Det är svårt att tro.

jag tror att många som inte tror på Jesus och bibeln tror att vi som gör det har det enkelt, att vi har alla svar färdiga för oss. Kanske har jag själv också någon typ av illusion av att det kristna livet ska vara enkelt. 

Faktum är att det kristna livet är kantrat av lidanden, man måste genomgå en ständig förvandling av sitt jag. Man blir tvingad till självrannsakan och uppoffring, Jesus vill att vi ska ge hela våra liv för honom. Det innebär att man inte längre kan bestämma helt själv över vad som är bra eller dåligt för mig, inte heller har jag rätt att bestämma min egen framtid. Jag har inte som kristen rätt att söka mitt eget, nej, jag måste söka det som är hans först, Alltså Jesus. Det är ganska hårda bud, för det är inte alla dagar man vill förneka sig själv, jag menar, vi är ju alla uppfostrade att "look out for number 1" dessutom tror jag det ligger i människans fallna natur att vara egoistisk, det har vissa misstolkat till att betyda att man måste vara egoistisk för att överleva. Det kallas ibland "survival of the fittest." Så är det inte för en kristen, nej vill man följa Jesus måste man också följa hans exempel och ett av dom är att sätta andra före sig själv, gärna så radikalt det går. 

Personligen vill jag bli omtyckt av alla, men många har problem med Jesus och att man valt att vara kristen. Därför är jag ganska feg att utrycka min tro. Vilket egentligen är dumt, för jag älskar att prata om Jesus, när jag väl kommer igång. Men däri ligger ett lidande för mig, vill jag följa Jesus måste jag säga ifrån mig popularitet. Om Gud manar mig att prata om honom, eller ännu värre BE för någon främling så blir jag skrämd, ofta fegar jag ur och väljer att inte göra det. Även fast jag vet att det alltid blir ett äventyr värt att minnas när man vågar lyda honom, alltså Jesus. 

Men, jag har det ganska bra, det finns många som får sätta livet till, bokstavligen talat, för att de är kristna. Och så långt har det inte gått där jag bor än, även om toleransen är på bristningsgränsen, det verkar förhålla sig så att man kan tolerera allt utom intolerans. 

Som kristen måste man också ibland avsäga sig saker man älskar, oftast för att man finner sig själv att inte längre älska det pågrundav den Helige Andes närvaro i mig, men ibland också bara för att man vet att det är emot Guds vilja. Det kan vara väldigt plågsamt, även fast man vet att det är för mitt bästa. 

Det kostar alltså att följa Jesus, inte nog med allt detta så plågas man ibland av tvivel, även fast man kanske, som jag, har fått uppleva och se saker som gör att jag omöjligen kan förneka Gud. När dessa tvivel skakar en och man lever i ett sekulärt land så är det ibland väldigt svårt att hitta tröst, all kultur, forskning och alla ens med människor verkar peka åt hållet där det inte finns någon Gud. 

Men Gud vare tack, han, alltså Jesus, lyckas alltid leda tillbaka en till övertygelsen av hans existens. 

Så, det är inte alltid lätt att tro, men det är alltid värt det!