onsdag 28 september 2011

Att svära eller inte svära, det är frågan.

Dags att vara lite kontroversiell och skapa en debatt som kommer sätta hela världsordningen i gungning, utlösa världskrig och se jorden gå under.

Okej, det kanske inte är så allvarligt, egentligen. Dock kan jag tänka mig att en del människor kan bli lite upprörda av den här tanken. Inget illa menat, bara funderar och utforskar lite.

Jag slogs av en tanke för en tid sen då jag tänkte på ett utryck jag gärna använder "bättre ute än inne" då jag menar på att det inte är bra att hålla in på sina känslor och saker man bär på. Jag hävdar att det är nyttigt att få lätta på trycket och prata om saker. Att få ur det ur kroppen bara brukar kännas bättre, i min erfarenhet.

Jesus säger så här:

hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
















Det hjärtat är fullt av talar munnen. Jag blir ibland frustrerad och ibland vill jag bara svära åt saker för full hals. Efter det att jag kom till tro har jag slutat svära, inte för att jag försökte vara from eller så, det bara upphörde att komma ur min mun. Jag kan hoppas att det för att Jesus har fått en plats i mitt hjärta så att iallafall en del av mitt hjärta är av honom.
Men, om man nu går runt och bär på frustration eller ilska, eller vad det nu kan vara. Är det då bättre att kräkas ut det och svära? Det kanske förlöser något. Ta mig inte på fel sätt här, jag vill inte förespråka svordomar. Jag har länge tyckt att det är fult och onödigt att svära. Även innan jag började tro att Jesus är Messias.



Om man släpper ut det som är i hjärtat så kanske, kanske är det lättare att ge Jesus utrymmer där det onda tidigare varit. Det jag vet är att vi ska vara ärliga med Gud, Han vill inte att vi spelar duktiga för hans skull. Det leder mig till den här tanken, om jag känner ett "behov" i brist på bättre ord, att svära, så kanske jag ska göra det?

En fara med det är att det är lätt att göra det till en vanesak, så man svär åt allt och inget. Det är att missa poängen med det här argumentet. Tanken är ju att släppa ut ondska ur hjärtat så godheten ska få större plats!

Tja, jag vet inte, det kanske bara är tok. Men det blev ett intressant blog-inlägg i värsta fall!

God bless everybody! <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar