måndag 31 december 2012

Är du värd blod och död?

Jag läste idag i min kära bibel om när Jesus korsfästes. Det är en ganska bra grej att göra så här efter jul, då fokus har legat på Jesu födelse.

Jag fick ingen direkt uppenbarelse eller kände mig speciellt andlig, men en fråga jag hörde av en kille ringer i öronen: "Do you think your worthy of the blood of Christ?"

Han menade då det som en retorisk fråga, alla är värdiga Jesu blod, inte för att vi har förtjänat det, vi har alla gjort något som bryter mot reglerna som skulle göra oss förtjänta av Jesus. Men det faktum att Jesus har dött redan, det faktum att hans blod är spillt, de gör mig värdig. Det bara för att han ansåg mig värdig, han, Jesus ansåg att det var värt att dö för min skull. Han gav sitt liv frivilligt för att jag skulle få leva.

Detta är väldigt stort, det är större än vad jag kan förstå. Om man försöker tänka sig in i det på ett mänskligt plan, säg att min bror skulle välja att gå i döden för att rädda mig i krig exempelvis. Hur mycket skulle inte jag älska honom då? Hur mycket skulle jag inte tacka honom? Hur värdig skulle jag inte anse att han var allt vad jag äger, jag är ju skyldig honom mitt liv! Det är ganska svårt att greppa den tanken.

Det är vad Jesus har gjort. Det kan uppfattas lite abstrakt eftersom att vi lever här på jorden var sig vi är efterföljare av Jesus eller inte. Tror man inte att det finns ett evigt liv så tror man ju självklart inte att man behöver räddas från döden, eftersom vi lever här. Men så är det att det finns ett evigt liv och det avgörs vart du kommer beroende på om du tar emot Jesus gåva, som var att han dog på korset för att vi kan bli frälsta. Jag får leva för att han dog.

Jag Nicklas, i mig själv anser inte att jag är värd att dö för, jag skulle nog inte dö för mig själv ens, men Jesus har dött för mig och det får mig att vilja dö för honom, om jag kan få hans liv genom att dö bort från mig själv. (inte bokstavligen ta livet av mig, det är bildligt talat och syftar till att man ska dö ifrån den "gamla naturen" och ikläda sig Jesu liv. Att leva av det livet jag har fått av den helige ande.)

Ser ni det fina i det här? Jesus har älskat mig först, då kan jag älska honom - han ger mig kraft.
Jesus har dött för mig, då kan jag dö för honom - och för dig! - han ger mig kraft.
Jesus har gått före och jag följer för att han ger mig kraft.
Många har kritiserat kristendom, och med tanke på vad en del kristna gör så är det med all rätt. Men om man får se Jesus, om våra hjärtan lär känna honom. Då händer något, vi blir förvandlade från insidan och ut. Det är underbart! Frid, glädje och kärlek. Jesus tar hand om alla mina behov.

Jag tror en del har upplevt Jesus och förstått att det finns något större än oss, men är rädda att ta steget ut i hans liv just för att man inte vill offra livet. Man är rädd att allt det man älskar nu kommer att försvinna, man är rädd att man kommer mista alla njutningar och all glädje som finns i världen. Till viss del så är det så, men Jesus är en njutning, en kick, en high som varar och som inte avtar och som inte har en baksida till sig. När man får tag på honom bleknar alla andra njutningar i jämförelse.
Det är därför många av oss som följer Jesus har kunnat sluta upp med alkohol och nikotin osv.
Jag är redan tillfredsställd i mitt hjärta, för Jesus bor där.

Om ni ska pröva något nytt i år, om ni har ett nyårslöfte. Så låt det vara att söka den här Jesus med hela hjärtat så ni får se vem han är. han lovar det här:
Jerimia 29:

11 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. 12 Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. 13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. 14Ty jag skall låta er finna mig, säger Herren. Jag skall göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger Herren. Jag skall låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar.


tisdag 25 december 2012

På riktigt.

Det är många i det här landet som inte tror på Gud som jag gör, en del tror annorlunda, andra inte alls. Alla människor har rätt till en åsikt, alla människor har rätt att söka svaren på frågorna vi alla ställer oss.

Jag känner Jesus, han är min vän. Jag pratar med honom. Vi umgås, han är inte bara en snuttefilt (även om det är skön att han är det ibland!)
Han är på riktigt..
Det är inte mitt påfund, det är inte bara för att jag måste ha något att tro på. Nej! Han är verkligen på riktigt och han är vacker!

Han vill lära känna mig.. Och alla oss, vi är skapade för att umgås med honom. (Vilket innebär en hel rad med saker)
Men man kan inte tvinga på någon en relation, det måste få komma av sig självt.
Jag önskar dock att jag kunde på något sätt förmedla till er mer vem han är.
Ni behöver inte må dåligt, ni behöver inte vara sjuka, ni behöver inte vara ensamma, inte lida av tristess. Inte vara uppslukad av karriär.. Ägodelar har sin ände.

Han är så verklig.

Gud, uppenbara dig!

fredag 14 december 2012

En historia från fjärran väster.

En kär vän i Amerika skickade mig en berättelse om något han nyligen varit med om. Jag tog mig friheten att översätta texten och tänkte dela den med er!

__________


Jag gick precis ut från Starbucks i Fife, Washington när jag råkade på två stycken medelålders damer som jag hade också hade sett några minuter innan.

Så jag sa bara: ”Hej! Hur mår ni?”

Då förklarade de att dom precis hade anlänt från en stad som ligger nära den kanadensiska gränsen där dom hade varit på begravning. Dom hade blivit strandsatta här efter ett missförstånd med hennes bror som kör lastbil, han hade bara åkt iväg utan dem. Jag frågade dem om jag kunde få ge dem skjuts någonstans. Då sa dom att dom bara försökte få tillräckligt med pengar för att ta in på ett motell. Det hade redan börjat mörkna och regnet strimmade lätt ned från himlen. Det vara nånstans runt 7 grader varmt, så det var inget särskilt trevligt väder att vara i, trött och kall.

Jag tänkte efter en kort stund och sa sedan till dem ”Kom med mig! Jag betalar ert motell så ni kan få komma in i värmen.”

Då jag checkade in dem på motellet sa en av dem till mig, hennes namn var Chandra: ”Jag måste sätta mig ner för jag skadade mitt lårben för ett antal års sedan och det gör ont om jag står upp under en längre period. Jag har också den här förhårdnaden som gör ont. Hon visade ett område på benet som var nästan 20 cm långt!

”Bingo!” tänkte jag för mig själv. Jag sa rakt ut ”Du, det här är din tur dag, för i dag kommer Jesus att hela dig!”

Hon svarade snabbt ”Jag visste att du var en kristen, JAG VISSTE DET!”

Jag svarade ”Jag det är jag, visst är Gud god?”

Jag följde dem till deras rum och bad Chandra sätta sig på sängen och jag började be för henne och befallde hennes kropp att bli helad, upprättad och återställa sig till Guds skapelse, också AMEN!

Jag bad henne att pröva benet och hon ställde sig upp och rörde lite på sig.

Hon utbrast ”wow.. the pain is gone och den där förhårdnaden också!” Hon var mycket glad över det!




Jag vände mig om och såg den andra damen, hennes namn var Trisha. Jag kände i min ande att hennes hjärta hade fått utstå massor med misshandel, besvikelse och såranden. Jag frågade henne ”Är det något med ditt hjärta som har blivit sårat?”

Hon svarade mig: ”Ja, jag har en åkomma där mitt hjärta bara stannar. Det händer 2-3 gånger i månaden.” -”Det kan aldrig vara bra” svarade jag och hon höll med.

Men, sa jag ”jag tror också att ditt hjärta har blivit sårat på ett emotionellt plan. Visst?”

Hon tittade lite vädjande mot Chandra och hon svarade ”Det är bäst du berättar för Guds man, det är allt bäst du berättar.”

Så hon började berätta för mig om den otroliga misshandel hon och hennes syskon fått utså från deras far. Medan hon berättade det för mig tänkte jag ”Hur kan man ens hitta kraft att ta på sig skor och hämta posten efter en sådan pers!”




Hon berättade att det gick så långt att hennes mamma tog en överdos av piller och dog, mitt framför Trisha.. när hon bara var fyra år gammal.




Jag började berätta för henne om förlåtelse och att vägen till hennes frihet ligger i förlåtelsen, steg för steg. Jag förklarade att man inte behöver känna ”rätt känslor” för att kunna förlåta. Jag berättade för henne att förlåtelsen skulle komma att förlösa henne från den börda hon bar på. Hon höll med mig, så jag ledde henne i en bön av förlåtelse till hennes far. Det gick bra ända tills vi kom till den punkt då hon skulle sagt ”Jag förlåter min far” Då förs hon som till is och kunde inte fortsätta.

Jag sa ”okej, vi får stanna här för nu, men kanske får jag änåd be för dig så Gud kan får mjuka upp ditt hjärta lite, det kommer underlätta.” Hon tillät det!

Jag såg på henne att hon förstod att hennes sår och ilska höll henne fånge.

Jag frågade henne om hon ville vara villig att förlåta hennes far, än en gång sa hon ”Ja.”

Jag täckte hennes hand med min och la en hand över hennes hjärta och bad Gud att vidröra hennes hjärta. Hon berättade senare att hon hade känt en ström av elektrisitet flöda genom hennes händer och upp över axlarna: Gud är god.




Dom var hungriga, så jag tog med dem till en resturang som låg bara i närheten. Jag bjöd dem på mat och körde sedan tillbaka till motellet så de fick äta i lugn och ro.

Vid det här tillfället hade jag spenderat minst en och en halv timme tillsammans med dem.

Vi hade mestadels fokuserat på Tirsha's hjärtats helande och hennes sår från hennes far.

Chandra hade under skräck vågat erkänna att hon var en rökare, hon sa att hon hade varit rädd att om jag fick reda på det så hade jag övergett dem på två röda!

Jag berättade stilla för henne att jag tänkte inte gör något av dess like, men om hon ville sluta röka så sa jag att jag var ville hjälpa till. Hon var villig att sluta röka.

Jag frågade om hon var beredd att förlåta hennes föräldrar som hade ”lett” henne in i ett nikotin beroende. Hon var villig.

Jag förklarade att det ofta är upprorets ande som binder oss i nikotin beroenden

Det är så för att ofta säger ett barns föräldrar skarpt åt sina barn att inte börja röka, men nånstans på vägen genom livet så vill barnet bryta sig fri från sina föräldrars grepp och leva sitt eget liv. Då uppstår upproret, man tar en cigg!

Jag täckte hennes händer med mina och proklamerade frihet och helande in i hennes lungor och hennes kropp. Då berättade hon om hennes astma också.

Efter bönen bad jag henne att ta några djupa andetag, vilket hon gjorde och blev väldigt förvånad över hur mycket luft hon kunde andas in i varje andetag.







Tillbaka till Trisha. Hon berättade, medan vi åkte tillbaka från restaurangen att när hon var nio år gammal gick hon igenom en bunion operation på båda fötterna. Hon tog av sig strumporna och visade mig 15 cm långa ärr på varje fot, det började vid stortån och fortsatte upp på foten mot ankeln.

Hon berättade att hennes far tog hem henne direkt trotts att läkaren hade rekommenderat att hon stannade på sjukhuset för att få vila.

Hon tänkte väl att hon kunde lika gärna ha vilat hemma. Hon låg på soffan och vilade när hennes pappa slet tag i hennes hår och lyfte henne på fötterna och beordrade henne att gå och laga middag. När hon försökte gå så var smärtan helt olidlig men hennes far tvingade henne att gå hela vägen in i köket. Resultatet av det var att båda styngen gick upp och hon har haft smärta sen den dagen, i nånstans runt 45 års tid!

Jag frågade henne om hon skulle kunna förlåta sin far för just den händelsen innan vi bad eftersom jag har sett det så många gånger att oförlåtelse sänker chansen för helande avsevärt.

Hon kunde inte förlåta honom. ”Man gör bara inte så emot barn!” utbrast hon med tårar i ögonen.

”Nå, jag vet att Gud älskar dig och värderar dig väldigt högt, så låt oss be och se vad han vill göra åt saken” - svarade jag.

Så jag tog hennes fötter i mina händer och talade helande och tillrättavisning in i hennes dem, jag befallde smärtan att lämna henne. AMEN!




Hon tittade på mig med den där lustiga blicken och började röra på fötterna, upp, ned, fram och tillbaka. ”Smärtan är borta från mina fötter!”

Guds ord säger ”Guds godhet leder till omvändelse” (Rom 2:4)

Jag tänkte på det ordet medan vi utbrast i glädjerop, vi var så glada! Jag frågade henne ”Vad mer behöver du bli helad från?”

”åh, mina lungor töms aldrig helt på vätska så det är svårt för mig att andas.”

”Okej! Placera dina händer på dina lunga så ska vi prata med Gud om saken”

Efter den bönen så la hon sig på sängen och såg ut att vara i någon djup tanke.

Jag småpratade med Chandra lite under tiden, snart hörde vi båda: ”Jag förlåter min far, jag förlåter min far!”

Vi båda jublade för henne. Jag var tvungen att fråga henne: ”Vad fick dig att plötsligt välja att förlåta honom?” Hon svarade ”När du bad för mina lungor kände jag som en kniv eller något vasst metal objekt rycktes ut ur mina lungor genom min rygg och ut. Efter det var borta så kände jag att jag äntligen kunde förlåta min far, så jag gjorde det, jag förlät honom här och nu!”

Jag gav henne en kram och gav hennes herrens välsignelse och berättade för henne hur hennes himmelske fader känner för henne och vem hon är. Något förlöstes i hennes själ på ett emotionellt plan och hon upplevde stora frigörelser från gamla smärtor och sår från hennes förflutna, där i motell rummet!




Dom stannade några nätter till i det rummet och på en torsdag morgon fick jag ett samtal från dem. Dom ville bara tacka och utrycka en nöd dom hade. Dom behövde fortfarande ta sig hem. De frågade om jag kunde hjälpa på något sätt.

Jag tänkte ett slag, jag beslutade mig för att ringa några vänner och be om en kollekt.

Jag ringde min vän Tori: ”Ja, hallå detta är Tori.” Jag berättade för honom om damerna och frågade om han kunde bidra med något. ”Hur mycket behöver dom?”

”Dom behöver runt 250 dollar för biljetterna hem” Han svarade kvickt ”Det är fixat. Jag bad Gud i morse att han skulle visa ett behov som jag kunde få vara med och fylla, här är det behovet.” Jag svarade glatt ”Ja, det var ju enkelt!”




Vi möttes upp vid banken och jag tog med honom för att ge damerna pengarna, vi satte dem på en buss hem.




Är inte Gud god så säg!




Gud välsigne dig.

tisdag 11 december 2012

Att formas av kärlek.

Vi har ju etablerat att vi är älskade och att vi ska älska, både Gud och människor.
Jesus dog på korset för oss, för att öppna vägen till Pappa Gud som älskar oss.

Vi har alltså fått förlåtelse för alla våra synder och misstag. Vi har insett att vi är sneda människor som behöver uträtning.

Det är just det Jesus vill göra med oss, för det första vill han ta död på oss. Vårt kött är en syndig natur som drar oss åt fel håll. Bibeln berättar för oss att vi som har gemenskap med Jesus har korsfäst våra begär och lidelser. Det kanske låter lite hårt, vi alla har behov. Lidelser klara väl alla sig utan.
Frukta ej, Gud ser till dina behov som inte är onyttiga begär och kommer fylla vart och ett av dem för att han är en god Gud och allt gott kommer från honom.

Så när jag har blivit fri från mig själv och blivit född på nytt så lever Jesus i mig och han formar mig att bli mer lik honom, som det är tänkt från början. Gud skapade ju oss i hans avbild. Det är alltså det han fortsätter med nu, vi valde att leva i våran egen avbild - vilket gör oss väldigt förvirrade om vem vi är. När Jesus dog så köpte han tillbaka oss för att få fortsätta med det arbete han påbörjat, att göra oss i hans avbild. Det är en väldigt vacker bild som tyvärr en religiös historia i många fall har smutskastat, jag förstår att folk kan tycka att det är något tragiskt att vilja bli mer lik Jesus när man har den felaktiga bild som vissa har målat upp för sig. När man får möta den sanne Jesus och han får själv uppenbara sig och ingen annan filtrerar honom så förstår man att han är kärlek och han är vacker och ju mer tid man spenderar med honom ju mer förstår man att jag vill också vara som du!

Poängen med detta är ju att vi är redan älskade, som vi är. Vi behöver inte ändra på något för att bli älskade av Gud. Hans kärlek är konstant och kommer alltid varit konstant. Men han vill förhärliga sig i oss, alltså vill han att andra människor ska få bli berörda av honom genom våra liv. Det är en anledning varför vi har blivit kallade att älska vår nästa, för att Gud vill genom oss älska andra som inte känner honom än.

Så om jag som kristen vågar kapitulera mitt eget, inse att jag har skräp kvar men att tillåta Jesus jobba på mig och genom mig så kommer jag bli formad av kärlek och jag kommer älska min nästa.
Det kommer nog ofta betyda att jag måste förneka mig själv och det som jag kanske hellre hade velat göra för mig själv när ett behov av en medmänniska eller vän dyker upp.

Vi måste komma ihåg att vi kan göra allt i Jesus kraft, men också att vi bara är människor. Vi måste respektera sabbaten, vi behöver ibland vila. Vi kan förändra världen men vi behöver också hjälp från våra medmänniskor och vi behöver framför allt lyssna in vad Gud vill att vi ska göra, En del är satta att hjälpa hemlösa, en del att hjälpa de som är rika på pengar men fattiga på Gud och kärlek - osv. Men alla är vi kallade till ÄLSKA.

Att älska är ganska enkelt. Det krävs inte jätte stora gester för att visa någon att man bryr sig, det räcker med att se en person och säga hej i vissa fall i andra fall kan man behöva prata om djupa saker. I bästa fall får man be för någon så Gud har direkt möjlighet att påverkar och älska.

Det här en till kille som har fattat grejen som jag beundrar


Min bön är att jag ska våga älska mer. Kom ihåg att inte heller jag är perfekt, men Jesus är.

lördag 8 december 2012

Frälst.

Jag har länge varit allergisk mot det här ordet. Det är bara för att jag är rädd för att nå ut till folk med vad ordet betyder, jag vet vad folk tycker om kristna och det skrämmer mig. Det skrämmer för att jag vill alltid vara accepterad.
Men jag har lärt mig att man aldrig kan vara accepterad av alla.

Men Jesus har accepterat mig.

Jag är frälst.


Det svenska ordet frälst kommer från begreppet "Fri halsad" vilket var vad man gjorde med slavar när de blev friade. Man tog av dem deras fängelse de hade kring halsen. Det stämmer bra med vad Jesus har gjort för mig, och fortsätter att göra.
Jag har i hela mitt liv varit bitter, negativ och nedstämd på ett eller annat sätt, jag har alltid haft något att klaga på. Men jag är fri, jag bor i himlen, jag behöver aldrig klaga eller oroa mig för nått, I ärlighetens namn så släpar det här beteendet efter lite även fast jag är frälst.
Jag har i hela mitt liv sökt efter en flykt från verkligheten. Teve-spel, Alkohol, Tjejer, osv. Jag har alltid önska känna något annat än tristess för att livet suger, därför har jag sökt kickar.
Men nu när jag har mött Jesus och han har börjat arbeta på mig så behöver jag inget annat. Ingenting annat än Jesus.
Visst är det så att i den här världen kostar mat och bostad pengar, visst är det så. Jesus har lovat att fixa det, då behöver jag inte oroa mig, men man får inte vara rädd för att jobba.

Ordet frälst är mycket djupare än bara "Att bli kristen".  Född på nytt, av ande. Jag är Guds barn, jag är friköpt från mig själv och allt som är skärp med mig.


Sozo är det ordet som används i bibeln när man pratar om frälst. Wow, det är mycket mer än att bara kalla sig kristen och gå i nån tråkig kyrka.

Här är några definitioner på Sozo - Dvs frälst / frälsning.
Att vara räddad, bibehållen i trygghet, räddad från fara och förstörelse.
Att rädda en plågad från undergång. Att rädda en från sjukdom, att göra väl, hela och återställa till hälsa.
Hämtat och översatt från:
http://www.biblestudytools.com/lexicons/greek/kjv/sozo.html

Vem vill inte ha det här?

Det kostar ditt liv, men du vinner Guds liv vilket är mycket bättre på alla sätt.
Gud vill förvandla våra liv, han vill se till så att allting går bra för oss. Han vill oss allt väl, han vill ge oss allt gott. Han är god, alltigenom god. Han har dött för mig, för oss. Så att vi kan få leva med honom.
Han fyller tomheten som bor i oss, han fyller oss så vi får frid så att vi kan vara lugna.

Vem vill inte ha det?

Är karriären viktig när allt kommer till kritan?
Är sakerna du äger viktiga när du ligger på dödsbädden?
Är dina kickar viktiga för din överlevnad? Behöver du kickarna om du redan är fylld och tillfredsställd på insidan?
Är rädslan verkligen ett hinder som ska få stoppa dig för att ta steget in i evigheten?


















torsdag 6 december 2012

Du och jag är värdefulla.

http://bible.us/8/mat.13.44.amp

Liknelsen med skatten i åkern, vi som läser bibeln har läst det flera gånger. 
Jag har alltid tolkat det som att Jesus är värd att sälja allt jag äger för att få. Vilket jag står fast vid att det är sant, för utanför honom finns inget gott, även om du tror att du har det gott utan honom så är det så att allt som är gott i ditt liv kommer från honom.

Men, jag hörde en predikant prata om ämnet och han vände det på ett sätt som jag, som svensk, förmodligen hade missat om ingen kommenterat på det. 

Matteus 13:44Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

Han sa det att Jesus har sålt allt han äger för att få vara med dig, han övergav allting för att köpa dig.
Det är stort, det är för stort för mig att ta in. Det stämmer också, vare sig du tror och är kristen eller om du inte är det. Det är historiskt bevisat att det fanns en man som hette Jesus som påstod sig vara Guds son. Denne Jesus gav sitt liv för att han var helt övertygad om att han genom det offer räddade dig och mig från döden. Så även om han inte hade varit Guds son så sålde han allt för mig. Eftersom jag tror att han är Guds son blir det ännu större.
Han hade all ära och all härlighet, han levde i perfekt harmoni och frid. Han valde dock att bli till åtlöje, plågad och pinad. Dessutom tog han på sig all världens synd när han dog. Det är kanske krångligt att förstå, speciellt när man inte tror på synd. Man kan säga att han blev sjuk i alla typers sjuka på samma gång, allt från förkylning till spelberoende till cancer till heroinmissbruk, på ett andligt plan. Det gjorde han för att vi ska kunna komma till honom och söka läkedom och få bli befriade från allt ont.

Det är stort.

I Sverige har vi väldigt svårt att ta åt oss av komplimanger och uppmuntran, vi har minst lika svårt att ge. Det är en sjukdom som vi måste försöka bryta, oavsett vart i står i frågan om religion och filosofi så tycker jag att vi borde kunna komma överens om att ta hand om varandra. Jag menar, vad tjänar vi på att trycka ned varandra eller låta någon må dåligt?
Jag vet och förstår att det är något som är svårt att bryta med, eftersom det är så otroligt invant.
Men jag tycker vi ger det ett försök. Om du ser någon i dag som behöver en komplimang eller ett uppmuntrande ord, varför inte gå på den impulsen? Det kommer betala igen sig redan när orden lämnar din mun. Det är otroligt givande att ge. Ge det ett försök. I know I will.

Den här killen har fattat grejen.
Älska din nästa som dig själv, gör mot människorna vad du vill att gör mot dig.

tisdag 4 december 2012

Supply and demand.

Jag har tänkt på en grej.



eller ja..

jag tänker på mycket grejer.



Men iallafall.


Det här med synd, ganska tråkigt ämne. eller hur?

Människor i min egen uppfattning behöver Jesus. Det kan jag säga för jag har prövat leva utan Jesus och jag har prövat leva med Jesus. Att synda betyder att man hamnar i konflikt med Gud kan man säga, det separerar oss från honom. No fear - Jesus har löst konflikten.

En människa som är som vi säger född på nytt och lever i relation med Jesus behöver jobba på att ta död på sin syndiga natur.
Men en människa som inte känner Gud, som kanske tillochmed nekar att Gud existerar, behöver den människan veta att den är en syndare?
Synd finns inte för en icke-kristen. Varför skulle det då på något sätt vara nyttigt att berätta för dem att dom är syndare? Varför skulle det leda dem närmare Gud? det är ju synd som för oss bort från Gud.

Nej, jag tror det handlar mer om att se till människor behov. Jakobsbrevet 1:17
Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. 
Allt som är bra kommer från pappa Gud.
Om Kalle är hungrig bör inte jag som kristen säga åt honom att sluta synda, jag bör ge honom mat.
Om Lisa inte upplever att hon inte syns eller hörs så bör jag som kristen se henne och lyssna på henne.
Om Nisse har nikotinabstinens bör jag som kristen ge honom cigg.

VA!? det är ju inte bra att röka. Nej det är det inte, jag bör först fråga honom om han vill bli fri sin börda och svaret på den frågan är "Ja" då ska jag be för honom så att han blir fri och där efter stötta honom genom processen. Men vill han inte det, är det då kärleksfullt att neka honom cigg? bara för att det är skadligt? Jag vet faktiskt inte. Jag har själv varit rökare, även under den tiden jag varit kristen. Jag har slutat totalt 5 gånger. Jag var alltid väldigt tacksam att någon bjöd mig på cigg när det var snålt med pengar, det kändes bra att någon förstod att det är hemskt att gå utan nikotin när kroppen är beroende av det. Detta skapar dock ett problem, om en heroinist är utan herion... Jag tror du förstår vad jag menar.

Om Petter inte har någonstans att bo och jag har plats på min soffa bör han få bo hos mig.
Om Fredrik inte har råd med hyran och jag har extra pengar så bör jag som kristen hjälpa honom.
Om Erik behöver en kram så bör jag som kristen krama honom.

Förstår ni hur jag tänker här?
Jag tror Jesus har fått en liten underlig stämpel när man pratar mycket om synd, det låter som att det ända Jesus bryr sig om är våran synd. Det är helt klart ett problem med synd för synd kommer leda till döden, det var därför Jesus valde att dö för oss. Men det är viktigare att för mig som kristen att älska människor och fylla behov än att peka ut synder i människors liv.

När jag var i Kenya så fick jag äta väldigt tråkig mat, den såg tråkig ut och den smakade tråkigt. Ibland var det tillochmed lite äckligt. Det var väldigt jobbigt för mig, samtidigt som det var nyttigt för jag lärde mig att maten faktiskt inte bara är till för att smaka gott utan det är ju så att det ska vara bränsle för min kropp så jag kan använda den. I slutet av vår resa tog vi in på det enda "lyxiga" hotellet vi bodde på, det var det som var anslutet till våran safari. Där hade dom riktiga toaletter och duschar, sköna sängar och framförallt: GOD MAT!
Jag hade i en veckas tid suktat efter att få äta Spagetti och köttfärssås. När jag klev in på hotellet och såg vad som serverades till lunch höll jag på att smälla av. Det var spagetti och vegansk köttfärssås (då kanske det heter nåttannatfärssås?) DET VAR HIMMELSKT!
Jag var så lycklig att jag rös och darrade. Det är det absolut bästa jag nånsin ätit. Gud fyllde mitt behov.
Jag har sett människor som varit lama ställa sig och gå för att Jesus har helat dem, fyllt deras behov.
Jag har sett människor få tillbaka en strimma hopp när deras ögon har börjat ana skuggor efter att ha bara sett mörker, jag har sett människor fått hopp för att de har börjar höra väldigt tysta ljud när dom innan var helt döva. Gud har börjat läka deras sår!
Jag har även sett Gud hela blåmärken. Jag har varit med om att Gud har tagit ett trasigt liv som var på väg åt helvete och börjat läka det och fört det på vägen till himlen.
Gud är en Gud som fyller behov.

Rom 6:23 Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
Om människan inte vill dö, så har hon ett behov att ta emot Guds gåva som är evigt liv som Jesus köpte åt oss på korset då han försonade alla våra synder, som det ultimata syndaoffret.

Jag har många behov, men idag har jag en önskan: Att få bli älskad av Gud så jag kan älska andra som Gud gör och att få vara en människa som kan få vara med och fylla behov.

Kristen eller inte, Pay it forward.

onsdag 3 oktober 2012

Nyanser, från stark till svag.

Jag sitter på balkongen och skådar ut över trädlandskapet nedanför mig och plötsligt får jag en uppenbarelse.
Björkarna har så här i hösttider börjar skifta färg från sin starka klara grönfärg till vackra gula och bruna färger, färger som dock blir svagare och snart kommer falla tillsammans med löven till marken och blekna.
Det slog mig att detta beror på att de saknar ljus, de behöver näring från solen, nu när solen går ner tidigare och tidigare inför vintern så tappar de ljus. Det är inte det att de blir helt utan, men de får för lite ljus!

Precis så är det för oss kristna också. Jesus är världens ljus, Jesus är vår näring. Ju mer tid vi spenderar med honom, desto ljusare kommer vi skina, ju klarare, ju starkare. Det är absolut nödvändigt för oss att spendera tid inför Guds ansikte. Där får vi allt vad vi behöver, därifrån kommer alla följder vi önskar.

 "sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."

Allt vad vi kristna gör, om det har med gemenskap, församling, kyrka, evangelisation, projekt, program, konserter eller vad det än kan vara, är bara biprodukter. Att vi älskar varandra det är en biprodukt!
Den sanna källan till allt det här är Gud, den tid vi spenderar inför honom är väl investerad för han, Gud, lovar oss att allt kommer tillfalla oss då.
Det som är poängen, hela saken, hela tanken är att spendera tid tillsammans med Gud. Det är därför vi är skapade, för att bli älskade och uppvaktade. Men också för att älska och uppvakta. Gud vill ha en relation med oss.

För en tid sedan så slog jag på en gammal klassisk lovsång med Jonathan David Helser, släckte alla lampor och la mig till rätta. Jag visste inte vad jag skulle be, jag visste inte vad jag skulle säga. Så, jag bestämde mig för att bara vara, jag förväntade mig att Guds närvaro skulle komma.
Det gjorde den, med mina ögon slutna så kände jag hur hela kroppen blir omsluten av honom och jag ser framför mig, i mitt sinnesöga många olika vackra skådespel. Plötsligt var konversationen på ett mycket djupare plan än vad ord nånsin kan bli. Mitt liv stärktes den där stunden, jag fick tillbaka min längtan efter att leva mitt liv i Guds närvaro. Det gav mig styrka att möta allt, överkomma allt. Det gav mig glädje och kärlek. Det gav mig liv.

Älska Gud, mest av allt. Det är de högsta budet. Det är inte svårt när han är så underbar.

onsdag 19 september 2012

En mörk garderob.

Jag har levt ett minst sagt annorlunda liv, det började ganska normalt med skola och gymnasium. Men jag har aldrig varit speciellt intresserad av skola, även fast jag alltid varit vetgirig. En lathet har plågat mig hela mitt liv. Jag har provat på många olika jobb efter gymnasiet, Dock har jag till största delen varit arbetslös. Jag har bott i kollektiv, jag har bott med min flickvän (åh nej så okristet!!) Jag har bott i en väns kök, jag har bott i hyddor på afrikas horn ett par veckor.

Under den första tiden som arbetslös så led jag av panikångest, detta var innan jag mötte Jesus.
Jag hade en fin lägenhet som jag delade med en vän, ett stort rum, en stor säng och ett stort skrivbord. Jag rökte och söp en hel del, spelade för mycket datorspel och levde på socialbidrag. Vissa vill argumentera att jag hade det väldigt bra under den här tiden, förutom att jag inte hade ett jobb då, så klart.
Men jag mådde väldigt dåligt, inte bara på grund av panikångesten utan också för dödsångest om nätterna vilket berövade mig på mycket sömn. Jag hade inget mål och inte heller någon mening med mitt liv och det vad jag då ansåg vara ett faktum; att jag skulle upphöra att existera en dag skrämde mig mer än något annat.

Jag har idag fått ordning på mina "psykiska åkommor." Jag har inte längre panikångest, inte heller dödsångest, Jag upplever att det finns en mening med mitt liv och jag känner mig älskad. Jag tror på ett liv efter döden och att Gud är god, trotts att det händer onda saker i världen.

Tanken slog mig när jag la mig i en mörk garderob för att sova, jag har fått låna den platsen av ett par kära vänner, att jag mår bra. Jag mår helt bra, visst jag har inget jobb och jag har ingen trygghet som socialbidrag längre, jag har ingenstans att bo som jag kan kalla mitt eget, alla mina saker är utsprida i olika förråd över hela staden. Människor kan nog argumentera att jag har det riktigt dåligt.
Så är det inte, jag kan sova gott varje natt, jag kan ta mig upp på morgonen och möta dagen.

När jag låg där på madrassen i skrubben och tittade upp i det svarta rummet så tänkte jag hur underligt det är, att jag faktiskt mår bra. Jag försöker ofta förklara för folk att Gud finns, men ibland tror jag att jag gör det mest för min egen skull, så jag själv ska tro det. När jag låg där, behövde ingen berätta för mig eller argumentera för eller emot nånting, jag fylldes av tacksamhet för friden som Jesus ger mig varje dag.

Tänk hur fantastiskt Jesus är, han kan förvandla liv!


torsdag 30 augusti 2012

Jag är inte färdig än.

Jag har lagt väldigt mycket press på mig själv på senaste, under en ganska lång tid.. Kanske hela mitt liv.
Jag tittar på kristna som jag ser upp till, människor som är ödmjuka, verkligen lyckliga och förälskade i vår Gud och frälsare.

Jag anser mig, som sig bör inom kristenheten, att vara frälst.
Frälst är ett gammalt ord som betyder räddad, vi kristna använder det som en synonym för att bli kristen, att komma till tro. Att förstå att Jesus har dött för mig. Han dog för det vad vi kallar för synd.
Synd, synd, synd. Jag hade aldrig något problem med synd innan jag blev, så kallad "Frälst"
Man blir intalad i många delar av kristenheten (utan att peka finger på någon här) att man är en syndare.
So what? vad gör det mig för skillnad?
Synd, ett annat ord som vi kristna använder. Ordet har, vad jag förstår det, många betydelser, Bland annat att vara separerad från Gud. I den bemärkelsen tycker jag inte det är något man själv har valt, det är mer ett straff. De som har fått uppleva Guds sanna närvaro kan intyga på detta.

Men vi använder också synd för en massa andra saker, sex före äktenskapet är en populär synd här i Sverige, och säkert på många andra ställen i världen med. Att stjäla är en annan, mörda en tredje.
Tja, dom flesta av er har väl hört talas om budorden. Men vet du vilket det högsta Budet är?

Jag har som sagt känt en press på senaste att försöka prestera det kristna livet, för att på något sätt promota Jesus. Som om jag kunde göra honom rättvisa överhuvudtaget. Jag försöker vara som mina förebilder och som min frälsare, Ödmjuk och kärleksfull. Det faller väldigt lätt, jag blir lätt irriterad, jag älskar inte alls lika mycket som de. Jag så kallat, syndar, en massa.
varför är det då ett problem att jag syndar en massa? Jo, jag bryr mig om min Gud, jag vill inte vara separerad från honom, jag vill vara nära honom. Åtminstone vill jag vilja vara nära honom.

Jag börjar se massor av hål i min själ, hål i mitt beteende. Aldrig förr har jag haft någon som jag verkligen försöker efterlikna (medvetet) som är en förebild. Jesus har ganska stora skor att fylla dock.

Jag har insett något.

Jag är inte räddad, visst, jag är frälst i den bemärkelsen att jag försöker följa Jesus, jag tror fullt ut att jag har fått tagit emot hans ande som sigill och att jag är född på nytt, för Gud använder mig ibland, han visar sin kraft igenom mig. Men jag är inte räddad från mig själv än, jag har massor med skelett i garderoben som jag inte ens kommer ihåg att dom är där. Det finns massor med oförlåtelse i mitt liv, personer som har sårat mig, som sårar mig. Saker som har hänt, saker som inte har hänt.
Ibland tappar jag hoppet, ibland känns det lättare att kasta in handduken, tända en cigg och suga i sig en shott jäger. Men alltid stoppas jag. Jesus har fångat mig, han älskar mig, trasig och ofullkomlig.

Men,

Jag är inte färdig än.

Herre Jesus, mitt liv ligger i dina händer, ske din vilja. Du som är god. Led mig till gröna ängar, där min själv får ro. Jag litar på dig.

söndag 26 augusti 2012

Gud, Fadern.

Gud är inte den som sätter upp regler för oss, bara för att. Trotts att det är populärt att tro det.
Gud är våran pappa! han älskar oss och uppfostrar oss.
Jag har hela mitt liv varit duktig på att stänga känslor inne, jag har vetat om det på något sätt tidigare men aldrig riktigt förstått att det är ett problem förrän nu. Jesus pekar på mina negativa egenskaper, inte för att säga "ha, ha, vad dålig du är" som vi människor gärna gör mot varandra.
Nej, han säger "se här, Jag skapade dig inte så här, låt mig leda dig och ta hand om dig så ska du se att vi skrubbar bort det här beteendet, lita på mig."

Jag ska snart få komma och prata med en person om mig själv, lite som terapi, fast med Jesus. Det kommer bli väldigt intressant och jag är hoppfull över hur Jesus kommer utveckla mig till att vara ännu mer lik honom. Förhoppningsvis blir jag en sådan där jätte jobbig kristen som aldrig låter DIG vara förrän du har fattat grejen och tagit emot honom ;)
skämtåsido, jag hoppas att jag vågar visa mer för er vem Jesus är, jag hoppas jag får en tydligare uppfattning själv om vem han är. Allt det genom att bryta ner mer av mig och ge utrymme för mer av honom. Eller som de gillar att utrycka sig i den organiska rörelsen; "Leva av den nya naturen." (living the new life)

Jag har på senaste tid postat en del Bibelcitat på Facebook. Det är blandade reaktioner, oftast är det ganska intressant att läsa hur folk tänker och vilka funderingar man kan ha om man är, så att säga, "utomstående."

Dock tycker jag det är lite tråkigt när det blir den där pekafinger-attityden, förvisso händer det på subtila sätt men, det man menar är egentligen "Din Gud finns inte och du bör fatta det, 'annars'"
Det är iallafall så jag uppfattar det hela. Men må Gud lära mig älska, så som han, villkorslöst.

Jag läste något intressant nydligen. (baserat på Matt 25:40: Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.)

Författaren menade på detta: Brukar du tänka dig att alla du möter är Jesus? Som du behandlar din nästa, så behandlar du Jesus. Tung utmaning! låt oss anta denna.
(Jag läste det i Francis Chans bok Crazy Love, Rekommenderas varmt!)

God bless!

torsdag 23 augusti 2012

Om Gud är för oss..

Kan du tänka dig att den Guden som skapade världen älskar just dig? Trotts alla fel och misstag du gjort?

Jag har väldigt svårt att komma överens med den tanken, trotts att jag tror det är sant.

Åh hur jag längtar efter att inse fullt hur älskad jag är, då kommer jag vara fri att älska tillbaka.

Smaka och se, Jesus är god!

måndag 20 augusti 2012

Människor, dessa människor.

Oavsett kultur, bakgrund, läggning eller hudfärg så är alla människor intressanta och fascinerande.
Jag märker hur Guds kärlek till människan börjar växa i mig när jag möter så många olika människor.

Jag hoppas på att kunna få lära mig att utrycka hans kärlek och nåd för de människor jag möter, utan att krysta dem, jag vill lysa som du lyser herre.

lördag 18 augusti 2012

Dammar av bloggen.

Nu har jag inte bloggat på väldigt länge, jag har inte någon direkt ursäkt för detta, men det verkar ju inte som att det har varit så speciellt saknat heller.

En hel del har hänt, jag har bland annat varit på missions resa till Kenya, där träffade jag en hel del knasiga människor och var med om en massa knasiga saker, Men för Gud är det ju fullt normalt att lama går, döva hör och blinda ser.
Det var en väldigt nyttig läxa och jag tror jag växte en del som människa på den resan.
(inte bara för att jag hade två tunga sjukdomar samtidigt)

Jag har nu varit hemma längre än vad jag var borta och även här hemma har det hänt en del roliga grejer. Dock så känner jag att min eld för Jesus har dött ut lite. Kenya resan tog lixom musten ur mig.
Men jag tror jag börjar hitta tillbaka till glädjen i Jesus igen.

Jag har upptäckt en massa saker om mig själv som jag måste ta mig igenom för att kunna känna mig fri, allt med Jesu hjälp så klart.

Vad hjärtat är fullt av talar munnen, det är kanske därför jag inte skrivit på länge, mitt hjärta har inte varit fullt av Jesus.

Men i och med detta hoppas jag att komma igång igen, jag hoppas också att Gud kan använda den här bloggen så jag inte bara skriver för tomhet.


tisdag 22 maj 2012

Njutning och frestelse.

Jag tror många har blivit förvirrade med mig vad gäller do's and don'ts.

Du får inte dricka, röka, knarka, festa, ligga runt, slösa pengar osv. Listan kan göras lång, jag har stött på flera människor som anser att det inte är värt att komma till Gud för att man måste ge upp sånna här saker.

Men det handlar inte om att uppoffra njutningar för Gud, det handlar om att Gud uppfyller ens alla behov. Man behöver inte längre söka tröst i flaskan, Gud tröstar på ett verkligt sätt och han har också makt att frigöra.
Man behöver inte längre söka kickar i form av nikotin eller andra droger.
Tillfredsställelsen att få lära känna universums skapare och Herre är tillräckligt.
Man behöver inte söka lycka i att köpa nya saker, inte heller sträva efter att bli rik. (nog för att pengar är ett nödvändigt ont men Gud är ekonomiskt oberoende)

Gud är helt enkelt tillräcklig!
Ibland är det lätt att missa honom, ramla av vagnen eller hur man vill utrycka sig. Men det finns alltid en väg tillbaka tack vare det Jesus gjorde på korset då han försonade våra överträdelser mot Gud.

Kontentan är alltså att Gud vill att du ska må bra, vara fullkomligt lycklig. Dessutom vill han att du ska ha en frid som övergår allt förstånd!

Gud är god, smaka och se!

måndag 30 april 2012

Picture perfect.

Tanken slog mig och upplevelsen överväldigade mig nästan.

Jag satt i en bil och beskådade landskapet; just för mig, just nu.
Jesus såg precis den här bilden som jag ser genom bildrutan nu när han började skapa världen och tänkte " De här kommer Nicklas gilla!"

Vilken otrolig kärlek han har till mig, till oss. Gå inte miste om den!
Stanna upp, tänk och känn efter.

torsdag 12 april 2012

Man vill inte förändras.

Jag tror att dom flesta egentligen inte har problem med budskapet om Jesus.
Dock så innebär det väldigt radikala förändringar i livet, stora och små, alltid radikala, att följa Jesus.

Det tror jag är problemet. Jesus säger att alla är syndare och att ingen av oss är värdig att ens se himmelriket. Ingen vill höra att de är dåliga! Alla vill vi vara perfekta och oklanderliga. Därför blir det väldigt svårt att ta det på allvar för en del.

Man hör om väldigt många som har varit på botten som tar emot Jesus med öppna armar för att de verkligen inte har något annat.

De goda nyheterna är att Jesus vill göra oss oklanderliga och de var därför han dog på korset för att ta all synd ifrån oss, i oss själva är vi inte värdiga men i honom, som är värdig kan vi också få ta del av himmelriket.
Det hela börjar med att ta emot Jesus, acceptera honom som Herre och välkomna honom in i hjärtat. Efter det bör man lära känna honom, allting handlar nämligen om att ha en relation till Jesus. I den här relationen får man kraft av att Jesus lever i ens hjärta att följa och lyda alla hans bud.

( Jesus svarade: "Det största är detta: "Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en", "och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft." Sedan kommer detta: "Du skall älska din nästa som dig själv." Inget annat bud är större än dessa." (Markus 12:29-31 SFB) "Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär", och alla andra bud sammanfattas i detta ord: "Du skall älska din nästa som dig själv." (Romarbrevet 13:9 SFB))

Mer teologi eller teori än att svälja stoltheten och prova behöver man inte.


onsdag 11 april 2012

Död åt köttet!

Har börjat försöka förneka mig själv, ta mitt kors och följa Jesus.
Jag tror vi som kristna måste inse att den här världen och allt den erbjuder inte är värd nånting, även om dom snabba belöningarna man kan få är lockande så är det otroligt, oändligt, jätte-jätte mycket mer värt att leva helt för Jesus, därför att hans belöningar består! Evigt liv tillsammans med livets ursprung; skaparen själv, som dessutom är upphovet till allt gott. ALLT GOTT.

Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. (Matteus 6:19-21 SFB)


Jag har påbörjat en kampanj med mig själv, helt solo, som jag kallar "Död åt köttet!" Jag använder det som motivation för att våga leva ut Jesus i mig mer.
Detta innebär att jag kommer vara lite jobbig på Facebook och dylikt framöver, bara så ni vet ;-)


Gud välsigne er alla!


Puss!

lördag 7 april 2012

Vad ska man göra med kärlek?

Vad skulle du göra om du var i en sådan position som Gud är / har varit i?

Du har ett folk som du älskar, som hela tiden "syndar" emot dig, dvs gör orätt på en rad olika sätt. Detta sårar så klart dig på ett eller annat sätt. (Ja, det är sant! Gud har känslor!) Dessutom tål du inte synden i sig självt för den kommer i från mörker och du ÄR ljus. Det innebär att synden brinner upp i din närhet, ungefär som när, vad som helst egentligen, kommer i närheten av solen.
Du ger en lag på olika lösningar på det här som är väldigt svår att hålla eftersom det som händer är att man måste hela tiden rena sig från den synd man utför. En synd som är ett faktum, som man inte kan neka.

Du vill vara med ditt folk, du älskar dom så otroligt mycket att det är jobbigt att vara ifrån dem. Vad skulle du göra?

Gud gjorde så här:
Johannesevangeliet 3:
16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Han sände sin enda son, som är perfekt och helig till oss. Jesus gick omkring och predikade Guds rike här på jorden och visade oss hur det är tänkt att det ska funka.
Efter det ger han frivilligt sitt liv som ett offer för våra synder, det här offret skiljer sig från mänskliga offer som övertäcker synden, det här offret utrotar synden. Det öppnar dörren till att börja umgås med Gud utan att dö inför honom på grund av synd. Inte nog med att det nu är möjligt att komma inför Gud så erbjuds vi ett EVIGT liv. EVIGT, smaka på den! Underbart, tycker i alla fall jag.

Det finns många som tycker det här låter som skitsnack, att det inte kan hända, att evolutionen är den enda sanningen osv. Jag förstår er, jag har varit där själv, men jag smakade och såg att Gud är god. Han är verkligen god, han förvandlar liv till det bättre för alla inblandade. Han är underbar!




Här är lite mer av Guds egenskaper med bibelvers för de som är sugen på att djupdyka lite.
http://www.folkbibeln.com/gud-fadern/guds-egenskaper

lördag 31 mars 2012

Någon gång ska vara den första.

Den här dagen började ganska segt, har varit grinig och less mycket på senaste tiden och idag var inget undantag. Efter att ha varit på vernissage och käkat pizza så kändes det iallafall lite bättre.

Jag var på ett så kallat "Afrika-möte." Det är egentligen vanliga möten, bara det att det är Afrikaner som styr ihop det hela. Under de första 1.5 timmarna så var jag väldigt bitter och grinig. Men Gud gjorde någonting där, jag blev på bättre och bättre humör.

Afrikaner har för övrigt fattat hur man har Gudstjänst. De har inga fasta former alls, de låter Gud styra alltihopa. I dag föll det sig så att det var bön i ca 1.5 timmar, sedan lovsång 2 timmar, sedan predikan i ca 2 timmar.

Det mest spännande för mig idag var nog att få se demon utdrivningar. Ja, sånt man har sett på teve. Fast inte alls lika dramatiskt. Visst, folk for i backen och skrek, men med tanke på att Gud är så otroligt mycket större än han som är i världen så for andarna ut ur människorna ganska snabbt. Det var kul att se att det händer på riktigt. Alltid härligt att få se med egna ögon. Tack Gud!

Simon fick lite härliga, träffsäkra ord profetiskt från pastorn (som var från Etiopien och inte pratade ett ord svenska) som styrkte och uppmuntrade honom.

De hade även bön för olika synder, alla fick sluta sina ögon och så bad man för synd. väldigt behagligt måste jag säga.

Det finns sjukt mycket att lära av det här. Det första är: Skrota schemat. Jesus behöver inte mänskliga program för att göra möten.

Fina grejer!

Sedan efter det hade vi lite hemligheter för oss som jag kan dela med mig av senare när vi får se frukten av det!

Gud välsigne er alla! <3 Mmmmmm'ah (det är en puss, fattaru? ;))

tisdag 27 mars 2012

Oavsett omständigheter

"Den himmelske mannen" en bok av en kinesisk pastor, jag rekommenderar den varmt.
Vid ett flertal tillfällen sitter den här mannen fängslad. Trotts det vacklar aldrig hans tro och mirakel händer, andra fångar blir kristna.

Där kristendomen växer starkast idag är i länder som härjas av våld och krig.

Min slutlednings förmåga leder mig till att förstå att det spelar ingen roll, vem eller vart eller hur du är. Jesus vill alltid umgås med dig. Även om de kan se väldigt olika ut för olika människor, så klart.

Även i kyrkan vill Gud vara med, även fast kyrkan inte stämmer överens med hans första tanke om hur vi skulle umgås med varandra och honom.

En god vän berättade att han sagt till en kollega: "du kan möta Gud där i verktygsskåpet"

Wow, vilken Gud! Han vill vara med oss överallt i alla situationer. Han vill hjälpa oss och rädda oss i alla dåliga situationer och glädjas med oss i alla glada situationer.

Helt fantastiskt! Prisa Gud, jämt!

fredag 23 mars 2012

En vanlig torsdagskväll.

Igår var vi ut ett gäng och jag var fast besluten att be för folk på stan. Tyvärr hittade vi ingen att be för. Ibland är det så, men jag tror att om man visar sig villig kommer Gud ge avkastning innan det är färdigt!

Vi fick en riktigt härlig bönestund tillsammans senare! :-)

Nu är sommaren här och jag hoppas och ber om många härliga Jesus-äventyr!

torsdag 22 mars 2012

Skillnaden

Ni har hört att det står i Moses lag: 'Du ska älska din medmänniska och hata din fiende.' Men jag säger: Älska era fiender! Be för dem som förföljer er! Då visar ni att ni verkligen är barn till er Far i himlen. För han låter solen skina och regnet falla på både onda och goda, både på dem som följer hans vilja och dem som inte gör det.
Vad är det för märkvärdigt med att ni älskar dem som älskar er? Det gör ju tullindrivarna också. Och om ni hälsar vänligt på era vänner men inte på någon annan, vad är det för märkvärdigt med det? Det gör ju de som inte känner Gud också. (Matteus 5:43-47 BSV)

Har hört flera som säger "jag känner kärlek utan din Gud!" det gör dom också men det är inte samma kärlek. Hur många älskar sina fiender?
Möjligtvis nån långt gången buddistisk munk, eller dylikt.
Gemene man älskar inte sin fiende och välsignar denne inte, utan förbannar.

Utan att älska våra fiender så kommer vi aldrig se fred. Dock tror jag att det är omöjligt att älska fiender utan Gud!

Gud välsigne er ALLA!!

onsdag 14 mars 2012

Oron i magen som försvinner

Ständigt känns det som om världen med all sin makt vill slå ner mig i skorna. Alltid är det något som får mig att oroa mig.
Jesus säger att jag inte ska oroa mig, men jag finner det väldigt svårt.
Oftast har det med pengar att göra.
Saker ska betalas och maten kostar. Hyran ska in, bussresan till jobbet ska betalas.

I hela mitt liv har jag blivit matad med iden om att man måste jobba för att ha råd med allt vad livet kostar, det jordiska livet dvs, samtidigt har jag hela mitt liv känt att det måste finnas något mer.

För ett par år sen när jag blev arbetslös så upplevde jag en väldig frihet. En kort sådan. Snart kom pressen tillbaka.
Allt som ska betalas. Det, bland mycket annat ledde mig till att må väldigt dåligt.

Sen mötte jag Gud, han erbjöd mig ett liv som inte kommer från den här världen, ett liv med värde. Ett liv som håller i evighet.
Strax efter det så uppmanade han mig att samla skatter i himmelen, där dom får vara kvar vad som än händer.

Länge har jag undrat vad han menade med skatter i himmelen. Ännu har jag inte funnit svaret på det.
Dock har jag lärt mig att det inte handlar om karriär, jobb eller pengar.
Nej det är något mycket mer dyrbart.
Det är något som inte skapar oro, utan glädje! Det fyller mitt liv med kärlek och frid.
Jag tror att en skatt är relationer. Det är en anledning varför han uppmanade oss så mycket att ta hand om varandra.

Jag är trött på världen, jag vill jobba för Gud. Han är den enda som ger en rättvis lön. (om det nu kan räknas till rättvist, hur god han är.)

Men det är knepigt med Gud. Han vill inte att jag ska jobba för att tjäna något. Han vill inte att jag ska försöka prestera fram något som kan få mig att förtjäna hans kärlek.
Nej han vill börja i andra änden. Han vill skänka mig kärlek och kraft att leva. Han har gått så långt att han dog för min skull, så att han kunde få bo i mig och verka igenom mig.

Vart lämnar det mig?

Det lämnar mig i hans händer. Helt och fullt. En plats där jag får vila, även om stormen som är det jordiska livet blåser hårt, så får jag vila.
Det betyder dock inte att han vill att jag ska ligga på soffan å äta chips. Även om jag kan göra det utan att han håller det emot mig.

Han vill att jag ska leva ett fylligt liv. Fullt med äventyr, skratt och vänskap.
Ett liv som kan rymma alla mina drömmar och visioner, samtidigt som det krossar dem alla, för att göra rum för något ännu större och ännu bättre!

Allt det här vet jag, jag har upplevt det.
Ändå har jag svårt att låta honom leva genom mig. Jag tror hela tiden att jag måste göra massor med saker.

Jag får ett problem och det är som om min tro blåser bort. Men alla problem har löst sig och jag har aldrig gått hungrig.

Jesus är ekonomiskt oberoende. Jag behöver inte oroa mig för något.

Jag skriver det här för att jag ska kunna inse att han är god och att mina problem bleknar bort till ingenting i hans storhet.

Gud, hjälp mig att leva överlåtet till dig
Hjälp mig att sätta din värld framför min egna, laga mina hål och för mig på bete i dit hem, där gräset alltid är den grönaste grön. Låt mig se dit ansikte, trösta mig när problemen hopar sig och påminn mig om din trofasthet när min tro vacklar. Hjälp mig att sprida ditt rike vidare till mina närmsta och mina fiender. Låt dit liv blomstra i mig.
I Jesu namn bloggber jag. Amen!

måndag 12 mars 2012

Steg för steg.

Oj, oj, oj! Vad berg och dalbana man får åka i det känslomässiga livet ibland.

Efter att ha mått dåligt över att inte förstå allt, över att inte känna Guds närvaro och känt skam över mig själv så har jag nu kommit tillbaka till att jag inte behöver förstå allt, Jesus kommer uppenbara det jag behöver efter vägen. Jag har försökt alldeles för mycket själv att bära upp hans namn, när det egentligen bara är han som kan!

Därför har jag beslutat mig för att ta steg för steg. Jag tänker njuta av Jesus på varje steg och ta motgångarna som
dom kommer, när dom kommer.

Här får ni en låt som handlar om en annan människas steg, för steg.

http://open.spotify.com/track/6WsgwiiygzjBofoKjnqAzS

måndag 5 mars 2012

Att finna det vi funnit.

Livet är inte lätt, de kan vi nog alla kommer överens om oavsett tro.

Vi kristna, har vi Jesus i siktet?
Jag vet att Jesus finns. Räcker det?
Jag vet att jag räknas som rättfärdig bara genom att tro på honom.
Men livet då? Vart ska jag gå, vad ska jag göra?
Ska jag fortsätta att leva mitt liv som vanligt även fast jag funnit Jesus.
Nej, jag tror vi behöver fortsätta jaga honom och fortsätta att finna mer av hans djup. Han har en ide, en vision varför han skapade oss alla. Skapade han oss för att vi ska övertala fler att han finns? Är vi skapade för att memorera Bibeln utantill? Är vi skapade för att hålla lagen som hann gett oss?
Nej, jag tror att det är djupare och vackrare än så. Jag tror han skapade oss av kärlek, jag tror att han vill att vi ska älska honom och varandra och dela det livet som finns i honom.
Det är nog bara en aspekt av det hela. Hans tankar är högre än våra.

Det viktigaste tror jag är att inleda en relation till Jesus och låta honom föra
Oss dit han vill ha oss. Det är dags att sluta söka egen vinning i karriär och annat dött. Det är dags att dela livet med honom. Det kommer innebära en massa saker, men låt oss inte i första hand fokusera på vad det innebär.
Låt oss fokusera på honom. Låt oss bli förblindade av hans ljus. Så kommer han, som lever i oss låta all förändring ske i oss.

Sök Guds rike först så ska allt annat lösa sig.
Älska Gud och älska dina vänner, medmänniskor, kollegor och ja, även dina fiender så kommer allting lösa sig.

Fokusera på kärleken, på Jesus.

Min uppmaning är att vi ber om längtan efter Jesus, till mig och dig. Till våra bröder och systrar. När vi längtar kommer vi söka, när vi söker kommer vi finna.

Låt Jesus bli herre i ditt liv så du kan få frid på alla plan och så du kan få hjälpa andra att uppleva samma sak.
Låt oss föra Guds rike vidare på den här jorden. Men först låt oss finna det vi funnit in Jesus. Längta efter honom, sök honom, glöm honom aldrig.

Puss!

fredag 2 mars 2012

En snabb tanke

Jesu kropp, kyrkan, familjen, brödraskapet. Lever vi alltid upp till vad det innebär? Älska din nästa som dig själv, vad du har gjort mot den minsta har du gjort mot mig säger Jesus. Därför tror jag att vi måste se varandra och våra behov, hjälpa varandra stötta varandra i gott och ont. Vi är ett med Jesus vilket betyder att vi är ett med varandra, är det inte samma Jesus i dig som mig?

Skatten vi har funnit är helt fantastisk, Jesus vår kung som är allt igenom God han har allt makt. Dessutom älskar han oss. Han för oss samman.

Kom ihåg att vi alla tillhör samma familj, samma folk och tillochmed samma Person: Jesus Kristus

måndag 20 februari 2012

Jag har tänkt lite på en grej.

Jag skriver med en viss fruktan över att det här inlägget kan skapa mycket osämja och vilda diskussioner, döda sådana, dvs sådana som inte leder någon stans utan bara ställer människor ännu längre ifrån varandra på grund av tro eller en ståndpunkt.
Det jag har här är en tanke och är inte riktad mot någon, det är inte ett personangrepp. Läs den meningen igen.

Nu kör vi.

Jag hade för en tid sen lagt in en väldigt fånig kommentar på facebook om Ateister, den var mest menad som ett skämt samtidigt som den var lite provocerande. Det erkänner jag öppet. Det tråkiga var att det ledde till slut till att en människa sa upp kontakten med mig och jag tror att många andra blev upprörda också.

Jag respekterar vad folk tror på eller hur dom ser på världen, jag har själv haft många olika livsåskådningar innan jag blev "frälst" som man säger i frikyrkan, dvs innan jag fick möta Gud och började tro på Jesus som Guds son och världens frälsare. (Frälsare betyder räddare)

I den här tråden ramlade jag nånstans över en Ateist, väldigt vältalig och intellektuell som sa något i stil med det här:
"Jag anser att eran tro kommer från en kultur, hade ni bott i mellanöster i ett muslimskt land hade ni varit muslimer och i ett hinduiskt land så hade ni varit hinduister osv"
För att klargöra: han sa inte exakt så, men de var vad han menade, om jag nu inte misstolkade det helt.

Detta är en intressant tanke, jag tror att många är kristna för att dom är uppvuxen i en kristen kultur, på samma sätt håller jag med om att de som är uppväxta med Islam blir muslimer. Det är bara logiskt.

Dock vill jag dra detta lite längre: Du är Ateist för att du är uppvuxen i en Ateistisk kultur.

Om man utgår från att det påståendet är sant är frågan som följer: Har du, som Ateist, tagit en ståndpunkt? Har du verkligen valt att vara Ateist eller är du indoktrinerad med det?

Under min uppväxt var det väldigt lite prat om religion i skolan, nu pratar vi 1-3 klass här, Jag minns att man ibland kunde läsa något ur nån bok när det var påsk eller så. Detta var aldrig nånting som jag tog till mig. Under hela min uppväxt har jag dock levt under jantelagen och pessimism. Det kommer från mina föräldrar och deras föräldrar. (missförstå mig inte, jag älskar dem) Alltså har jag varit kulturelt påverkad av den miljö jag växte upp i.

Jag har alltid haft en filosofisk dragning i mig, ända sen barnsben men den har varit väldigt kvävt av Jante bland annat. När jag gick på gymnasiet och hade fått upp ögonen lite för självständigt tänkande så valde jag att läsa filosofi. Det kan ha varit ett av dom smartaste dragen jag har gjort i hela mitt liv. Inte bara för att det är en fantastiskt intressant kurs utan för att min lärare öppnade första lektionen med de här orden: "Jag är inte här för att lära er en massa fakta om en massa gamla gubbar, utan för att uppmana er att börja tänka själva"
Självklart så hängde man på många av filosofierna man läste. Dock landade jag aldrig i en och endast en, vilket inte heller var poängen. Utan jag samlade på mig de bästa av allt och byggde min egen filosofi.
Jag minns när jag läste om Soren Kierkeegard, Som var en kristen teolog som hade slagit sig fri från kyrkan och gått sin egen väg. Jag minns tyvärr inte exakt hur han tänkte men jag minns att han hade en stege där han beskrev olika skeden i livet. Jag höll med till 100% på varje steg förutom det sista och största. Det var nämligen: Blind tro.

Jag kunde absolut inte köpa tanken, för mig var allt spirituellt, andligt, spökligt och så vidare hokuspokus. Det var enligt mig då bara skitsnack, det fanns inte och alla som trodde på sånt var psykiskt skadade eller manipulerade på ett eller annat sätt.

Här kan jag tycka att vi kan vara överens om att Kristendomen inte har varit en del av min uppväxt, min kultur eller min miljö.

Jag ska erkänna det att när jag träffade min flickvän och fick se hur hennes familj behandlade varandra, med sådan sann och ömsesidig kärlek så blev jag påverkad. Jag anser dock inte att det var tillräckligt för att kalla det manipulation. Jag tänkte "Ja, det ligger ju nått i det här, men att det finns en Gud, det är skitsnack"

Jag mötte Gud en tid senare, helt av mig själv, ensam en mörk och kall vinternatt. Det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg så det känns onödigt att ta upp det.

Nu ställdes jag inför ett val, Jag hade fått upplevt Gud och kunde säga med säkerhet att han fanns (finns är ett bättre ord) och jag hade min atiestiska, agnostiska och filosofiska bakgrund. Jag var tvungen att välja vad jag skulle tro på eller följa kanske man kan utrycka sig. Det går nämligen inte ihop att få uppleva en biblisk Gud och sedan säga att man är agnostiker. Iallfall inte när det var så övertygande som det var för mig.
Där gjrode jag ett val och valde att följa Jesus, sedan den dagen har jag haft tvivel vissa dagar och stark tro andra dagar.

Jag upplever fortfarande det här som sant, Jesus ÄR vägen och livet. Han är en person (samtidigt som han är Gud) och han lever i dag. Jag tog en chans och valde det som kanske verkar mindre logiskt. Jag tackar Gud för att han gav mig modet att söka honom för det är det absolut bästa jag nånsin har gjort.

Jag är inte speciellt intellektuell inte heller är jag speciellt påläst. Så det är ganska lätt att köra över mig med argument. Men min tro kommer aldrig vackla efter allt Jesus har visat mig och gett mig.

Om du är Ateist och vill öppna dig lite för att förstå hur vi kristna kan, i ett upplyst samhälle, tro på det här så full hjärtat så rekommenderar jag att du läser den här boken:

http://www.bokus.com/bok/9789171958785/fallet-jesus-fakta-och-indicier-en-reporters-personliga-granskning-/

Det är alltid skönt att svamla lite här i bloggen, jag är medveten om att jag stavar som en kratta så istället för att påminna mig om det så vill jag hellre att ni lär mig vilka fel jag gör.

Puss!

tisdag 31 januari 2012

Skatter, rikedomar och allt gott.

Jag har tänkt lite på varför man är kristen. Bibeln pratat mycket om osjälviskhet. Jag har tolkat det utifrån mina erfarenheter såklart, som man gör. Det tråkiga är att jag alltid har upplevt mig själv som väldigt dålig och allmänt värdelös.
Att sätta andra före sig själv är i det fallet väldigt enkelt, men det blir ju på bekostnad av mig, istället för Jesus.

Jag är dyrbar för Jesus och han älskar mig, för att jag är den jag är och för att jag kommer bli den jag blir. Men hans kärlek är mycket djupare än vad jag gör eller vem jag är.

Jesus är himmelriket och han vill dela med sig av sig själv till oss. Han vill att jag ska leva i evighet, han vill tömma ut sin oändliga godhet och kärlek över mig. Han vill mig mitt allra bästa.

Jag är kristen för att Jesus älskar mig och för att han skämmer bort mig med saker jag inte förtjänar eller ens kan förstå.

Detta leder mig till att vilja ge tillbaka, det motiverar mig till att leva mer för andra än mig själv, att älska andra som mig själv. Det leder mig till att våga lägga mitt liv helt i hans händer.

Jag behöver bara Jesus. Men det är inte så bara. Tänk på det för en stund, han är himmelriket. Han är godhet, han är kärlek. Han är liv.

Fråga Jesus vad han vill ge dig, fråga honom om vad han vill ha.
Påbörja en konversation som kommer leda till en relation.
Våga prova, du har inget att förlora men du har allt att vinna!

lördag 21 januari 2012

Kan själv!

Kan själv är en attityd du bör släppa. Du kan kanske en del själv, men med Jesus hjälp är ingenting omöjligt. Han vill leva i oss, han vill bli ett med oss gjuta fast oss i varandra, mig och Jesus. "the pressure is off!" lita på Gud. Han hjälper dig och är med dig som en vän och stadigt punkt, i allt!

Glöm inte heller bort dina vänner låt dom hjälpa dig och se ditt nakna inre. Vi finns här för varandra, allihopa, jag, du och Jesus. Vi ska leva i gemenskap i en evighet, låt oss då vara vänner.

onsdag 18 januari 2012

Blogger App!

Förträffligt! Nu finns blogger som App till iPhone! Check it out!

måndag 16 januari 2012

Glädje!

I dag är det många som predikar tunga budskap, många hårda ord om hur vi bör låta oss förvandlas till något som kanske känns obekvämt. Det är sant, vi behöver det när tiderna är hårda. dock får vi aldrig glömma glädjen i Jesus. glädjen i livet, i det lilla.
Jag har hittat mig själv bli berörd av människor i världen som visar kärlek för varandra, som söker efter att beröra och lyfta varandra. Detta bör vi som kristna göra också, så mycket mer än människan i världen, som ännu inte har sett härligheten eller tagit emot gåvan av evigt liv.

Jag vill se fester, utan dekadensen. Fester som kan bibehålla glädjen och den där avslappnade inställningen.
Vi har fått en ett kors fyllt av lidande och död, ett kors där vi kan få lämna våra problem och vår misär, ett kors där en man, ett kors där en Gud tog allt för vår skull. Han är värd all ära.
Vi bör samlas i hans namn och fira i glädje och kärlek. Vi bör sjunga till honom, för varandra så vi kan bli upplyfta och uppfyllda av honom.

Vi har fått gåvan att få släppa allt, spika upp det på korset, se förbi alla brister vi bär på och ser i andra och bara njuta av att leva och andas. Vi kan, om vi bara vill, leva så här, i frihet. Jag önskar se mer av den nakna själen hos människan där hon vågar blotta sig inför Gud, inför sina syskon och låta hela skapelsens skapares kärlek skölja över henne. Vi är fria! FRIA, det bör firas. Det måste ÄRAS. Det är så mycket större än vad vi kan tro och känna eller se.
Jesus har gjort allt för att få vara med oss, för att få glädjas med oss, för att få festa med oss och dansa in i evigheten. Han förtjänar all ära, han förtjänar ditt liv!
Trotts att vi inte förtjänar hans liv, så har vi fått det. Jesus barn, jag uppmanar er. Gläd er, än en gång säger jag gläd er.

Filipperbrevet 4:
4 Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Det är som Jesus själv sa, när han målade den här vackra bilden: 

Matt 13:
44 Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. 45 Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. 46 Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

lördag 7 januari 2012

Iklädd en skinande rustning.

Jag fick en hand på bröstet, tillhörande min goda vän Simon (@Fool_For_Jesus) och han bad ut en bön över mig. Jag ser i mitt innre hur jag står inför Jesus och jag har en skimrande rustning av silver med gyllene detaljer. Den är full av bokstäver ingraverade över hela rustningen. Han dubbar mig med ett stort svärd där skaftet är av Guld och bladet av silver, även detta är ingraverat med bokstäver och ord.


En man skrev till mig på twitter och sa "skriv ner det du ser 2012"
This is the beginning