torsdag 11 juli 2013

Gatufest, Gatukyrka och Street Aid.

Förra veckan var det den största årliga festen i Sundsvall, varje år arrangeras Gatufesten, det kommer massor med artister och innerstan förvandlas till ett festivalområde. Ganska trevligt tycker jag, det ger lite gammeldags marknadskänsla.

Vi i Street Aid fick dra det kortare strået och stod i år långt utanför området och fick således inte träffa lika många människor som vi förväntat oss. Jag skulle vilja påstå att det var låg kvantitet men hög kvalitet på de möten vi gjorde med människor där, och även inne på området där jag var med som "Jesuskonsulent" (Kom på titeln själv, rätt nöjd!) i Gatukyrkans tält. Visst var det mer flöde inne där än i bussen, men ändock.

Jag har tänk att nu återberätta min historia från Gatufesten 2013, vad jag fick uppleva!


Vi inledde med att lasta ur bussen på onsdagen, byggde upp våra tält och gjorde det mysigt. Vi samlades några inne i bussen för en kort bön innan kvällen kickade igång. Under bönen så upplever jag i min fantasi en bild av en människa på kyrka och med gips på höger fot.
Jag tyckte det var underligt för vanligtvis har man inte gips som är vitt längre, man brukar sätta någon typ av skena som av någon anledning ofta är blå.
Det gick inte mer än 15 minuter så kom en kvinna gående på krycka med bandage på höger foten! Bandage, att jag inte tänkte på det. Jag tog min chans och gick fram till dem, de var ett sällskap av två damer och tre barn. "Hej! Jag tror på Gud, kan jag få be för din fot?" Den andra kvinnan tolkade över på rätt språk och jag fick be. Jag bad två gånger och första gången blev foten bättre, den andra gången var foten helt bra! Jag fick en stor kram av henne och hon ropade "Be för mitt huvud!"
hon kunde tydligen mer Svenska än vad jag trodde! Jag bad för huvudvärken och den släppte. Då ropade hennes väninna att hon också hade huvudvärk, så jag bad för henne med. Båda blev helt friska! Jag fick berätta lite för dem om Jesus och bjuda dem på fika, dom fick varsin bibel, även de små fick manna biblar. Det var en sådan otroligt härlig start på veckan!

Jag fick även träffa många människor den kvällen som var intresserade av att prata om Jesus, varav vissa sökte efter meningen med livet. Det var särskilt en kille vi fick be för som är sökande efter livets mening. Dessvärre bor han inte i Sundsvall och inga personuppgifter byttes så hur det går för honom vet jag inte.
Lite senare fick jag berätta om lite saker om vad jag har varit med om på min kristna resa och människan som lyssnade blev rörd och jag kunde verkligen se på honom att han tog mig på allvar, det var väldigt roligt men kort möte, han fick en bibel och försvann in i vimlet. Det var skönt att träffa någon som på en gång tar en på allvar på det sättet, ofta får man försvara sig länge och väl innan folk kan lyssna på vad man har att säga.

på följande dag, torsdag, började även den i Street Aid bussen men slutade på Gatukyrka. Jag träffade några vänner till mig som jag fick be för också, jag kan inte gå in på några detaljer här men det var ett väldigt härligt möte som jag tror betydde mycket för alla inblandade.

Simon ringde till mig och sa "Det är några estet tjejer här som söker dig!" -"Estet tjejer? jag känner inga estet tjejer.." Simon var på Gatukyrkan vid den här tiden och jag var, som sagt, på Street Aid.
Jag kunde inte komma på vilka det skulle vara eller varför de sökte mig. Tjejgänget kom snart ner till bussen och jag kände ganska snart igen tjejen, hon hade varit utanför Gatukyrkan förra året och sålt blommor. Hon och hennes vänner fick fika, vi satt och snackade ett tag om väder och vind, väldigt härliga tjejer!
Dom gick in på gatufesten igen utan att jag kände att jag hade fått prata med dem om Gud.
Jag träffade dom inne på Gatukyrkan senare, efter att jag och Simon hade fått prata med ett par tjejer som fick varsin bibel, så satt jag mig med de första tjejgänget och snackade. Varm i kläderna så kom vi snart in på Gud. Vi diskuterade och vred och vände lite på det hela, det kom på något sätt fram att en av tjejerna hade ont i axeln. Så jag bad för henne och hon blev bra! Det ska tilläggas att jag träffade dem dagen efter igen och att axeln då hade bilvit ond igen, tråkigt.

Jag har lärt mig en läxa angående helanden, för det första så är det inte jag som har kraften utan det är Jesus, så om någon blir helad så är det ära till honom, så det handlar inte om hur man ber, det handlar bara om att vara en hand för Jesus och när man ber får man fråga Gud om helande krafter. När det inte händer så bör man inte bli arg på Gud, för man vet inte vilken plan han har med det hela, det låter kanske kallt, men om man börjar skylla på tro eller synd så blir människor sårade och det är vi inte ute efter. Istället lägger vi pressen på Gud och förväntar oss stora saker från honom.

Senare samma kväll, (torsdag fortfarande) stod Simon i ett gatuhörn och pratade med några gamla vänner till honom. Jag gick fram till dem och hängde på i snacket. Dom pratade om helande för en av tjejerna i det här gänget hade varit med om det förut. Det kommer då fram att ena tjejen har ont i knät, Simon får be för henne och hon blir bra! Dom var ganska skeptiska innan detta, men när dom såg det så blev dom mer nyfikna! Jag tyckte mig Gud säga "ryggrad" så jag frågade tjejen om hon hade problem med ryggen också, vilket hon hade. Vi bad, det blev bra! Gud är god.

Snart kommer det fram dock att killen som var med hade komprimerat sin ryggrad och hade ganska svåra problem med detta, han hade inte direkt ont när vi stod där men han var stel och led i bland av smärta, läkarna hade sagt att han inte kunde fortsätta med det jobb han har för att då kommer ryggen gå sönder helt. Vi fick be för honom, jag och Simon. Han upplevde hur en värme spred sig i ryggslutet på honom och hur det började vibrera, vi fortsatta och bad tills det att vibrationerna hade upphört, vi bad säkert 5 minuter!
När vi lyfte händerna från hans rygg så sträckte han och böjde på sig, han kände sig mjuk i ryggen! Gud hade botat honom.

Senare på kvällen fick vi diskutera Islam med en kille som var väldigt intresserad av den muslimska tron, det var väldigt intressant. Han skulle återkomma med sin muslimska vän dagen därpå, dessvärre såg jag inte till honom mer.

På Fredagskvällen kom några tjejer in i tältet precis efter jag hade ätit en wokad älg. (bästa maten på gatufesten!) Regnet stod som spön i backen så dom sökte skydd, ena tjejen satt och höll sig för magen och kved. Hon sa att hon hade tjejsmärtor, det var den tiden på månaden. Jag berättade för henne att jag varit med om att tjejer fått lindrade smärtor förut och berättade att jag kunde be för henne. Det ville hon, hon blev helt bra från smärtorna! Detta öppnade upp en lång pratstund om Jesus och ledde även till bön för en närastående till dem som insjuknat i en allvarlig sjukdom. Var och en av dem fick ställa frågor och innan vi skiljdes åt fick dom varsin bibel.

Lördagen var, för mig, lite segare. Det kändes på något sätt som om jag stämplat ut, som att jag var klar för den här gången. Jag vet inte om det berodde på att jag var trött eller något, men eftersom det inte finns någon fördömelse för dom som är i Kristus så led jag inte särskilt av det.

Jag och Maria var på väg från Gatukyrkan till Street Aid då en tjej stoppar oss och vill sälja lotter, hon är väldigt bra på att sälja så jag låter henne prata. När hon har fått sagt allt sitt så ser hon bandet runt min och Marias hals där de stod att vi var med i Gatukyrkan. Vi berättade att vi var där för att sprida budskapet om Jesus. När vi sa det så började hon berätta om sin historia, det visade sig att hon upplevt saker med Gud tidigare. Jag pratade väldigt mycket med henne om pånyttfödelsen då jag kände det viktigt att hon förstod att hon kunde få ett liv med Gud, ett nytt liv. Vi fick även be för hennes öga som hon hade nervskador i, hon hade inga symptom där och då men, vi får lita på att Gud gjorde det han ville.

Ja, så slutar historien den här gången. Detta är highlights från Gatufesten 2013. Tack Gud!