Det är svårt att tro.

jag tror att många som inte tror på Jesus och bibeln tror att vi som gör det har det enkelt, att vi har alla svar färdiga för oss. Kanske har jag själv också någon typ av illusion av att det kristna livet ska vara enkelt. 

Faktum är att det kristna livet är kantrat av lidanden, man måste genomgå en ständig förvandling av sitt jag. Man blir tvingad till självrannsakan och uppoffring, Jesus vill att vi ska ge hela våra liv för honom. Det innebär att man inte längre kan bestämma helt själv över vad som är bra eller dåligt för mig, inte heller har jag rätt att bestämma min egen framtid. Jag har inte som kristen rätt att söka mitt eget, nej, jag måste söka det som är hans först, Alltså Jesus. Det är ganska hårda bud, för det är inte alla dagar man vill förneka sig själv, jag menar, vi är ju alla uppfostrade att "look out for number 1" dessutom tror jag det ligger i människans fallna natur att vara egoistisk, det har vissa misstolkat till att betyda att man måste vara egoistisk för att överleva. Det kallas ibland "survival of the fittest." Så är det inte för en kristen, nej vill man följa Jesus måste man också följa hans exempel och ett av dom är att sätta andra före sig själv, gärna så radikalt det går. 

Personligen vill jag bli omtyckt av alla, men många har problem med Jesus och att man valt att vara kristen. Därför är jag ganska feg att utrycka min tro. Vilket egentligen är dumt, för jag älskar att prata om Jesus, när jag väl kommer igång. Men däri ligger ett lidande för mig, vill jag följa Jesus måste jag säga ifrån mig popularitet. Om Gud manar mig att prata om honom, eller ännu värre BE för någon främling så blir jag skrämd, ofta fegar jag ur och väljer att inte göra det. Även fast jag vet att det alltid blir ett äventyr värt att minnas när man vågar lyda honom, alltså Jesus. 

Men, jag har det ganska bra, det finns många som får sätta livet till, bokstavligen talat, för att de är kristna. Och så långt har det inte gått där jag bor än, även om toleransen är på bristningsgränsen, det verkar förhålla sig så att man kan tolerera allt utom intolerans. 

Som kristen måste man också ibland avsäga sig saker man älskar, oftast för att man finner sig själv att inte längre älska det pågrundav den Helige Andes närvaro i mig, men ibland också bara för att man vet att det är emot Guds vilja. Det kan vara väldigt plågsamt, även fast man vet att det är för mitt bästa. 

Det kostar alltså att följa Jesus, inte nog med allt detta så plågas man ibland av tvivel, även fast man kanske, som jag, har fått uppleva och se saker som gör att jag omöjligen kan förneka Gud. När dessa tvivel skakar en och man lever i ett sekulärt land så är det ibland väldigt svårt att hitta tröst, all kultur, forskning och alla ens med människor verkar peka åt hållet där det inte finns någon Gud. 

Men Gud vare tack, han, alltså Jesus, lyckas alltid leda tillbaka en till övertygelsen av hans existens. 

Så, det är inte alltid lätt att tro, men det är alltid värt det! 

Gatufest, Gatukyrka och Street Aid.

Förra veckan var det den största årliga festen i Sundsvall, varje år arrangeras Gatufesten, det kommer massor med artister och innerstan förvandlas till ett festivalområde. Ganska trevligt tycker jag, det ger lite gammeldags marknadskänsla.

Vi i Street Aid fick dra det kortare strået och stod i år långt utanför området och fick således inte träffa lika många människor som vi förväntat oss. Jag skulle vilja påstå att det var låg kvantitet men hög kvalitet på de möten vi gjorde med människor där, och även inne på området där jag var med som "Jesuskonsulent" (Kom på titeln själv, rätt nöjd!) i Gatukyrkans tält. Visst var det mer flöde inne där än i bussen, men ändock.

Jag har tänk att nu återberätta min historia från Gatufesten 2013, vad jag fick uppleva!


Vi inledde med att lasta ur bussen på onsdagen, byggde upp våra tält och gjorde det mysigt. Vi samlades några inne i bussen för en kort bön innan kvällen kickade igång. Under bönen så upplever jag i min fantasi en bild av en människa på kyrka och med gips på höger fot.
Jag tyckte det var underligt för vanligtvis har man inte gips som är vitt längre, man brukar sätta någon typ av skena som av någon anledning ofta är blå.
Det gick inte mer än 15 minuter så kom en kvinna gående på krycka med bandage på höger foten! Bandage, att jag inte tänkte på det. Jag tog min chans och gick fram till dem, de var ett sällskap av två damer och tre barn. "Hej! Jag tror på Gud, kan jag få be för din fot?" Den andra kvinnan tolkade över på rätt språk och jag fick be. Jag bad två gånger och första gången blev foten bättre, den andra gången var foten helt bra! Jag fick en stor kram av henne och hon ropade "Be för mitt huvud!"
hon kunde tydligen mer Svenska än vad jag trodde! Jag bad för huvudvärken och den släppte. Då ropade hennes väninna att hon också hade huvudvärk, så jag bad för henne med. Båda blev helt friska! Jag fick berätta lite för dem om Jesus och bjuda dem på fika, dom fick varsin bibel, även de små fick manna biblar. Det var en sådan otroligt härlig start på veckan!

Jag fick även träffa många människor den kvällen som var intresserade av att prata om Jesus, varav vissa sökte efter meningen med livet. Det var särskilt en kille vi fick be för som är sökande efter livets mening. Dessvärre bor han inte i Sundsvall och inga personuppgifter byttes så hur det går för honom vet jag inte.
Lite senare fick jag berätta om lite saker om vad jag har varit med om på min kristna resa och människan som lyssnade blev rörd och jag kunde verkligen se på honom att han tog mig på allvar, det var väldigt roligt men kort möte, han fick en bibel och försvann in i vimlet. Det var skönt att träffa någon som på en gång tar en på allvar på det sättet, ofta får man försvara sig länge och väl innan folk kan lyssna på vad man har att säga.

på följande dag, torsdag, började även den i Street Aid bussen men slutade på Gatukyrka. Jag träffade några vänner till mig som jag fick be för också, jag kan inte gå in på några detaljer här men det var ett väldigt härligt möte som jag tror betydde mycket för alla inblandade.

Simon ringde till mig och sa "Det är några estet tjejer här som söker dig!" -"Estet tjejer? jag känner inga estet tjejer.." Simon var på Gatukyrkan vid den här tiden och jag var, som sagt, på Street Aid.
Jag kunde inte komma på vilka det skulle vara eller varför de sökte mig. Tjejgänget kom snart ner till bussen och jag kände ganska snart igen tjejen, hon hade varit utanför Gatukyrkan förra året och sålt blommor. Hon och hennes vänner fick fika, vi satt och snackade ett tag om väder och vind, väldigt härliga tjejer!
Dom gick in på gatufesten igen utan att jag kände att jag hade fått prata med dem om Gud.
Jag träffade dom inne på Gatukyrkan senare, efter att jag och Simon hade fått prata med ett par tjejer som fick varsin bibel, så satt jag mig med de första tjejgänget och snackade. Varm i kläderna så kom vi snart in på Gud. Vi diskuterade och vred och vände lite på det hela, det kom på något sätt fram att en av tjejerna hade ont i axeln. Så jag bad för henne och hon blev bra! Det ska tilläggas att jag träffade dem dagen efter igen och att axeln då hade bilvit ond igen, tråkigt.

Jag har lärt mig en läxa angående helanden, för det första så är det inte jag som har kraften utan det är Jesus, så om någon blir helad så är det ära till honom, så det handlar inte om hur man ber, det handlar bara om att vara en hand för Jesus och när man ber får man fråga Gud om helande krafter. När det inte händer så bör man inte bli arg på Gud, för man vet inte vilken plan han har med det hela, det låter kanske kallt, men om man börjar skylla på tro eller synd så blir människor sårade och det är vi inte ute efter. Istället lägger vi pressen på Gud och förväntar oss stora saker från honom.

Senare samma kväll, (torsdag fortfarande) stod Simon i ett gatuhörn och pratade med några gamla vänner till honom. Jag gick fram till dem och hängde på i snacket. Dom pratade om helande för en av tjejerna i det här gänget hade varit med om det förut. Det kommer då fram att ena tjejen har ont i knät, Simon får be för henne och hon blir bra! Dom var ganska skeptiska innan detta, men när dom såg det så blev dom mer nyfikna! Jag tyckte mig Gud säga "ryggrad" så jag frågade tjejen om hon hade problem med ryggen också, vilket hon hade. Vi bad, det blev bra! Gud är god.

Snart kommer det fram dock att killen som var med hade komprimerat sin ryggrad och hade ganska svåra problem med detta, han hade inte direkt ont när vi stod där men han var stel och led i bland av smärta, läkarna hade sagt att han inte kunde fortsätta med det jobb han har för att då kommer ryggen gå sönder helt. Vi fick be för honom, jag och Simon. Han upplevde hur en värme spred sig i ryggslutet på honom och hur det började vibrera, vi fortsatta och bad tills det att vibrationerna hade upphört, vi bad säkert 5 minuter!
När vi lyfte händerna från hans rygg så sträckte han och böjde på sig, han kände sig mjuk i ryggen! Gud hade botat honom.

Senare på kvällen fick vi diskutera Islam med en kille som var väldigt intresserad av den muslimska tron, det var väldigt intressant. Han skulle återkomma med sin muslimska vän dagen därpå, dessvärre såg jag inte till honom mer.

På Fredagskvällen kom några tjejer in i tältet precis efter jag hade ätit en wokad älg. (bästa maten på gatufesten!) Regnet stod som spön i backen så dom sökte skydd, ena tjejen satt och höll sig för magen och kved. Hon sa att hon hade tjejsmärtor, det var den tiden på månaden. Jag berättade för henne att jag varit med om att tjejer fått lindrade smärtor förut och berättade att jag kunde be för henne. Det ville hon, hon blev helt bra från smärtorna! Detta öppnade upp en lång pratstund om Jesus och ledde även till bön för en närastående till dem som insjuknat i en allvarlig sjukdom. Var och en av dem fick ställa frågor och innan vi skiljdes åt fick dom varsin bibel.

Lördagen var, för mig, lite segare. Det kändes på något sätt som om jag stämplat ut, som att jag var klar för den här gången. Jag vet inte om det berodde på att jag var trött eller något, men eftersom det inte finns någon fördömelse för dom som är i Kristus så led jag inte särskilt av det.

Jag och Maria var på väg från Gatukyrkan till Street Aid då en tjej stoppar oss och vill sälja lotter, hon är väldigt bra på att sälja så jag låter henne prata. När hon har fått sagt allt sitt så ser hon bandet runt min och Marias hals där de stod att vi var med i Gatukyrkan. Vi berättade att vi var där för att sprida budskapet om Jesus. När vi sa det så började hon berätta om sin historia, det visade sig att hon upplevt saker med Gud tidigare. Jag pratade väldigt mycket med henne om pånyttfödelsen då jag kände det viktigt att hon förstod att hon kunde få ett liv med Gud, ett nytt liv. Vi fick även be för hennes öga som hon hade nervskador i, hon hade inga symptom där och då men, vi får lita på att Gud gjorde det han ville.

Ja, så slutar historien den här gången. Detta är highlights från Gatufesten 2013. Tack Gud!

Befrielse

Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.

Tunga ord från Paulus här. Vi som upplever att vi har tröst hos Jesus vi bör vara så till sättet, handlandet och tänket som Jesus var. Vad man än tänker om gamla testamentet och bibeln i övrigt blir det svårt att smutskasta Jesus själv; han som lär oss att vara den barmhärtige samariten och han som förlät äktenskapsbryterskan, för att nämna få saker.

Vi ska alltså se till andras bästa före vårt eget, om vi nu har en gnutta tröst i Jesus, det är inte lätt att avsätta: Jag mig och mitt från plats ett. Men att få dela det som jag upplevt Jesus gjort för mig är en skrämmande ära. Att få sätta andra i fokus och märka att Jesus ändå tar hand om mig, trotts att jag inte oroa mig är befriande. Det är en glädje att tjäna Jesus.

När världen rasar omkring oss.

Jag har fått en ganska dålig ovana att läsa nyheterna i min trevliga smartphone när jag går å lägger mig om kvällarna. Det är inte ofta man läser något upplyftande. Det är alltid massvis med horribla historier om män som låser in flickor i källaren och tonåringar som våldtar varandra, butiker som rånas och poliser som skjuter ihjäl brottslingar.

Det regnar metoriter över delar av världen, krig utkämpas, stormakter hetsar varandra, tsunamis ödelägger hela städer. Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Varje dag möts vi av detta, jag tycker det är bra att vi får veta vad som händer i världen, men ibland så önskar jag att vi bara kunde stänga av allt tok som händer, om så bara för en dag.

Som kristen drömmer man sig bort mot den kommande världen, det som kallas himlen. Om ändå, om ändå.

Mitt i allt detta hemska som händer finner jag dock glädje i mitt liv. En klyscha säger vissa, idioti säger andra. En galenskap. Men min Gud, min Jesus, han tar så otroligt väl hand om mig och leder mig i massor av äventyr. Jag får vara ett stöd för människor, ett öra, en axel. Och ibland en utsträck hand i en ödmjuk förbön.

Det finns en mening att leva kvar här som kristen, som är mer än alla fina saker, god mat och lyxliv. Det finns ett privilegium som Gud hjälper oss som tror och litar på honom som överskyler världens mörker. Budet lyder: "Älska Gud med allt du har, och älska alla andra som dig själv." Omöjligt kan tyckas. Men inte i hans kraft, han har flyttat in i mig och tillåter mig att uppleva och även förmedla hans kärlek till människor omkring mig. Det är fantastiskt.

"Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.   Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan.   Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden.   Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.""
http://bible.us/160/mat.7.24-27.sfb

Himmelriket är likt... Du är värdefull!

Matteus 13:44-46

Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Man kan tänka sig att det är Jesus som är skatten, när vi finner honom så säljer vi allt vad vi äger för att vinna honom. Det är rätt, han är värd det också!

Man kan tänka sig att det är Jesus som är den dyrbar pärla, när vi finner honom säljer vi allt vad vi äger... Han är värd det!

Men, man kan också tänka sig att vi är skatten i åkern och det är Jesus som finner oss. Han klev ner från sin härlighet hos Gud Fadern, blev människa och dog på korset för att sedan uppstå. Han sålde allt han ägde för att köpa oss tillbaka. På samma sätt är det så klart med pärlan, i Guds ögon är vi var och en som en dyrbar pärla som han har gett allt för att få. Du och jag är obeskrivbart värdefulla och älskade.

”Ja men” Tänker du, ”detta exkluderar ju mig. Gud älskade världen, men inte mig.”

Så är det INTE. Gud räknar med dig och vill ha med dig på tåget. Du är den han pratar om när han säger att han älskar världen, alla i hela världen!

Sen är det faktiskt så att även om bara du av alla människor i hela världen hade syndat och fallit ifrån Gud i begynnelsen, så hade Jesus ändå kommit och tagit straffet för dig.

Lukas kapitel 15 berättar för oss hur värdefulla för Gud och hur välkomna vi är tillbaka hem, till honom:

Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem." Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig." Vidare sade han: "En man hade två söner. Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

Kom till honom

Det finns en plats där du kan vila, det finns en famn där du får gråta. Det finns ett hem, en lösning. Det finns hopp, det finns kärlek.
Du kan få ditt liv förvandlat, i från mörker till ljus. Du kan få ett nytt hjärta, en ny chans. Du kan få frid, du kan få dricka av ett vatten som släcker din törst. Ett vatten som släcker din törstande själ, de vattnet som inte kan ersättas av den här världens kickar eller substanser.
Det finns en som vill väcka dig till liv, för just nu lever du inte. Du är så tyngd av besvär att du har dött, din själ är i ständig oro. Men det finns en som övergår all meditation och all yoga. Det finns bara en väg och en sanning.

Vart du än är, vad du än gjort kan du få bli hel, om du vänder dig till Jesus och bönfaller honom om förlåtelse och hjälp. Han vill fatta dig i handen och leda dig, forma dig, styrka dig, glädja dig och ge dig frid, ge din själ ro. Han är livet och den som kommer till honom ska aldrig mer törsta.

Jag provade, sträckte ut min hand och fick ett nytt liv. Jag är fri, jag är lycklig och känner mening med min existens. Jesus har format mig och fortsätter att forma mig. Jag vilar i hans vilja och kärlek.
Prova, fråga honom om han finns, om han är den han påstås vara. Kanske får du en vän för livet, kanske för evigt. Jesus är värd en chans, han är värd två. För att genom honom, har vi en andra chans.

Lyckligt lottad.

Jag har vad vissa skulle kalla för "en dålig dag" idag. Jag är ganska trött, omotiverad och framför allt ofokuserad. Vilket inte är bra när man har två dagar kvar innan helg och man måste göra klart två massiva uppgifter. Jag kan dock inte påstå att jag mår särskilt dåligt, nej, jag mår oförskämt bra.


Jag har kommit underfund med att jag är lyckligt lottad att leva, de flesta som läser den här bloggen har nog insett att jag är en religiös fanatiker som lagt mitt liv i Guds händer. Så jag tror de flesta drar slutsatsen att jag är tacksam till Gud och att jag lägger all ära till honom för denna lyckliga lotten jag anser att jag fått. Det är sant.

Men.

Om man börjar fundera på vad livet är, inte på ett filosofiskt plan utan på ett fysiskt plan, alltså, vad som krävs för att just jag ska leva så börjar det bli ganska otroligt.

Väljer man att tro på evolutionen så måste extremt många händelser hända exakt som dom har hänt för att just jag ska leva, det är mer än vad jag kan finna ord att författa för  i ett blogginlägg. Därför tänker jag skala av det hela lite.

Vad är oddsen på att just dina föräldrar träffades? Oddsen att mina föräldrar träffades är väldigt, vad jag förstår det som, små. Min mamma är född i Värmland och uppvuxen där, pappa är född och uppvuxen i Sundsvall. Av någon underlig anledning flydde mamma Värmland och lyckades på något sätt träffa pappa här och ja, ni vet hur det funkar, jag blev till. Ganska kort utlägg, men vad är oddsen? 9 miljoner människor i det här landet, varför just dom och varför just jag?

Oddsen på att just jorden är i läge för att det ska finnas liv på den är helt otroliga, det finns så extremt många faktorer som spelar in i livets möjlighet här. De flesta av oss har en uppfattning om hur stort universum är, vissa forskare menar att det finns andra planeter med liv förvisso, men i vår galax finns det bara en möjlig plats för liv och det är just här. Vad är oddsen att vi skulle råka befinna oss på rätt ställe för liv? och rätt tid!?

Livet är i sig själv ett mirakel, för att sätta ord på det. Det är fullständigt osannolikt på alla sätt att vi ska leva överhuvudtaget. Det finns som sagt oändligt många faktorer som måste vara exakt rätt för att vi ska leva, så många att det blir, i min förståelse osannolikt.

Om man tänker sig evolutionen, en organism måste bli två, dessa måste utvecklas vidare till att bli två djur (ganska lång kedja) som sen parar sig och får en avkomma, detta måste upprepas i miljarders miljarder år för att människan ska uppkomma, sen har människans historia fortgått X antal tusen år, ca 10.000 har vi skriven historia för vad människor har gjort. Under den tiden har antalet människor på jorden ökat till 7 miljarder, varav få har en dator, vilket är ett lyx. Vilket innebär att alla som kan läsa just det här är mer lyckligt lottande än de flesta i världen.

Jag lutar mig tillbaka i min kontorsstol och tittar upp i taket, och blir konfunderad över hur många byggstenar som krävs för att taket ska hållas uppe. Inser snart hur mycket mer komplext mitt liv är, alltså inte hur jag lever det utan hur det är möjligt, rent fysiskt. Jag kan inte ens försöka första DNA för vad det är, komplext.

Jag dricker ganska äckligt, kallt kaffe sen i morse, lyssnar på tung musik och kan utan att gå på knäna vila i 5 minuter till innan jag tar tag i min dag. Då är klockan 10.00, hur många i Sverige har det privilegiet att starta dagen kl 10.00 utan att riskera att hamna efter totalt och i slutänden kanske riskera inkomsten? Få. Jag känner mig lyckligt lottad.

Tro och vetande.

Jag har alltid uppskattat vetenskap, det lixom kittlar mig på de rätta stället. Jag älskar att diskutera livets uppkomst, hur man kan se på saker och ting. Det har jag aldrig gjort.

Jag har fallit för en lögn dock.

Nej, lögnen är inte religion. Lögnen är att man inte kan tro och veta samtidigt, alltså att vetenskap skulle vara en motsättning för tron. Så är inte fallet.
Jesus sa detta "Jag är vägen, sanningen och livet." Om nu Jesus är sanningen, vilket jag tror på, då är han alltid sann. Oavsett vad vi kommer fram till i naturvetenskap eller kosmologi.
Vi är uppfostrade med evolutions lära i Sverige, vilket förr hette evolutions teori, man har ändrat det till lära för man känner sig väldigt övertygad om det. Jag tänker inte börja argumentera för eller emot detta men, det jag har lärt mig sedan jag upplevt Jesus och börjat lära känna honom är att det finns alternativ SOM FUNKAR. Jag säger inte att det måste vara så men, det finns teorier och forskning som visar att bibeln kan funka.
Jag är inte den smartaste mannen som gått i ett par skor, men i mina öron låter dessa argument rätt vettiga. Kanske är det bara för att jag är troende och vill att det ska funka. Men det är fortfarande väldigt intressant.

Jag trodde inte att det fanns vetenskap som backade upp Guds existens och än mindre historiska bevis som talar för det nya testamentet när jag först upplevde Gud. Jag fick några ganska tunna argument på varför det kan funka och det var allt jag behövde, jag hade ju upplevt något.

Jag har läst religion och filosofi i ett par veckor nu och det som är tydligt för mig är att allting beror på vart du utgår i från.
Om man utgår från att det inte finns en Gud så måste evolutionen vara sann, det finns inget annat alternativ (som jag känner till, möjligen sträng teori men jag fattar inte hur det funkar, det kanske är sammankopplat också.)
Om man utgår från att det finns en Gud är det självklart att denne har skapat universum, dock är det inte alltid tydligt hur det har gått till.
Filosofin är väldigt tydlig, allting handlar om vilken berg du står på och skådar ut över den information som finns.

Tydligen är det så också med tiden, om jag förstått det hela rätt. Om vi skulle kunna ha en klocka på solen, så skulle den gå långsammare än här på jorden, jag kan inte riktigt förklara det hela men tiden beror på vart man befinner sig. Alltså kan 6 dagar på en plats i universum se ut som 15 milj. år för oss här.

Ni förstår vart jag är på väg här va?

Bibelns syn på skapelsen är 6 dagar, jag har en mäktig Gud, jag har inget problem med att han kan skapa på den tiden, jag tror också att det kan vara mindre om han ville.
Men om man tänker sig att som bibeln säger, en dag är som tusen år för Gud och tar det metaforiskt och inte bokstavligen så kan det alltså betyda att 6 dagars skapelse kan betyda 15 milj. år gammalt universum.

Här följer en video med en kille som beskriver det rätt bra:

Är inte det häfftigt?

Allt detta leder mig till att tänka att man får välja, om du vill tro på Gud så finns det argument som gör att det är möjligt som är lika rationella som de för att det inte finns en Gud.

Det finns många fler än bara det här lilla så klart.

Lee Strobel har gjort forskning som tydligt visar att Jesus är den han sa att han var när han gick på jorden, när man ser det ur ett historiskt perspektiv.

Jag säger dig: Om det är sant, OM Gud finns.. Vad betyder det då för dig?

Ett öppet brev till alla jag nånsin sårat eller gjort fel mot på något sätt.

Förlåt mig.
Jag gör ofta klantiga grejer och säger dumma saker.
Jag tänker sällan innan jag pratar, lovar mycket och gör lite.
Jag glömmer lätt och det leder till att vissa saker försummas.

Jag är självisk och feg, jag väljer alltid den lätta utvägen - Det är lättare att låta bli att svara än att svara när du ringer om jag vet att vi har något otalt eller liknande.

Jag är dålig på att avsluta saker jag har påbörjat, det har gjort att många av mina relationer har tagit slut på ett obekvämt och dumt sätt. Jag har ofta bara flytt ifrån mina ansvar.

Eftersom jag är som jag är, så väljer jag att skriva ett öppet brev till alla som läser det som på något sätt blivit sårad av mig eller liknande och förtjänar en ursäkt. Det är inte ett försök att ställa något till rätta, det är inte tillräckligt med bokstäver i ett dokument för det, men det är en proklamation att jag är ledsen över att jag har sårat och gjort fel så många gånger.

Mitt enda försvar är detta; Jag är feg och blind. Flera gånger inser jag inte att jag gjort någon illa och de gånger jag inser det vill jag sällan erkänna det.

Men, förlåt mig, min avsikt har aldrig varit att såra dig. Jag vill väl, men ibland (ofta!) blir det fel.. så förlåt mig.

Du är alltid värdefull

Du är älskad precis som du är, trotts att du kan vara bättre.
Du är värdefull, alltid. Även om du kan bättre.
Du är dyrbar, oavsett.

Jag är älskad trotts att jag varit sämre
Jag är alltid värdefull och jag vill mer!
Jag är dyrbar för dig Jesus.

Du är stor, även om jag väljer att gå.
Du är sann även om jag väljer att inte tro.
Du förnyar mig, se du gör allting nytt, bättre, större och heligt.

Sporadiska tankar kring kyrka

Har träffat massor med spännande människor även på den här resan. Är i Jönköping och hälsar på min flickvän som pluggar här nere.

Har träffat många olika typer av människor i mitt korta liv med Jesus, men de mest frigörande är de jag träffat som tagit ett steg utanför kyrkan. Det är galet skönt att kunna leva Jesus som familj och inte söndagsfejk. Dock märker jag att väldigt få kan fatta grejen med att stå utan "församling" eftersom det i kyrk-kretsar är så uppenbart att man måste ha en kyrka.

Har fått nys om en bok där en akademiker går igenom Jesu liv och (om jag fattat rätt) visar på att han och de första kristna körde husförsamling! Ska bli spännande att läsa.

Ibland blir man dock orolig att man missat något när man inte har en "kyrka" speciellt när man möter folk som blir galet använda av Gud i stora saker som yrkar för att kyrka är ett måste. Men, jag kan ändå inte släppa tanken på att det är en familj och inte en organisation jag är medlem i.

Gud är min urpappa, allas pappa. Pappors pappa. Han tar hand om mig och oss, mina syskon och DIG om du vågar tro på honom och lära känna honom. Han är på riktigt!

Then Jesus went to work on his disciples. "Anyone who intends to come with me has to let me lead. You're not in the driver's seat; I am. Don't run from suffering; embrace it. Follow me and I'll show you how. Self-help is no help at all. Self-sacrifice is the way, my way, to finding yourself, your true self. What kind of deal is it to get everything you want but lose yourself? What could you ever trade your soul for? (Matthew 16:24-26 MSG)

Medan vi ännu var syndare.

Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne.   Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god.   Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. 
http://bible.us/160/rom.5.6-8.sfb



Jag har svagheter. 
Jag har brister. 
Jag gör fel.
Jag har sårat.
Jag Förtjänar det inte.
Jag kan inte själv.

Jesus är stark
Jesus är rättfärdig
Jesus är "Vägen, sanningen och livet"
Jesus dog för oss, frivilligt. 
Jesus har nåd.
Jesus lever, och ger kraft.


Många säger, precis som jag själv har sagt; "Jag är en schysst människa, jag är inte ond. OM det finns en gud kommer han släppa in mig i himlen"
OM det finns en gud, som är den guden från bibeln, så har man problem om man tänker på det här sättet. Gud som är skaparen, som äger spelplanen universum, han sätter upp reglerna och dessa regler är rätt strikta. Jag erkänner, jag har brutit mot reglerna.

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.

Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

Du skall inte dräpa.

Du skall inte begå äktenskapsbrott.

Du skall inte stjäla.

Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

Du skall inte ha begär till din nästas hus.

Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom

Alla har hört dessa budord, på min tid i grundskolan lärde man då ut dem iallafall. Jag har aldrig brytt mig i dessa budord, jag har väl tyckt att det är rätt bra att man inte ska vara otrogen, döda eller stjäla saker men, so what? Ja, så länge jag inte trodde att det fanns någon gud så har det ju varit väldigt enkelt att bara skita i dem. 
Men jag har ändrat åsikt, jag tror att Gud finns. plötsligt får jag problem. Att bryta mot reglerna är att synda, så om jag inte håller reglerna kommer synden leda till döden..
Jobbigt. Jag är skyldig, jag har sagt "Gud va gott!" och liknande. Jag har väl aldrig direkt tillbett någon annan gud, men jag har aldrig hållit sabbatsdagen helig. Jag har inte varit särskilt snäll mot mina föräldrar genom åren. Jag har inte dödat nån! (YES!) Jag har aldrig varit otrogen, men om man ska vara strikt och säga att man inte får ha sex utanför ett äktenskap är jag skyldig många, många gånger om. Jag har stulit. Jag har ljugit. Jag har avundats mina medmänniskors framgångar och deras prylar, säkert har jag avundats någons fru någon gång med. 

Jag är alltså skyldig på nästan alla punkter av dessa budord. Det är ingen uttömmande lista, det finns väldigt många fler budord i bibeln. Jesus gör dem ännu striktare, om man tittar på en annan kvinna med lust i blicken, dvs att man vill ligga med henne, så har man begått äktenskapsbrott. KOM IGEN! ingen kan hålla det. 

Gud älskar människorna, därför insatte han försoning för synderna, man var tvungen att offra ett liv i stället för människans liv. Man gjorde det i form av olika djur. Men det höll lixom inte i sig särskilt länge, snart syndade man igen och var tvungen att renas. 

Men för oss finns en utväg från den här cirkusen; Jesu blod.
Vad man förlorar är ett liv fyllt av tomhet och meningslöst jagande efter något som kanske inte finns; en bättre karriär, snyggare flickvän, dyrare bil osv. 
Det man vinner är ett liv där man kan vakna upp på morgonen och känna: "Wow, livet är en gåva." 
Det livet är ett liv i gemenskap med Jesus, alltså han är min polare och vi pratar och umgås. Han skickar mig ibland på uppdrag, olikt hur jag gör med mina andra vänner så försöker jag att göra vad den här vännen säger.  
Det fina med Jesus är att han har kraft att befria oss från skräp. Om vi är narkomaner eller bara lider av depression så kan Jesus komma och laga våra själar. Han tar varsamt hand om oss, bara vi låter honom göra det. 
När man tagit emot Jesus i sitt liv, när man har sagt till honom "ok. dom säger att du dog för mig, du får en chans, ta hand om mig!" Så kommer livet förvandlas! Man kommer få: glädje, frid, tålamod, självbehärskning, vänlighet, godhet, trohet: Man kommer lära sig att för att hålla det högsta budet, som är: Älska Gud så måste man börja med att låta Gud älska mig, när jag låter honom göra det så kommer jag börja älska honom, för han är oemotståndlig. Det leder också till att man börjar älska människor som han älskar för man får lixom se på människor på ett nytt sätt. (gal 5:22-23)

Men, folk kommer tycka saker om en, att man är knäpp, dum i huvudet, vilseledd, hjärntvättad. En del kommer inte fatta vad man håller på med och säga saker som "Ja men evolution, bla, bla, bla." 
Jag är ingen vetenskapsman, jag kan inte förklara hur världen funkar rent fysiskt, eller hur den rent fysiskt uppstod. Jag vet därimot att jag har träffat och lärt känna upphovsmannen till det hela: Gud och hur galen jag än verkar kommer jag aldrig överge honom.

Smaka och se, Jesus är på riktigt. Prova be, prova snacka med Jesus, du kan inte se honom men han lyssnar på dig när du tilltalar honom vid sitt namn: Jesus. Släpp allt, våga ramla över kanten in i osäkerhetens värld och se om Jesus tar emot dig. Det värsta som kan hända är att du gör bort dig lite. Det bästa som kan hända.. Haha, ja, om du bara visste. 


Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne.   Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god.   Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. 
http://bible.us/160/rom.5.6-8.sfb

I Finland.

Har spenderat tre dagar i gott sällskap i Finland.

Det är en spännande resa där vi har fått möta många nya människor, men framförallt har jag fått en boost i enkelheten i Jesus.

"Its all about a daily personal intimate relationship with Jesus Christ through the power of the Holy Spirit"

Bibeln. Guds ord?

Jag brukar ibland posta bibelverser på Facebook, till mångas stora förakt kan jag tänka. Jag gör det dock oftast inte för att reta människor som inte tror, jag gör det för att bygga upp dem som tror! Ofta har dessa texter bra tajming och kan hjälpa någon en dag. Finns det en chans att det händer så tar jag den med glädje.

Jag hamnade i en diskussion, om än en kort, med en vän angående dessa verser. Det kan tyckas att vi kristna inte är jätte bra på att sprida budskapet för att vi använder ett gammalt språk och dessutom citerar väldigt mycket. Citaten hjälper ju mest de som känner till upphovsmannen av citatet, eller åtminstone rätt ämne.

Om jag skulle ge mig in på att försöka bevisa om bibeln är sann eller inte så kommer det ta upp allt för mycket av min tid. Men som det har sagts förut på den här bloggen finns det goda och väldokumenterade skäl att tro bibeln. Nya testamentet är historiskt sett väldigt pålitlig och uppfyller fler än de krav man ställer på en historisk text. Men även om jag kan bevisa att texterna faktiskt har blivit skrivna av människor som kände Jesus och att man ganska stor säkerhet kan fastslå att dom inte ljög så är det ändå upp till var och en att ta till sig det här budskapet.

Jag minns en tid, då jag inte trodde och försökte läsa bibeln. Det gick inte, jag tyckte det var tråkigt och bara skit snack. Det var innan jag kände anden, Den Helige Ande. Det låter flumigt, men man behöver Den Helige Andes ledning när man läser skrifterna för att kunna förstå dem.

Gud säger att den som söker honom med hela sitt hjärta kommer att finna honom. Det är ett ganska högt krav från hans sida kan jag tycka, jag vet inte om jag nånsin har sökt honom med hela mitt hjärta. Men ändå har jag lyckats finna honom.

Jag har träffat många som säger att de läst bibeln, de flesta av dem är kristna. (HA HA.) Vad jag menar är att jag träffar många icke-kristna som har läst bibeln, men nästan ingen av dem har läst bibeln för att finna Gud utan snarare för att motbevisa hans existens.

Och det är klart, om man inte har tolken, Den Helige Ande, hur ska man då kunna hitta något av substans i bibeln? (För dig som vill fördjupa dig i det här så rekomenderar jag Fallet Jesus av Lee Strobel. Inga pengar? Finns på nätet som dokumentär också! http://www.godtube.com/watch/?v=FJ9FMMNU)


Jag är övertygad om att Guds ord (Bibeln) är kraft, jag tror att den kan hela och vägleda. Jag tror att sanningen om Gud finns i den. Men man måste be Anden uppenbara det för en för att kunna förstå.

När jag var i Kenya så hade jag fruktansvärd ångest första dagarna, det var väldigt jobbigt för mig att komma till ett nytt land, en ny kultur och en otrolig hetta. Det vart för mycket för mig och jag blev rädd och fick där med ångest. Jag kände mig helt hjälplös.
Jag såg min vän i ögonen och sa "Jag har ångest, läs psalm 23 för mig!" Varför jag sa just den psalmen vet jag inte, men den hade följt med oss hela vägen på den resan. både före och efter det här.

Psalm 23:

En psalm av David.    Herren  är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vattendär jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrari dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i  Herrens  hus evinnerligen.

För varje vers, varje ord så kände jag: Fysiskt hur ångest lättade och när han kom till slut klämmen "I herrens hus evinnerligen" Så lämnade ångesten mig helt.

Så läs gärna de bibelverser jag delar, kanske kan de hela dig? Kanske kan de förändra ditt liv som det gjort med mitt. Men be Gud uppenbara vad du läser, så det får bli till nytta.

http://bible.us/160/1pe.1.17-21.sfb

En dåre för Jesus.

1 kor 1:18 Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.

http://bible.us/160/1co.1.18.sfb

Min käre vän Simon har länge kallat sig för "Fool for Jesus." Jag har tänkt att det är lite fånigt, men korrekt. Han är verkligen en dåre för Jesus.

En annan kär vän kom fram i kyrkan i fredags och sa "Vi måste bli dårar för Jesus!!"

Simon skapade en FB sida som heter foolsforjesus.

Allt det här fick mig att tänka till...

Jag har sagt till Gud på senaste tiden: "Tjata på mig om din vilja Gud för jag är trög och hör dåligt!"
Han har sedan dess börjat berätta för mig om vart vissa människor har ont. Det är häfftigt!
Har fått be för en tjej via facebook som hade ont i knäet, fick be för en kille som hade ont i höfterna och kände även en killes smärta i axlarna (har inte bett för honom än, men han kommer inte undan, jag vet vart han rör sig ;))
Jag har bett för dessa och sedan inte väntat på att se resultatet, jag har gått där ifrån, I TRO.

Det var någon vecka sedan så hörde jag Gud säga i mitt hjärta "ryggrad" när jag tittade på en kvinna i publiken, jag satt på scen och kompade lovsången med min bas. Jag tänkte: "härligt! henne ska jag be för, jag känner henne så jag behöver inte skämmas så mycket."
Men när jag kom av scenen så hade hon gått redan..

I fredags träffade jag henne igen. Vi umgicks på kvällen och vi var ett gäng som gick till kyrkan tillsammans. Predikan handlade om att få höra Guds röst.
Strax efter predikan så pratade jag med den här kvinnan och sa bara det jag hört om hennes rygg och hon utbrister snart "Jag har skolios! Jag har nästan inte berättat det för någon. Självklart får du be för mig" Så jag ber och Gud rör vid henne. Hon ställer sig upp och säger "Dom sa att jag är sned!" Jag sa till henne att ibland så kan människor ha olika långa ben. Hon satt sig med ryggen mot bänken och jag tog hennes fötter i mina händer, det högra benet var ca 1 cm kortare än det vänstra. Så jag tackade Gud, prisade honom och sa åt benet att återställas till Guds skapelse. Jag tittade ner på fötterna igen och nu var dom helt jämna. Kvinnan helt lyrisk och springer fram i kyrkan och berättar för alla vad som hade hänt! Glädjen var otroligt härlig och smittsam.

Jag börjar förstå, mina vänner, min släkt och främlingar dom vet inte, dom har inte sett det jag har sett. Jag tror att många av dom tror jag är knäpp, få kan förstå hur man kan gå från att vara en ateist och en stökig snubbe till att tro på Jesus och hans löften.

Jag tror, därför jag har träffat honom och han har visat sin kraft och kärlek genom MITT LIV många gånger. Ändå är jag rädd för vad folk tycker, trotts att jag vet att många redan tycker jag är en dåre.

Så min tanke är: Vad spelar det för roll om folk tycker jag är knäpp? Jag är en dåre, jag är en dåre för Jesus och jag kommer aldrig bli frisk från det. Jag kommer falla mer och mer för honom. Efter man har sett lama gå, efter man sett dussin tals människor ge sina liv till Jesus, efter man har fått uppleva Gud personligen så kan man inte gå tillbaka.

Gud hjälp mig att släppa människors åsikter från mitt hjärta, allt jag bryr mig om är din åsikt och du älskar mig.

Johannesevangeliet 3:16
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.