Jag är inte färdig än.

Jag har lagt väldigt mycket press på mig själv på senaste, under en ganska lång tid.. Kanske hela mitt liv.
Jag tittar på kristna som jag ser upp till, människor som är ödmjuka, verkligen lyckliga och förälskade i vår Gud och frälsare.

Jag anser mig, som sig bör inom kristenheten, att vara frälst.
Frälst är ett gammalt ord som betyder räddad, vi kristna använder det som en synonym för att bli kristen, att komma till tro. Att förstå att Jesus har dött för mig. Han dog för det vad vi kallar för synd.
Synd, synd, synd. Jag hade aldrig något problem med synd innan jag blev, så kallad "Frälst"
Man blir intalad i många delar av kristenheten (utan att peka finger på någon här) att man är en syndare.
So what? vad gör det mig för skillnad?
Synd, ett annat ord som vi kristna använder. Ordet har, vad jag förstår det, många betydelser, Bland annat att vara separerad från Gud. I den bemärkelsen tycker jag inte det är något man själv har valt, det är mer ett straff. De som har fått uppleva Guds sanna närvaro kan intyga på detta.

Men vi använder också synd för en massa andra saker, sex före äktenskapet är en populär synd här i Sverige, och säkert på många andra ställen i världen med. Att stjäla är en annan, mörda en tredje.
Tja, dom flesta av er har väl hört talas om budorden. Men vet du vilket det högsta Budet är?

Jag har som sagt känt en press på senaste att försöka prestera det kristna livet, för att på något sätt promota Jesus. Som om jag kunde göra honom rättvisa överhuvudtaget. Jag försöker vara som mina förebilder och som min frälsare, Ödmjuk och kärleksfull. Det faller väldigt lätt, jag blir lätt irriterad, jag älskar inte alls lika mycket som de. Jag så kallat, syndar, en massa.
varför är det då ett problem att jag syndar en massa? Jo, jag bryr mig om min Gud, jag vill inte vara separerad från honom, jag vill vara nära honom. Åtminstone vill jag vilja vara nära honom.

Jag börjar se massor av hål i min själ, hål i mitt beteende. Aldrig förr har jag haft någon som jag verkligen försöker efterlikna (medvetet) som är en förebild. Jesus har ganska stora skor att fylla dock.

Jag har insett något.

Jag är inte räddad, visst, jag är frälst i den bemärkelsen att jag försöker följa Jesus, jag tror fullt ut att jag har fått tagit emot hans ande som sigill och att jag är född på nytt, för Gud använder mig ibland, han visar sin kraft igenom mig. Men jag är inte räddad från mig själv än, jag har massor med skelett i garderoben som jag inte ens kommer ihåg att dom är där. Det finns massor med oförlåtelse i mitt liv, personer som har sårat mig, som sårar mig. Saker som har hänt, saker som inte har hänt.
Ibland tappar jag hoppet, ibland känns det lättare att kasta in handduken, tända en cigg och suga i sig en shott jäger. Men alltid stoppas jag. Jesus har fångat mig, han älskar mig, trasig och ofullkomlig.

Men,

Jag är inte färdig än.

Herre Jesus, mitt liv ligger i dina händer, ske din vilja. Du som är god. Led mig till gröna ängar, där min själv får ro. Jag litar på dig.