli älskade och uppvaktade. Men också för att älska och uppvakta. Gud vill ha en relation med oss.

För en tid sedan så slog jag på en gammal klassisk lovsång med Jonathan David Helser, släckte alla lampor och la mig till rätta. Jag visste inte vad jag skulle be, jag visste inte vad jag skulle säga. Så, jag bestämde mig för att bara vara, jag förväntade mig att Guds närvaro skulle komma.
Det gjorde den, med mina ögon slutna så kände jag hur hela kroppen blir omsluten av honom och jag ser framför mig, i mitt sinnesöga många olika vackra skådespel. Plötsligt var konversationen på ett mycket djupare plan än vad ord nånsin kan bli. Mitt liv stärktes den där stunden, jag fick tillbaka min längtan efter att leva mitt liv i Guds närvaro. Det gav mig styrka att möta allt, överkomma allt. Det gav mig glädje och kärlek. Det gav mig liv.

Älska Gud, mest av allt. Det är de högsta budet. Det är inte svårt när han är så underbar.