Mitt kors.

Det var en sådan där dag, du vet, man har sovit för lite och allting känns bara trögt.
Jag var väldigt grinig och allt vad alla gjorde var jobbigt. Jag kände som om allt bara gick emot mig.

Jag gjorde det ända jag kunde tänka mig och la mig och bad. Jag minns inte exakt vad jag bad men jag minns att jag behövde hjälp att få er kärlek till människor så att de inte går mig på nerverna. Efter en stund så kom jag in i en tyst bön då jag bara låg och inväntade Jesus. Jag fick en bild i huvudet av ett litet vitt kors som låg i skuggan av ett mycket större kors, men det korset syntes inte, jag bara visste att det var där.
Sedan fylldes det vita korset med blod och jag hörde en mjuk röst viska i mitt hjärta "mitt kors är tyngre än ditt" Efter det förstod jag den dagen att Jesus led mycket mer än vad jag gör och att han inte vill att jag ska gå runt och må dåligt. så jag plockade upp mitt kors, bildligt talat och tackade Gud för hans uppmuntran. Resten av den dagen var jag väldigt glad, fortfarande trött men inte alls på samma sätt och inte det minsta grinig!

första, tionde och sista Jesusrock!

Jag var för första gången i mitt liv på festival nu i helgen, dock är det vad jag förstår det inte en regelrätt festival då den är uppbyggd kring Jesus. Det var diverse olika konserter seminarium och något de kallade för "Sen kväll med Gud" vilket jag bara kan anta inte finns på andra festivaler!

Det var en väldigt härlig, varm och vänlig atmosfär på det här stället. Plötsligt dök artisterna upp och började umgås! det här är jag inte riktigt vad vid, jag är van att artister gömmer sig på backstage områden!
Till min stora förtjusning hade de lyckats boka Ivoryline vilket är ett av mina favorit band, även dom hängde med oss! Fick möjligheten att diskutera både musik och Gud med dem!
Sångaren och trummisen hade ett väldigt intressant seminarium med titeln "The power of the presence of God" som handlade om vad som händer när Gud dyker upp med sin ande.

Vi besökte även en "fjällstuga" jag, min flickvän, Ivoryline och Stephanie Smith. Där uppe fick jag höra mycket intressant om hur musikvärlden ser ut. Det som var roligast med den utflykten var att alldeles innan vi vandrade upp för berget när vi fick be för en man som hade problem med axeln. Han blev fullständigt helad!

Det var väldigt mycket som hände under den här helgen, lite för mycket för ett bloginlägg. Gud lärde mig en del saker, han sa "mitt kors är tyngre än ditt" men det tänker jag prata mer om i ett annat inlägg.

God Bless!

Jesus lever!

..och tur är väl det!

Den här veckan har jag varit med och "jobbat" åt något som kallas för Gatukyrkan, vi har varit stationerade på Sundsvalls Gatufest i ett tält. Det vi har gjort är detta: Presenterat Jesus och bjudit på fika.

Detta kanske låter platt. Vi har ju inte gjort något annat än fikat och pratat med folk..
Jo just det, vi gjorde en sak till, Vi bad i Jesu namn! Flera dussin människor blev berörda av Gud den här veckan. Vi fick se helanden, vi fick profetiska tilltal. Jesus var helt med! All ära till Gud. Detta har varit en riktigt härlig början på apostlagärningarna 2.0!

Så, vad har jag lärt mig den här veckan?
jag har lärt mig många saker, men det absolut viktigaste jag har lärt mig är att som en efterföljare av Jesus måste jag kunna flytta på mig själv och låta Jesus göra sitt jobb genom mig. Jag försökte under en av dagarna gå helt i egen kraft, jag ville lixom diskutera och argumentera fram sanningen om Jesus. Det funkar inte alls, visst, sanningen tåls att prövas. Men det ledde inte till några djupare samtal och inte heller till några starka beröringar från Gud. Dagen därpå kom jag ner och var på ganska dåligt humör. Efter ett uppmuntrande samtal från en broder och en bön så var jag igång igen. Då bestämde jag mig för att inte försöka så mycket själv utan låta Jesus göra sin grej. Bara några timmar senare sa Jesus till mig att be för en tjej som blev djup berörd! sen var kvällen igång.

Tack Jesus! All ära till ditt namn, i evighet - AMEN!