Oron i magen som försvinner

Ständigt känns det som om världen med all sin makt vill slå ner mig i skorna. Alltid är det något som får mig att oroa mig.
Jesus säger att jag inte ska oroa mig, men jag finner det väldigt svårt.
Oftast har det med pengar att göra.
Saker ska betalas och maten kostar. Hyran ska in, bussresan till jobbet ska betalas.

I hela mitt liv har jag blivit matad med iden om att man måste jobba för att ha råd med allt vad livet kostar, det jordiska livet dvs, samtidigt har jag hela mitt liv känt att det måste finnas något mer.

För ett par år sen när jag blev arbetslös så upplevde jag en väldig frihet. En kort sådan. Snart kom pressen tillbaka.
Allt som ska betalas. Det, bland mycket annat ledde mig till att må väldigt dåligt.

Sen mötte jag Gud, han erbjöd mig ett liv som inte kommer från den här världen, ett liv med värde. Ett liv som håller i evighet.
Strax efter det så uppmanade han mig att samla skatter i himmelen, där dom får vara kvar vad som än händer.

Länge har jag undrat vad han menade med skatter i himmelen. Ännu har jag inte funnit svaret på det.
Dock har jag lärt mig att det inte handlar om karriär, jobb eller pengar.
Nej det är något mycket mer dyrbart.
Det är något som inte skapar oro, utan glädje! Det fyller mitt liv med kärlek och frid.
Jag tror att en skatt är relationer. Det är en anledning varför han uppmanade oss så mycket att ta hand om varandra.

Jag är trött på världen, jag vill jobba för Gud. Han är den enda som ger en rättvis lön. (om det nu kan räknas till rättvist, hur god han är.)

Men det är knepigt med Gud. Han vill inte att jag ska jobba för att tjäna något. Han vill inte att jag ska försöka prestera fram något som kan få mig att förtjäna hans kärlek.
Nej han vill börja i andra änden. Han vill skänka mig kärlek och kraft att leva. Han har gått så långt att han dog för min skull, så att han kunde få bo i mig och verka igenom mig.

Vart lämnar det mig?

Det lämnar mig i hans händer. Helt och fullt. En plats där jag får vila, även om stormen som är det jordiska livet blåser hårt, så får jag vila.
Det betyder dock inte att han vill att jag ska ligga på soffan å äta chips. Även om jag kan göra det utan att han håller det emot mig.

Han vill att jag ska leva ett fylligt liv. Fullt med äventyr, skratt och vänskap.
Ett liv som kan rymma alla mina drömmar och visioner, samtidigt som det krossar dem alla, för att göra rum för något ännu större och ännu bättre!

Allt det här vet jag, jag har upplevt det.
Ändå har jag svårt att låta honom leva genom mig. Jag tror hela tiden att jag måste göra massor med saker.

Jag får ett problem och det är som om min tro blåser bort. Men alla problem har löst sig och jag har aldrig gått hungrig.

Jesus är ekonomiskt oberoende. Jag behöver inte oroa mig för något.

Jag skriver det här för att jag ska kunna inse att han är god och att mina problem bleknar bort till ingenting i hans storhet.

Gud, hjälp mig att leva överlåtet till dig
Hjälp mig att sätta din värld framför min egna, laga mina hål och för mig på bete i dit hem, där gräset alltid är den grönaste grön. Låt mig se dit ansikte, trösta mig när problemen hopar sig och påminn mig om din trofasthet när min tro vacklar. Hjälp mig att sprida ditt rike vidare till mina närmsta och mina fiender. Låt dit liv blomstra i mig.
I Jesu namn bloggber jag. Amen!