Lyckligt lottad.

Jag har vad vissa skulle kalla för "en dålig dag" idag. Jag är ganska trött, omotiverad och framför allt ofokuserad. Vilket inte är bra när man har två dagar kvar innan helg och man måste göra klart två massiva uppgifter. Jag kan dock inte påstå att jag mår särskilt dåligt, nej, jag mår oförskämt bra.


Jag har kommit underfund med att jag är lyckligt lottad att leva, de flesta som läser den här bloggen har nog insett att jag är en religiös fanatiker som lagt mitt liv i Guds händer. Så jag tror de flesta drar slutsatsen att jag är tacksam till Gud och att jag lägger all ära till honom för denna lyckliga lotten jag anser att jag fått. Det är sant.

Men.

Om man börjar fundera på vad livet är, inte på ett filosofiskt plan utan på ett fysiskt plan, alltså, vad som krävs för att just jag ska leva så börjar det bli ganska otroligt.

Väljer man att tro på evolutionen så måste extremt många händelser hända exakt som dom har hänt för att just jag ska leva, det är mer än vad jag kan finna ord att författa för  i ett blogginlägg. Därför tänker jag skala av det hela lite.

Vad är oddsen på att just dina föräldrar träffades? Oddsen att mina föräldrar träffades är väldigt, vad jag förstår det som, små. Min mamma är född i Värmland och uppvuxen där, pappa är född och uppvuxen i Sundsvall. Av någon underlig anledning flydde mamma Värmland och lyckades på något sätt träffa pappa här och ja, ni vet hur det funkar, jag blev till. Ganska kort utlägg, men vad är oddsen? 9 miljoner människor i det här landet, varför just dom och varför just jag?

Oddsen på att just jorden är i läge för att det ska finnas liv på den är helt otroliga, det finns så extremt många faktorer som spelar in i livets möjlighet här. De flesta av oss har en uppfattning om hur stort universum är, vissa forskare menar att det finns andra planeter med liv förvisso, men i vår galax finns det bara en möjlig plats för liv och det är just här. Vad är oddsen att vi skulle råka befinna oss på rätt ställe för liv? och rätt tid!?

Livet är i sig själv ett mirakel, för att sätta ord på det. Det är fullständigt osannolikt på alla sätt att vi ska leva överhuvudtaget. Det finns som sagt oändligt många faktorer som måste vara exakt rätt för att vi ska leva, så många att det blir, i min förståelse osannolikt.

Om man tänker sig evolutionen, en organism måste bli två, dessa måste utvecklas vidare till att bli två djur (ganska lång kedja) som sen parar sig och får en avkomma, detta måste upprepas i miljarders miljarder år för att människan ska uppkomma, sen har människans historia fortgått X antal tusen år, ca 10.000 har vi skriven historia för vad människor har gjort. Under den tiden har antalet människor på jorden ökat till 7 miljarder, varav få har en dator, vilket är ett lyx. Vilket innebär att alla som kan läsa just det här är mer lyckligt lottande än de flesta i världen.

Jag lutar mig tillbaka i min kontorsstol och tittar upp i taket, och blir konfunderad över hur många byggstenar som krävs för att taket ska hållas uppe. Inser snart hur mycket mer komplext mitt liv är, alltså inte hur jag lever det utan hur det är möjligt, rent fysiskt. Jag kan inte ens försöka första DNA för vad det är, komplext.

Jag dricker ganska äckligt, kallt kaffe sen i morse, lyssnar på tung musik och kan utan att gå på knäna vila i 5 minuter till innan jag tar tag i min dag. Då är klockan 10.00, hur många i Sverige har det privilegiet att starta dagen kl 10.00 utan att riskera att hamna efter totalt och i slutänden kanske riskera inkomsten? Få. Jag känner mig lyckligt lottad.