Befrielse

Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.

Tunga ord från Paulus här. Vi som upplever att vi har tröst hos Jesus vi bör vara så till sättet, handlandet och tänket som Jesus var. Vad man än tänker om gamla testamentet och bibeln i övrigt blir det svårt att smutskasta Jesus själv; han som lär oss att vara den barmhärtige samariten och han som förlät äktenskapsbryterskan, för att nämna få saker.

Vi ska alltså se till andras bästa före vårt eget, om vi nu har en gnutta tröst i Jesus, det är inte lätt att avsätta: Jag mig och mitt från plats ett. Men att få dela det som jag upplevt Jesus gjort för mig är en skrämmande ära. Att få sätta andra i fokus och märka att Jesus ändå tar hand om mig, trotts att jag inte oroa mig är befriande. Det är en glädje att tjäna Jesus.

När världen rasar omkring oss.

Jag har fått en ganska dålig ovana att läsa nyheterna i min trevliga smartphone när jag går å lägger mig om kvällarna. Det är inte ofta man läser något upplyftande. Det är alltid massvis med horribla historier om män som låser in flickor i källaren och tonåringar som våldtar varandra, butiker som rånas och poliser som skjuter ihjäl brottslingar.

Det regnar metoriter över delar av världen, krig utkämpas, stormakter hetsar varandra, tsunamis ödelägger hela städer. Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Varje dag möts vi av detta, jag tycker det är bra att vi får veta vad som händer i världen, men ibland så önskar jag att vi bara kunde stänga av allt tok som händer, om så bara för en dag.

Som kristen drömmer man sig bort mot den kommande världen, det som kallas himlen. Om ändå, om ändå.

Mitt i allt detta hemska som händer finner jag dock glädje i mitt liv. En klyscha säger vissa, idioti säger andra. En galenskap. Men min Gud, min Jesus, han tar så otroligt väl hand om mig och leder mig i massor av äventyr. Jag får vara ett stöd för människor, ett öra, en axel. Och ibland en utsträck hand i en ödmjuk förbön.

Det finns en mening att leva kvar här som kristen, som är mer än alla fina saker, god mat och lyxliv. Det finns ett privilegium som Gud hjälper oss som tror och litar på honom som överskyler världens mörker. Budet lyder: "Älska Gud med allt du har, och älska alla andra som dig själv." Omöjligt kan tyckas. Men inte i hans kraft, han har flyttat in i mig och tillåter mig att uppleva och även förmedla hans kärlek till människor omkring mig. Det är fantastiskt.

"Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.   Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan.   Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden.   Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.""
http://bible.us/160/mat.7.24-27.sfb

Himmelriket är likt... Du är värdefull!

Matteus 13:44-46

Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Man kan tänka sig att det är Jesus som är skatten, när vi finner honom så säljer vi allt vad vi äger för att vinna honom. Det är rätt, han är värd det också!

Man kan tänka sig att det är Jesus som är den dyrbar pärla, när vi finner honom säljer vi allt vad vi äger... Han är värd det!

Men, man kan också tänka sig att vi är skatten i åkern och det är Jesus som finner oss. Han klev ner från sin härlighet hos Gud Fadern, blev människa och dog på korset för att sedan uppstå. Han sålde allt han ägde för att köpa oss tillbaka. På samma sätt är det så klart med pärlan, i Guds ögon är vi var och en som en dyrbar pärla som han har gett allt för att få. Du och jag är obeskrivbart värdefulla och älskade.

”Ja men” Tänker du, ”detta exkluderar ju mig. Gud älskade världen, men inte mig.”

Så är det INTE. Gud räknar med dig och vill ha med dig på tåget. Du är den han pratar om när han säger att han älskar världen, alla i hela världen!

Sen är det faktiskt så att även om bara du av alla människor i hela världen hade syndat och fallit ifrån Gud i begynnelsen, så hade Jesus ändå kommit och tagit straffet för dig.

Lukas kapitel 15 berättar för oss hur värdefulla för Gud och hur välkomna vi är tillbaka hem, till honom:

Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem." Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig." Vidare sade han: "En man hade två söner. Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."