Matteus 13:44-46
Himmelriket är likt en skatt som är
gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje
går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra
pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han
och säljer allt vad han äger och köper den.
Man kan tänka sig att det är Jesus
som är skatten, när vi finner honom så säljer vi allt vad vi äger
för att vinna honom. Det är rätt, han är värd det också!
Man kan tänka sig att det är Jesus
som är den dyrbar pärla, när vi finner honom säljer vi allt vad
vi äger... Han är värd det!
Men, man kan också tänka sig att vi
är skatten i åkern och det är Jesus som finner oss. Han klev ner
från sin härlighet hos Gud Fadern, blev människa och dog på
korset för att sedan uppstå. Han sålde allt han ägde för att
köpa oss tillbaka. På samma sätt är det så klart med pärlan, i
Guds ögon är vi var och en som en dyrbar pärla som han har gett
allt för att få. Du och jag är obeskrivbart värdefulla och
älskade.
”Ja men” Tänker du, ”detta
exkluderar ju mig. Gud älskade världen, men inte mig.”
Så är det INTE. Gud räknar med dig
och vill ha med dig på tåget. Du är den han pratar om när han
säger att han älskar världen, alla i hela världen!
Sen är det faktiskt så att även om
bara du av alla människor i hela världen hade syndat och fallit
ifrån Gud i begynnelsen, så hade Jesus ändå kommit och tagit
straffet för dig.
Lukas kapitel 15 berättar för oss hur
värdefulla för Gud och hur välkomna vi är tillbaka hem, till
honom:
Alla publikaner och syndare höll sig
nära intill Jesus för att höra honom. Men fariseerna och de
skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen
tar emot syndare och äter tillsammans med dem." Då berättade
han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får
och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går
och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han
har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När
han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger
till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade
förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen
över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio
rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. Eller om en kvinna har
tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett
ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? Och när
hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och
säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag
tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds
änglar över en enda syndare som omvänder sig." Vidare sade
han: "En man hade två söner. Den yngre sade till sin far:
Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan
dem. Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for
långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande
liv och slösade bort det han ägde. Men när han hade gjort slut
på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började
lida nöd. Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna
där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.
Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som
svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning
och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd,
och här håller jag på att dö av svält. Jag vill stå upp och
gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen
och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt
mig få bli som en av dina daglönare. Och han stod upp och gick
till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se
honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom,
föll honom om halsen och kysste honom. Sonen sade till honom: Far,
jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd
att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er
att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en
ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda
kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son
var död men har fått liv igen, han var förlorad men är
återfunnen. Och festen började. Men hans äldre son hade varit ute
på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra
musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och
frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har
kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han
har fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han förargad och
ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom,
men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig
och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en
killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. Men när han
där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde
tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda
kalven. Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig,
och allt mitt är ditt. Men nu måste vi ha fest och glädja oss.
Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad
men är återfunnen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar