Det finns en plats där du kan vila, det finns en famn där du får gråta. Det finns ett hem, en lösning. Det finns hopp, det finns kärlek.
Du kan få ditt liv förvandlat, i från mörker till ljus. Du kan få ett nytt hjärta, en ny chans. Du kan få frid, du kan få dricka av ett vatten som släcker din törst. Ett vatten som släcker din törstande själ, de vattnet som inte kan ersättas av den här världens kickar eller substanser.
Det finns en som vill väcka dig till liv, för just nu lever du inte. Du är så tyngd av besvär att du har dött, din själ är i ständig oro. Men det finns en som övergår all meditation och all yoga. Det finns bara en väg och en sanning.
Vart du än är, vad du än gjort kan du få bli hel, om du vänder dig till Jesus och bönfaller honom om förlåtelse och hjälp. Han vill fatta dig i handen och leda dig, forma dig, styrka dig, glädja dig och ge dig frid, ge din själ ro. Han är livet och den som kommer till honom ska aldrig mer törsta.
Jag provade, sträckte ut min hand och fick ett nytt liv. Jag är fri, jag är lycklig och känner mening med min existens. Jesus har format mig och fortsätter att forma mig. Jag vilar i hans vilja och kärlek.
Prova, fråga honom om han finns, om han är den han påstås vara. Kanske får du en vän för livet, kanske för evigt. Jesus är värd en chans, han är värd två. För att genom honom, har vi en andra chans.
tisdag 30 april 2013
onsdag 17 april 2013
Lyckligt lottad.
Jag har vad vissa skulle kalla för "en dålig dag" idag. Jag är ganska trött, omotiverad och framför allt ofokuserad. Vilket inte är bra när man har två dagar kvar innan helg och man måste göra klart två massiva uppgifter. Jag kan dock inte påstå att jag mår särskilt dåligt, nej, jag mår oförskämt bra.
Jag har kommit underfund med att jag är lyckligt lottad att leva, de flesta som läser den här bloggen har nog insett att jag är en religiös fanatiker som lagt mitt liv i Guds händer. Så jag tror de flesta drar slutsatsen att jag är tacksam till Gud och att jag lägger all ära till honom för denna lyckliga lotten jag anser att jag fått. Det är sant.
Men.
Om man börjar fundera på vad livet är, inte på ett filosofiskt plan utan på ett fysiskt plan, alltså, vad som krävs för att just jag ska leva så börjar det bli ganska otroligt.
Väljer man att tro på evolutionen så måste extremt många händelser hända exakt som dom har hänt för att just jag ska leva, det är mer än vad jag kan finna ord att författa för i ett blogginlägg. Därför tänker jag skala av det hela lite.
Vad är oddsen på att just dina föräldrar träffades? Oddsen att mina föräldrar träffades är väldigt, vad jag förstår det som, små. Min mamma är född i Värmland och uppvuxen där, pappa är född och uppvuxen i Sundsvall. Av någon underlig anledning flydde mamma Värmland och lyckades på något sätt träffa pappa här och ja, ni vet hur det funkar, jag blev till. Ganska kort utlägg, men vad är oddsen? 9 miljoner människor i det här landet, varför just dom och varför just jag?
Oddsen på att just jorden är i läge för att det ska finnas liv på den är helt otroliga, det finns så extremt många faktorer som spelar in i livets möjlighet här. De flesta av oss har en uppfattning om hur stort universum är, vissa forskare menar att det finns andra planeter med liv förvisso, men i vår galax finns det bara en möjlig plats för liv och det är just här. Vad är oddsen att vi skulle råka befinna oss på rätt ställe för liv? och rätt tid!?
Livet är i sig själv ett mirakel, för att sätta ord på det. Det är fullständigt osannolikt på alla sätt att vi ska leva överhuvudtaget. Det finns som sagt oändligt många faktorer som måste vara exakt rätt för att vi ska leva, så många att det blir, i min förståelse osannolikt.
Om man tänker sig evolutionen, en organism måste bli två, dessa måste utvecklas vidare till att bli två djur (ganska lång kedja) som sen parar sig och får en avkomma, detta måste upprepas i miljarders miljarder år för att människan ska uppkomma, sen har människans historia fortgått X antal tusen år, ca 10.000 har vi skriven historia för vad människor har gjort. Under den tiden har antalet människor på jorden ökat till 7 miljarder, varav få har en dator, vilket är ett lyx. Vilket innebär att alla som kan läsa just det här är mer lyckligt lottande än de flesta i världen.
Jag lutar mig tillbaka i min kontorsstol och tittar upp i taket, och blir konfunderad över hur många byggstenar som krävs för att taket ska hållas uppe. Inser snart hur mycket mer komplext mitt liv är, alltså inte hur jag lever det utan hur det är möjligt, rent fysiskt. Jag kan inte ens försöka första DNA för vad det är, komplext.
Jag dricker ganska äckligt, kallt kaffe sen i morse, lyssnar på tung musik och kan utan att gå på knäna vila i 5 minuter till innan jag tar tag i min dag. Då är klockan 10.00, hur många i Sverige har det privilegiet att starta dagen kl 10.00 utan att riskera att hamna efter totalt och i slutänden kanske riskera inkomsten? Få. Jag känner mig lyckligt lottad.
Jag har kommit underfund med att jag är lyckligt lottad att leva, de flesta som läser den här bloggen har nog insett att jag är en religiös fanatiker som lagt mitt liv i Guds händer. Så jag tror de flesta drar slutsatsen att jag är tacksam till Gud och att jag lägger all ära till honom för denna lyckliga lotten jag anser att jag fått. Det är sant.
Men.
Om man börjar fundera på vad livet är, inte på ett filosofiskt plan utan på ett fysiskt plan, alltså, vad som krävs för att just jag ska leva så börjar det bli ganska otroligt.
Väljer man att tro på evolutionen så måste extremt många händelser hända exakt som dom har hänt för att just jag ska leva, det är mer än vad jag kan finna ord att författa för i ett blogginlägg. Därför tänker jag skala av det hela lite.
Vad är oddsen på att just dina föräldrar träffades? Oddsen att mina föräldrar träffades är väldigt, vad jag förstår det som, små. Min mamma är född i Värmland och uppvuxen där, pappa är född och uppvuxen i Sundsvall. Av någon underlig anledning flydde mamma Värmland och lyckades på något sätt träffa pappa här och ja, ni vet hur det funkar, jag blev till. Ganska kort utlägg, men vad är oddsen? 9 miljoner människor i det här landet, varför just dom och varför just jag?
Oddsen på att just jorden är i läge för att det ska finnas liv på den är helt otroliga, det finns så extremt många faktorer som spelar in i livets möjlighet här. De flesta av oss har en uppfattning om hur stort universum är, vissa forskare menar att det finns andra planeter med liv förvisso, men i vår galax finns det bara en möjlig plats för liv och det är just här. Vad är oddsen att vi skulle råka befinna oss på rätt ställe för liv? och rätt tid!?
Livet är i sig själv ett mirakel, för att sätta ord på det. Det är fullständigt osannolikt på alla sätt att vi ska leva överhuvudtaget. Det finns som sagt oändligt många faktorer som måste vara exakt rätt för att vi ska leva, så många att det blir, i min förståelse osannolikt.
Om man tänker sig evolutionen, en organism måste bli två, dessa måste utvecklas vidare till att bli två djur (ganska lång kedja) som sen parar sig och får en avkomma, detta måste upprepas i miljarders miljarder år för att människan ska uppkomma, sen har människans historia fortgått X antal tusen år, ca 10.000 har vi skriven historia för vad människor har gjort. Under den tiden har antalet människor på jorden ökat till 7 miljarder, varav få har en dator, vilket är ett lyx. Vilket innebär att alla som kan läsa just det här är mer lyckligt lottande än de flesta i världen.
Jag lutar mig tillbaka i min kontorsstol och tittar upp i taket, och blir konfunderad över hur många byggstenar som krävs för att taket ska hållas uppe. Inser snart hur mycket mer komplext mitt liv är, alltså inte hur jag lever det utan hur det är möjligt, rent fysiskt. Jag kan inte ens försöka första DNA för vad det är, komplext.
Jag dricker ganska äckligt, kallt kaffe sen i morse, lyssnar på tung musik och kan utan att gå på knäna vila i 5 minuter till innan jag tar tag i min dag. Då är klockan 10.00, hur många i Sverige har det privilegiet att starta dagen kl 10.00 utan att riskera att hamna efter totalt och i slutänden kanske riskera inkomsten? Få. Jag känner mig lyckligt lottad.
måndag 15 april 2013
Tro och vetande.
Jag har alltid uppskattat vetenskap, det lixom kittlar mig på de rätta stället. Jag älskar att diskutera livets uppkomst, hur man kan se på saker och ting. Det har jag aldrig gjort.
Jag har fallit för en lögn dock.
Nej, lögnen är inte religion. Lögnen är att man inte kan tro och veta samtidigt, alltså att vetenskap skulle vara en motsättning för tron. Så är inte fallet.
Jesus sa detta "Jag är vägen, sanningen och livet." Om nu Jesus är sanningen, vilket jag tror på, då är han alltid sann. Oavsett vad vi kommer fram till i naturvetenskap eller kosmologi.
Vi är uppfostrade med evolutions lära i Sverige, vilket förr hette evolutions teori, man har ändrat det till lära för man känner sig väldigt övertygad om det. Jag tänker inte börja argumentera för eller emot detta men, det jag har lärt mig sedan jag upplevt Jesus och börjat lära känna honom är att det finns alternativ SOM FUNKAR. Jag säger inte att det måste vara så men, det finns teorier och forskning som visar att bibeln kan funka.
Jag är inte den smartaste mannen som gått i ett par skor, men i mina öron låter dessa argument rätt vettiga. Kanske är det bara för att jag är troende och vill att det ska funka. Men det är fortfarande väldigt intressant.
Jag trodde inte att det fanns vetenskap som backade upp Guds existens och än mindre historiska bevis som talar för det nya testamentet när jag först upplevde Gud. Jag fick några ganska tunna argument på varför det kan funka och det var allt jag behövde, jag hade ju upplevt något.
Jag har läst religion och filosofi i ett par veckor nu och det som är tydligt för mig är att allting beror på vart du utgår i från.
Om man utgår från att det inte finns en Gud så måste evolutionen vara sann, det finns inget annat alternativ (som jag känner till, möjligen sträng teori men jag fattar inte hur det funkar, det kanske är sammankopplat också.)
Om man utgår från att det finns en Gud är det självklart att denne har skapat universum, dock är det inte alltid tydligt hur det har gått till.
Filosofin är väldigt tydlig, allting handlar om vilken berg du står på och skådar ut över den information som finns.
Tydligen är det så också med tiden, om jag förstått det hela rätt. Om vi skulle kunna ha en klocka på solen, så skulle den gå långsammare än här på jorden, jag kan inte riktigt förklara det hela men tiden beror på vart man befinner sig. Alltså kan 6 dagar på en plats i universum se ut som 15 milj. år för oss här.
Ni förstår vart jag är på väg här va?
Bibelns syn på skapelsen är 6 dagar, jag har en mäktig Gud, jag har inget problem med att han kan skapa på den tiden, jag tror också att det kan vara mindre om han ville.
Men om man tänker sig att som bibeln säger, en dag är som tusen år för Gud och tar det metaforiskt och inte bokstavligen så kan det alltså betyda att 6 dagars skapelse kan betyda 15 milj. år gammalt universum.
Här följer en video med en kille som beskriver det rätt bra:
Är inte det häfftigt?
Allt detta leder mig till att tänka att man får välja, om du vill tro på Gud så finns det argument som gör att det är möjligt som är lika rationella som de för att det inte finns en Gud.
Det finns många fler än bara det här lilla så klart.
Lee Strobel har gjort forskning som tydligt visar att Jesus är den han sa att han var när han gick på jorden, när man ser det ur ett historiskt perspektiv.
Jag säger dig: Om det är sant, OM Gud finns.. Vad betyder det då för dig?
Jag har fallit för en lögn dock.
Nej, lögnen är inte religion. Lögnen är att man inte kan tro och veta samtidigt, alltså att vetenskap skulle vara en motsättning för tron. Så är inte fallet.
Jesus sa detta "Jag är vägen, sanningen och livet." Om nu Jesus är sanningen, vilket jag tror på, då är han alltid sann. Oavsett vad vi kommer fram till i naturvetenskap eller kosmologi.
Vi är uppfostrade med evolutions lära i Sverige, vilket förr hette evolutions teori, man har ändrat det till lära för man känner sig väldigt övertygad om det. Jag tänker inte börja argumentera för eller emot detta men, det jag har lärt mig sedan jag upplevt Jesus och börjat lära känna honom är att det finns alternativ SOM FUNKAR. Jag säger inte att det måste vara så men, det finns teorier och forskning som visar att bibeln kan funka.
Jag är inte den smartaste mannen som gått i ett par skor, men i mina öron låter dessa argument rätt vettiga. Kanske är det bara för att jag är troende och vill att det ska funka. Men det är fortfarande väldigt intressant.
Jag trodde inte att det fanns vetenskap som backade upp Guds existens och än mindre historiska bevis som talar för det nya testamentet när jag först upplevde Gud. Jag fick några ganska tunna argument på varför det kan funka och det var allt jag behövde, jag hade ju upplevt något.
Jag har läst religion och filosofi i ett par veckor nu och det som är tydligt för mig är att allting beror på vart du utgår i från.
Om man utgår från att det inte finns en Gud så måste evolutionen vara sann, det finns inget annat alternativ (som jag känner till, möjligen sträng teori men jag fattar inte hur det funkar, det kanske är sammankopplat också.)
Om man utgår från att det finns en Gud är det självklart att denne har skapat universum, dock är det inte alltid tydligt hur det har gått till.
Filosofin är väldigt tydlig, allting handlar om vilken berg du står på och skådar ut över den information som finns.
Tydligen är det så också med tiden, om jag förstått det hela rätt. Om vi skulle kunna ha en klocka på solen, så skulle den gå långsammare än här på jorden, jag kan inte riktigt förklara det hela men tiden beror på vart man befinner sig. Alltså kan 6 dagar på en plats i universum se ut som 15 milj. år för oss här.
Ni förstår vart jag är på väg här va?
Bibelns syn på skapelsen är 6 dagar, jag har en mäktig Gud, jag har inget problem med att han kan skapa på den tiden, jag tror också att det kan vara mindre om han ville.
Men om man tänker sig att som bibeln säger, en dag är som tusen år för Gud och tar det metaforiskt och inte bokstavligen så kan det alltså betyda att 6 dagars skapelse kan betyda 15 milj. år gammalt universum.
Här följer en video med en kille som beskriver det rätt bra:
Är inte det häfftigt?
Allt detta leder mig till att tänka att man får välja, om du vill tro på Gud så finns det argument som gör att det är möjligt som är lika rationella som de för att det inte finns en Gud.
Det finns många fler än bara det här lilla så klart.
Lee Strobel har gjort forskning som tydligt visar att Jesus är den han sa att han var när han gick på jorden, när man ser det ur ett historiskt perspektiv.
Jag säger dig: Om det är sant, OM Gud finns.. Vad betyder det då för dig?
torsdag 11 april 2013
Ett öppet brev till alla jag nånsin sårat eller gjort fel mot på något sätt.
Förlåt mig.
Jag gör ofta klantiga grejer och säger dumma saker.
Jag tänker sällan innan jag pratar, lovar mycket och gör lite.
Jag glömmer lätt och det leder till att vissa saker försummas.
Jag är självisk och feg, jag väljer alltid den lätta utvägen - Det är lättare att låta bli att svara än att svara när du ringer om jag vet att vi har något otalt eller liknande.
Jag är dålig på att avsluta saker jag har påbörjat, det har gjort att många av mina relationer har tagit slut på ett obekvämt och dumt sätt. Jag har ofta bara flytt ifrån mina ansvar.
Eftersom jag är som jag är, så väljer jag att skriva ett öppet brev till alla som läser det som på något sätt blivit sårad av mig eller liknande och förtjänar en ursäkt. Det är inte ett försök att ställa något till rätta, det är inte tillräckligt med bokstäver i ett dokument för det, men det är en proklamation att jag är ledsen över att jag har sårat och gjort fel så många gånger.
Mitt enda försvar är detta; Jag är feg och blind. Flera gånger inser jag inte att jag gjort någon illa och de gånger jag inser det vill jag sällan erkänna det.
Men, förlåt mig, min avsikt har aldrig varit att såra dig. Jag vill väl, men ibland (ofta!) blir det fel.. så förlåt mig.
Jag gör ofta klantiga grejer och säger dumma saker.
Jag tänker sällan innan jag pratar, lovar mycket och gör lite.
Jag glömmer lätt och det leder till att vissa saker försummas.
Jag är självisk och feg, jag väljer alltid den lätta utvägen - Det är lättare att låta bli att svara än att svara när du ringer om jag vet att vi har något otalt eller liknande.
Jag är dålig på att avsluta saker jag har påbörjat, det har gjort att många av mina relationer har tagit slut på ett obekvämt och dumt sätt. Jag har ofta bara flytt ifrån mina ansvar.
Eftersom jag är som jag är, så väljer jag att skriva ett öppet brev till alla som läser det som på något sätt blivit sårad av mig eller liknande och förtjänar en ursäkt. Det är inte ett försök att ställa något till rätta, det är inte tillräckligt med bokstäver i ett dokument för det, men det är en proklamation att jag är ledsen över att jag har sårat och gjort fel så många gånger.
Mitt enda försvar är detta; Jag är feg och blind. Flera gånger inser jag inte att jag gjort någon illa och de gånger jag inser det vill jag sällan erkänna det.
Men, förlåt mig, min avsikt har aldrig varit att såra dig. Jag vill väl, men ibland (ofta!) blir det fel.. så förlåt mig.
söndag 7 april 2013
Du är alltid värdefull
Du är älskad precis som du är, trotts att du kan vara bättre.
Du är värdefull, alltid. Även om du kan bättre.
Du är dyrbar, oavsett.
Jag är älskad trotts att jag varit sämre
Jag är alltid värdefull och jag vill mer!
Jag är dyrbar för dig Jesus.
Du är stor, även om jag väljer att gå.
Du är sann även om jag väljer att inte tro.
Du förnyar mig, se du gör allting nytt, bättre, större och heligt.
Du är värdefull, alltid. Även om du kan bättre.
Du är dyrbar, oavsett.
Jag är älskad trotts att jag varit sämre
Jag är alltid värdefull och jag vill mer!
Jag är dyrbar för dig Jesus.
Du är stor, även om jag väljer att gå.
Du är sann även om jag väljer att inte tro.
Du förnyar mig, se du gör allting nytt, bättre, större och heligt.
lördag 6 april 2013
Sporadiska tankar kring kyrka
Har träffat massor med spännande människor även på den här resan. Är i Jönköping och hälsar på min flickvän som pluggar här nere.
Har träffat många olika typer av människor i mitt korta liv med Jesus, men de mest frigörande är de jag träffat som tagit ett steg utanför kyrkan. Det är galet skönt att kunna leva Jesus som familj och inte söndagsfejk. Dock märker jag att väldigt få kan fatta grejen med att stå utan "församling" eftersom det i kyrk-kretsar är så uppenbart att man måste ha en kyrka.
Har fått nys om en bok där en akademiker går igenom Jesu liv och (om jag fattat rätt) visar på att han och de första kristna körde husförsamling! Ska bli spännande att läsa.
Ibland blir man dock orolig att man missat något när man inte har en "kyrka" speciellt när man möter folk som blir galet använda av Gud i stora saker som yrkar för att kyrka är ett måste. Men, jag kan ändå inte släppa tanken på att det är en familj och inte en organisation jag är medlem i.
Gud är min urpappa, allas pappa. Pappors pappa. Han tar hand om mig och oss, mina syskon och DIG om du vågar tro på honom och lära känna honom. Han är på riktigt!
Then Jesus went to work on his disciples. "Anyone who intends to come with me has to let me lead. You're not in the driver's seat; I am. Don't run from suffering; embrace it. Follow me and I'll show you how. Self-help is no help at all. Self-sacrifice is the way, my way, to finding yourself, your true self. What kind of deal is it to get everything you want but lose yourself? What could you ever trade your soul for? (Matthew 16:24-26 MSG)
Har träffat många olika typer av människor i mitt korta liv med Jesus, men de mest frigörande är de jag träffat som tagit ett steg utanför kyrkan. Det är galet skönt att kunna leva Jesus som familj och inte söndagsfejk. Dock märker jag att väldigt få kan fatta grejen med att stå utan "församling" eftersom det i kyrk-kretsar är så uppenbart att man måste ha en kyrka.
Har fått nys om en bok där en akademiker går igenom Jesu liv och (om jag fattat rätt) visar på att han och de första kristna körde husförsamling! Ska bli spännande att läsa.
Ibland blir man dock orolig att man missat något när man inte har en "kyrka" speciellt när man möter folk som blir galet använda av Gud i stora saker som yrkar för att kyrka är ett måste. Men, jag kan ändå inte släppa tanken på att det är en familj och inte en organisation jag är medlem i.
Gud är min urpappa, allas pappa. Pappors pappa. Han tar hand om mig och oss, mina syskon och DIG om du vågar tro på honom och lära känna honom. Han är på riktigt!
Then Jesus went to work on his disciples. "Anyone who intends to come with me has to let me lead. You're not in the driver's seat; I am. Don't run from suffering; embrace it. Follow me and I'll show you how. Self-help is no help at all. Self-sacrifice is the way, my way, to finding yourself, your true self. What kind of deal is it to get everything you want but lose yourself? What could you ever trade your soul for? (Matthew 16:24-26 MSG)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)