Jesu kropp, kyrkan, familjen, brödraskapet. Lever vi alltid upp till vad det innebär? Älska din nästa som dig själv, vad du har gjort mot den minsta har du gjort mot mig säger Jesus. Därför tror jag att vi måste se varandra och våra behov, hjälpa varandra stötta varandra i gott och ont. Vi är ett med Jesus vilket betyder att vi är ett med varandra, är det inte samma Jesus i dig som mig?
Skatten vi har funnit är helt fantastisk, Jesus vår kung som är allt igenom God han har allt makt. Dessutom älskar han oss. Han för oss samman.
Kom ihåg att vi alla tillhör samma familj, samma folk och tillochmed samma Person: Jesus Kristus
fredag 2 mars 2012
måndag 20 februari 2012
Jag har tänkt lite på en grej.
Jag skriver med en viss fruktan över att det här inlägget kan skapa mycket osämja och vilda diskussioner, döda sådana, dvs sådana som inte leder någon stans utan bara ställer människor ännu längre ifrån varandra på grund av tro eller en ståndpunkt.
Det jag har här är en tanke och är inte riktad mot någon, det är inte ett personangrepp. Läs den meningen igen.
Nu kör vi.
Jag hade för en tid sen lagt in en väldigt fånig kommentar på facebook om Ateister, den var mest menad som ett skämt samtidigt som den var lite provocerande. Det erkänner jag öppet. Det tråkiga var att det ledde till slut till att en människa sa upp kontakten med mig och jag tror att många andra blev upprörda också.
Jag respekterar vad folk tror på eller hur dom ser på världen, jag har själv haft många olika livsåskådningar innan jag blev "frälst" som man säger i frikyrkan, dvs innan jag fick möta Gud och började tro på Jesus som Guds son och världens frälsare. (Frälsare betyder räddare)
I den här tråden ramlade jag nånstans över en Ateist, väldigt vältalig och intellektuell som sa något i stil med det här:
"Jag anser att eran tro kommer från en kultur, hade ni bott i mellanöster i ett muslimskt land hade ni varit muslimer och i ett hinduiskt land så hade ni varit hinduister osv"
För att klargöra: han sa inte exakt så, men de var vad han menade, om jag nu inte misstolkade det helt.
Detta är en intressant tanke, jag tror att många är kristna för att dom är uppvuxen i en kristen kultur, på samma sätt håller jag med om att de som är uppväxta med Islam blir muslimer. Det är bara logiskt.
Dock vill jag dra detta lite längre: Du är Ateist för att du är uppvuxen i en Ateistisk kultur.
Om man utgår från att det påståendet är sant är frågan som följer: Har du, som Ateist, tagit en ståndpunkt? Har du verkligen valt att vara Ateist eller är du indoktrinerad med det?
Under min uppväxt var det väldigt lite prat om religion i skolan, nu pratar vi 1-3 klass här, Jag minns att man ibland kunde läsa något ur nån bok när det var påsk eller så. Detta var aldrig nånting som jag tog till mig. Under hela min uppväxt har jag dock levt under jantelagen och pessimism. Det kommer från mina föräldrar och deras föräldrar. (missförstå mig inte, jag älskar dem) Alltså har jag varit kulturelt påverkad av den miljö jag växte upp i.
Jag har alltid haft en filosofisk dragning i mig, ända sen barnsben men den har varit väldigt kvävt av Jante bland annat. När jag gick på gymnasiet och hade fått upp ögonen lite för självständigt tänkande så valde jag att läsa filosofi. Det kan ha varit ett av dom smartaste dragen jag har gjort i hela mitt liv. Inte bara för att det är en fantastiskt intressant kurs utan för att min lärare öppnade första lektionen med de här orden: "Jag är inte här för att lära er en massa fakta om en massa gamla gubbar, utan för att uppmana er att börja tänka själva"
Självklart så hängde man på många av filosofierna man läste. Dock landade jag aldrig i en och endast en, vilket inte heller var poängen. Utan jag samlade på mig de bästa av allt och byggde min egen filosofi.
Jag minns när jag läste om Soren Kierkeegard, Som var en kristen teolog som hade slagit sig fri från kyrkan och gått sin egen väg. Jag minns tyvärr inte exakt hur han tänkte men jag minns att han hade en stege där han beskrev olika skeden i livet. Jag höll med till 100% på varje steg förutom det sista och största. Det var nämligen: Blind tro.
Jag kunde absolut inte köpa tanken, för mig var allt spirituellt, andligt, spökligt och så vidare hokuspokus. Det var enligt mig då bara skitsnack, det fanns inte och alla som trodde på sånt var psykiskt skadade eller manipulerade på ett eller annat sätt.
Här kan jag tycka att vi kan vara överens om att Kristendomen inte har varit en del av min uppväxt, min kultur eller min miljö.
Jag ska erkänna det att när jag träffade min flickvän och fick se hur hennes familj behandlade varandra, med sådan sann och ömsesidig kärlek så blev jag påverkad. Jag anser dock inte att det var tillräckligt för att kalla det manipulation. Jag tänkte "Ja, det ligger ju nått i det här, men att det finns en Gud, det är skitsnack"
Jag mötte Gud en tid senare, helt av mig själv, ensam en mörk och kall vinternatt. Det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg så det känns onödigt att ta upp det.
Nu ställdes jag inför ett val, Jag hade fått upplevt Gud och kunde säga med säkerhet att han fanns (finns är ett bättre ord) och jag hade min atiestiska, agnostiska och filosofiska bakgrund. Jag var tvungen att välja vad jag skulle tro på eller följa kanske man kan utrycka sig. Det går nämligen inte ihop att få uppleva en biblisk Gud och sedan säga att man är agnostiker. Iallfall inte när det var så övertygande som det var för mig.
Där gjrode jag ett val och valde att följa Jesus, sedan den dagen har jag haft tvivel vissa dagar och stark tro andra dagar.
Jag upplever fortfarande det här som sant, Jesus ÄR vägen och livet. Han är en person (samtidigt som han är Gud) och han lever i dag. Jag tog en chans och valde det som kanske verkar mindre logiskt. Jag tackar Gud för att han gav mig modet att söka honom för det är det absolut bästa jag nånsin har gjort.
Jag är inte speciellt intellektuell inte heller är jag speciellt påläst. Så det är ganska lätt att köra över mig med argument. Men min tro kommer aldrig vackla efter allt Jesus har visat mig och gett mig.
Om du är Ateist och vill öppna dig lite för att förstå hur vi kristna kan, i ett upplyst samhälle, tro på det här så full hjärtat så rekommenderar jag att du läser den här boken:
http://www.bokus.com/bok/9789171958785/fallet-jesus-fakta-och-indicier-en-reporters-personliga-granskning-/
Det är alltid skönt att svamla lite här i bloggen, jag är medveten om att jag stavar som en kratta så istället för att påminna mig om det så vill jag hellre att ni lär mig vilka fel jag gör.
Puss!
Det jag har här är en tanke och är inte riktad mot någon, det är inte ett personangrepp. Läs den meningen igen.
Nu kör vi.
Jag hade för en tid sen lagt in en väldigt fånig kommentar på facebook om Ateister, den var mest menad som ett skämt samtidigt som den var lite provocerande. Det erkänner jag öppet. Det tråkiga var att det ledde till slut till att en människa sa upp kontakten med mig och jag tror att många andra blev upprörda också.
Jag respekterar vad folk tror på eller hur dom ser på världen, jag har själv haft många olika livsåskådningar innan jag blev "frälst" som man säger i frikyrkan, dvs innan jag fick möta Gud och började tro på Jesus som Guds son och världens frälsare. (Frälsare betyder räddare)
I den här tråden ramlade jag nånstans över en Ateist, väldigt vältalig och intellektuell som sa något i stil med det här:
"Jag anser att eran tro kommer från en kultur, hade ni bott i mellanöster i ett muslimskt land hade ni varit muslimer och i ett hinduiskt land så hade ni varit hinduister osv"
För att klargöra: han sa inte exakt så, men de var vad han menade, om jag nu inte misstolkade det helt.
Detta är en intressant tanke, jag tror att många är kristna för att dom är uppvuxen i en kristen kultur, på samma sätt håller jag med om att de som är uppväxta med Islam blir muslimer. Det är bara logiskt.
Dock vill jag dra detta lite längre: Du är Ateist för att du är uppvuxen i en Ateistisk kultur.
Om man utgår från att det påståendet är sant är frågan som följer: Har du, som Ateist, tagit en ståndpunkt? Har du verkligen valt att vara Ateist eller är du indoktrinerad med det?
Under min uppväxt var det väldigt lite prat om religion i skolan, nu pratar vi 1-3 klass här, Jag minns att man ibland kunde läsa något ur nån bok när det var påsk eller så. Detta var aldrig nånting som jag tog till mig. Under hela min uppväxt har jag dock levt under jantelagen och pessimism. Det kommer från mina föräldrar och deras föräldrar. (missförstå mig inte, jag älskar dem) Alltså har jag varit kulturelt påverkad av den miljö jag växte upp i.
Jag har alltid haft en filosofisk dragning i mig, ända sen barnsben men den har varit väldigt kvävt av Jante bland annat. När jag gick på gymnasiet och hade fått upp ögonen lite för självständigt tänkande så valde jag att läsa filosofi. Det kan ha varit ett av dom smartaste dragen jag har gjort i hela mitt liv. Inte bara för att det är en fantastiskt intressant kurs utan för att min lärare öppnade första lektionen med de här orden: "Jag är inte här för att lära er en massa fakta om en massa gamla gubbar, utan för att uppmana er att börja tänka själva"
Självklart så hängde man på många av filosofierna man läste. Dock landade jag aldrig i en och endast en, vilket inte heller var poängen. Utan jag samlade på mig de bästa av allt och byggde min egen filosofi.
Jag minns när jag läste om Soren Kierkeegard, Som var en kristen teolog som hade slagit sig fri från kyrkan och gått sin egen väg. Jag minns tyvärr inte exakt hur han tänkte men jag minns att han hade en stege där han beskrev olika skeden i livet. Jag höll med till 100% på varje steg förutom det sista och största. Det var nämligen: Blind tro.
Jag kunde absolut inte köpa tanken, för mig var allt spirituellt, andligt, spökligt och så vidare hokuspokus. Det var enligt mig då bara skitsnack, det fanns inte och alla som trodde på sånt var psykiskt skadade eller manipulerade på ett eller annat sätt.
Här kan jag tycka att vi kan vara överens om att Kristendomen inte har varit en del av min uppväxt, min kultur eller min miljö.
Jag ska erkänna det att när jag träffade min flickvän och fick se hur hennes familj behandlade varandra, med sådan sann och ömsesidig kärlek så blev jag påverkad. Jag anser dock inte att det var tillräckligt för att kalla det manipulation. Jag tänkte "Ja, det ligger ju nått i det här, men att det finns en Gud, det är skitsnack"
Jag mötte Gud en tid senare, helt av mig själv, ensam en mörk och kall vinternatt. Det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg så det känns onödigt att ta upp det.
Nu ställdes jag inför ett val, Jag hade fått upplevt Gud och kunde säga med säkerhet att han fanns (finns är ett bättre ord) och jag hade min atiestiska, agnostiska och filosofiska bakgrund. Jag var tvungen att välja vad jag skulle tro på eller följa kanske man kan utrycka sig. Det går nämligen inte ihop att få uppleva en biblisk Gud och sedan säga att man är agnostiker. Iallfall inte när det var så övertygande som det var för mig.
Där gjrode jag ett val och valde att följa Jesus, sedan den dagen har jag haft tvivel vissa dagar och stark tro andra dagar.
Jag upplever fortfarande det här som sant, Jesus ÄR vägen och livet. Han är en person (samtidigt som han är Gud) och han lever i dag. Jag tog en chans och valde det som kanske verkar mindre logiskt. Jag tackar Gud för att han gav mig modet att söka honom för det är det absolut bästa jag nånsin har gjort.
Jag är inte speciellt intellektuell inte heller är jag speciellt påläst. Så det är ganska lätt att köra över mig med argument. Men min tro kommer aldrig vackla efter allt Jesus har visat mig och gett mig.
Om du är Ateist och vill öppna dig lite för att förstå hur vi kristna kan, i ett upplyst samhälle, tro på det här så full hjärtat så rekommenderar jag att du läser den här boken:
http://www.bokus.com/bok/9789171958785/fallet-jesus-fakta-och-indicier-en-reporters-personliga-granskning-/
Det är alltid skönt att svamla lite här i bloggen, jag är medveten om att jag stavar som en kratta så istället för att påminna mig om det så vill jag hellre att ni lär mig vilka fel jag gör.
Puss!
tisdag 31 januari 2012
Skatter, rikedomar och allt gott.
Jag har tänkt lite på varför man är kristen. Bibeln pratat mycket om osjälviskhet. Jag har tolkat det utifrån mina erfarenheter såklart, som man gör. Det tråkiga är att jag alltid har upplevt mig själv som väldigt dålig och allmänt värdelös.
Att sätta andra före sig själv är i det fallet väldigt enkelt, men det blir ju på bekostnad av mig, istället för Jesus.
Jag är dyrbar för Jesus och han älskar mig, för att jag är den jag är och för att jag kommer bli den jag blir. Men hans kärlek är mycket djupare än vad jag gör eller vem jag är.
Jesus är himmelriket och han vill dela med sig av sig själv till oss. Han vill att jag ska leva i evighet, han vill tömma ut sin oändliga godhet och kärlek över mig. Han vill mig mitt allra bästa.
Jag är kristen för att Jesus älskar mig och för att han skämmer bort mig med saker jag inte förtjänar eller ens kan förstå.
Detta leder mig till att vilja ge tillbaka, det motiverar mig till att leva mer för andra än mig själv, att älska andra som mig själv. Det leder mig till att våga lägga mitt liv helt i hans händer.
Jag behöver bara Jesus. Men det är inte så bara. Tänk på det för en stund, han är himmelriket. Han är godhet, han är kärlek. Han är liv.
Fråga Jesus vad han vill ge dig, fråga honom om vad han vill ha.
Påbörja en konversation som kommer leda till en relation.
Våga prova, du har inget att förlora men du har allt att vinna!
Att sätta andra före sig själv är i det fallet väldigt enkelt, men det blir ju på bekostnad av mig, istället för Jesus.
Jag är dyrbar för Jesus och han älskar mig, för att jag är den jag är och för att jag kommer bli den jag blir. Men hans kärlek är mycket djupare än vad jag gör eller vem jag är.
Jesus är himmelriket och han vill dela med sig av sig själv till oss. Han vill att jag ska leva i evighet, han vill tömma ut sin oändliga godhet och kärlek över mig. Han vill mig mitt allra bästa.
Jag är kristen för att Jesus älskar mig och för att han skämmer bort mig med saker jag inte förtjänar eller ens kan förstå.
Detta leder mig till att vilja ge tillbaka, det motiverar mig till att leva mer för andra än mig själv, att älska andra som mig själv. Det leder mig till att våga lägga mitt liv helt i hans händer.
Jag behöver bara Jesus. Men det är inte så bara. Tänk på det för en stund, han är himmelriket. Han är godhet, han är kärlek. Han är liv.
Fråga Jesus vad han vill ge dig, fråga honom om vad han vill ha.
Påbörja en konversation som kommer leda till en relation.
Våga prova, du har inget att förlora men du har allt att vinna!
lördag 21 januari 2012
Kan själv!
Kan själv är en attityd du bör släppa. Du kan kanske en del själv, men med Jesus hjälp är ingenting omöjligt. Han vill leva i oss, han vill bli ett med oss gjuta fast oss i varandra, mig och Jesus. "the pressure is off!" lita på Gud. Han hjälper dig och är med dig som en vän och stadigt punkt, i allt!
Glöm inte heller bort dina vänner låt dom hjälpa dig och se ditt nakna inre. Vi finns här för varandra, allihopa, jag, du och Jesus. Vi ska leva i gemenskap i en evighet, låt oss då vara vänner.
Glöm inte heller bort dina vänner låt dom hjälpa dig och se ditt nakna inre. Vi finns här för varandra, allihopa, jag, du och Jesus. Vi ska leva i gemenskap i en evighet, låt oss då vara vänner.
onsdag 18 januari 2012
måndag 16 januari 2012
Glädje!
I dag är det många som predikar tunga budskap, många hårda ord om hur vi bör låta oss förvandlas till något som kanske känns obekvämt. Det är sant, vi behöver det när tiderna är hårda. dock får vi aldrig glömma glädjen i Jesus. glädjen i livet, i det lilla.
Jag har hittat mig själv bli berörd av människor i världen som visar kärlek för varandra, som söker efter att beröra och lyfta varandra. Detta bör vi som kristna göra också, så mycket mer än människan i världen, som ännu inte har sett härligheten eller tagit emot gåvan av evigt liv.
Jag vill se fester, utan dekadensen. Fester som kan bibehålla glädjen och den där avslappnade inställningen.
Vi har fått en ett kors fyllt av lidande och död, ett kors där vi kan få lämna våra problem och vår misär, ett kors där en man, ett kors där en Gud tog allt för vår skull. Han är värd all ära.
Vi bör samlas i hans namn och fira i glädje och kärlek. Vi bör sjunga till honom, för varandra så vi kan bli upplyfta och uppfyllda av honom.
Vi har fått gåvan att få släppa allt, spika upp det på korset, se förbi alla brister vi bär på och ser i andra och bara njuta av att leva och andas. Vi kan, om vi bara vill, leva så här, i frihet. Jag önskar se mer av den nakna själen hos människan där hon vågar blotta sig inför Gud, inför sina syskon och låta hela skapelsens skapares kärlek skölja över henne. Vi är fria! FRIA, det bör firas. Det måste ÄRAS. Det är så mycket större än vad vi kan tro och känna eller se.
Jesus har gjort allt för att få vara med oss, för att få glädjas med oss, för att få festa med oss och dansa in i evigheten. Han förtjänar all ära, han förtjänar ditt liv!
Trotts att vi inte förtjänar hans liv, så har vi fått det. Jesus barn, jag uppmanar er. Gläd er, än en gång säger jag gläd er.
Filipperbrevet 4:
4 Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
Jag har hittat mig själv bli berörd av människor i världen som visar kärlek för varandra, som söker efter att beröra och lyfta varandra. Detta bör vi som kristna göra också, så mycket mer än människan i världen, som ännu inte har sett härligheten eller tagit emot gåvan av evigt liv.
Jag vill se fester, utan dekadensen. Fester som kan bibehålla glädjen och den där avslappnade inställningen.
Vi har fått en ett kors fyllt av lidande och död, ett kors där vi kan få lämna våra problem och vår misär, ett kors där en man, ett kors där en Gud tog allt för vår skull. Han är värd all ära.
Vi bör samlas i hans namn och fira i glädje och kärlek. Vi bör sjunga till honom, för varandra så vi kan bli upplyfta och uppfyllda av honom.
Vi har fått gåvan att få släppa allt, spika upp det på korset, se förbi alla brister vi bär på och ser i andra och bara njuta av att leva och andas. Vi kan, om vi bara vill, leva så här, i frihet. Jag önskar se mer av den nakna själen hos människan där hon vågar blotta sig inför Gud, inför sina syskon och låta hela skapelsens skapares kärlek skölja över henne. Vi är fria! FRIA, det bör firas. Det måste ÄRAS. Det är så mycket större än vad vi kan tro och känna eller se.
Jesus har gjort allt för att få vara med oss, för att få glädjas med oss, för att få festa med oss och dansa in i evigheten. Han förtjänar all ära, han förtjänar ditt liv!
Trotts att vi inte förtjänar hans liv, så har vi fått det. Jesus barn, jag uppmanar er. Gläd er, än en gång säger jag gläd er.
Filipperbrevet 4:
4 Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
Det är som Jesus själv sa, när han målade den här vackra bilden:
Matt 13:
44 Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. 45 Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. 46 Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.
lördag 7 januari 2012
Iklädd en skinande rustning.
Jag fick en hand på bröstet, tillhörande min goda vän Simon (@Fool_For_Jesus) och han bad ut en bön över mig. Jag ser i mitt innre hur jag står inför Jesus och jag har en skimrande rustning av silver med gyllene detaljer. Den är full av bokstäver ingraverade över hela rustningen. Han dubbar mig med ett stort svärd där skaftet är av Guld och bladet av silver, även detta är ingraverat med bokstäver och ord.
En man skrev till mig på twitter och sa "skriv ner det du ser 2012"
This is the beginning
En man skrev till mig på twitter och sa "skriv ner det du ser 2012"
This is the beginning
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)