lördag 29 oktober 2011

Välsignad varde Herren, Herren.

Det finns väldigt många religioner i världen. För argumentets skull så ser vi bara till de 7 största. Judendomen, Kristendomen, Hinduismen och Buddhismen. (http://www.adherents.com/Religions_By_Adherents.html)
I Hinduismen har man nånstans omkring 200.000.000 olika gudar, där kan jag tänka mig att det blir väldigt enkelt att hitta eller skapa en gud som passar för just mig eller dig. Man kan hitta ett personligt sätt att tillbe och man kan skapa sina egna ritualer för att hedra sin gud/gudar.
Men om vi plockar bort Hinduismen och Buddhismen så får vi tre stora religioner kvar. Judendomen, Kristendomen och Islam. Dock har Judendomen blivit väldigt liten och blir vad jag förstår det som mindre och mindre. Alla de här tre söker samma Gud, eller påstår sig att göra det. Judarna har exakt samma Gud som jag har. Dock har min Gud ett namn till, Jesus Kristus och det gör all skillnad i världen. Islam vet jag tyvärr inte mycket om, men vad jag förstår så kallar dom gud för allah vilket egentligen bara är en översättning av ordet "gud".
Kristendomen går i sig självt att dela in i väldigt många olika delar. Man har nånstans påvägen släppt idén av att vara en stor familj som bara bor på olika platser och istället börja dela in sig i olika grupper. Det har gått så långt att man har börjat lägga till egna saker till Bibeln, vilket bibeln själv säger att man inte ska göra.

upp 22: 18 För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. 19 Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok. 


Vi ber ofta om hjälp, tröst, omhändertagande och stöd. Vilket i sig är fantastiskt för det visar på att vi verkligen behöver Jesus. Egentligen kanske jag borde ta bort "VI" för jag vet inte vad som rör sig i era hjärtan. Nåja, ni för vara med på ett hörn här ändå.


En del av oss försöker vinna människor till herren. Det är också fantastiskt i sig.
En del av oss försöker hålla alla bud och alla lagar som finns i bibeln, vilket för mig är helt omöjligt.


Allt det här leder mig till att tänka en tanke: "på vilket sätt kan jag välsigna Jesus?"
Behöver det vara så stort och majestätiskt? Kanske räcker det om jag håller min hand i Jesu hand. Måste jag starta stora kyrkor som har en miljon omsättning varje år? eller räcker det med att jag blickar mot Jesus?


Jag ska vara ärlig. Jag kan inte hålla lagen, inte buden och faktiskt få av vägledningarna som finns i Bibeln. Därför har jag kommit fram till att jag måste lösa ett problem och det är att förstå och utforska det högsta budet och sedan hoppas på att allt lägger sig på plats efter det.


Det högsta budet, det som är viktigast av allt. Vad kan det vara? 


Matteus 22: 
34 Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36 "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" 37 Han svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.


Wow. wow.. Det är inte enkelt! I bön så föreställde jag mig en prispall där jag ställde upp de personer som är viktigast för mig i livet. Det jobbiga var att jag var tvungen att sätta dit en fjärde plats, för där stod Jesus.


Min bön nu är att söka kärlek och söka tro och hoppas på nåden att kärleken kommer med tron.





måndag 24 oktober 2011

En vecka i ett främmande landskap.

I många långa år har jag varit borta,
jag har slutit starka känslor långt ner i djupet av mig själv, på platser jag inte vet vart dom ligger.
Jesus, du öppnar mina hemliga garderober och jag skäms.
Då ler du bara och håller om mig och jag vågar gå igen.
Jag ber dig min Gud, Herre, min Broder var med mig i det här för jag har aldrig behövt dig mer förr.
Hallelujah. Tack för elden, friden och jorden. Tack för hoppet, himlen och kroppen.
Hallelujah.

lördag 1 oktober 2011

Vissa dagar.

Ibland vill man bara ligga still. Det har jag gjort i dag. inte mår jag nå bättre heller.

Nu lägger jag det bakom mig och laddar inför Street Aid. Bor du i Sundsvall så kom förbi oss på esplanaden och ta en kaffe i Bussen!

www.streetaid.se

onsdag 28 september 2011

Att svära eller inte svära, det är frågan.

Dags att vara lite kontroversiell och skapa en debatt som kommer sätta hela världsordningen i gungning, utlösa världskrig och se jorden gå under.

Okej, det kanske inte är så allvarligt, egentligen. Dock kan jag tänka mig att en del människor kan bli lite upprörda av den här tanken. Inget illa menat, bara funderar och utforskar lite.

Jag slogs av en tanke för en tid sen då jag tänkte på ett utryck jag gärna använder "bättre ute än inne" då jag menar på att det inte är bra att hålla in på sina känslor och saker man bär på. Jag hävdar att det är nyttigt att få lätta på trycket och prata om saker. Att få ur det ur kroppen bara brukar kännas bättre, i min erfarenhet.

Jesus säger så här:

hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
















Det hjärtat är fullt av talar munnen. Jag blir ibland frustrerad och ibland vill jag bara svära åt saker för full hals. Efter det att jag kom till tro har jag slutat svära, inte för att jag försökte vara from eller så, det bara upphörde att komma ur min mun. Jag kan hoppas att det för att Jesus har fått en plats i mitt hjärta så att iallafall en del av mitt hjärta är av honom.
Men, om man nu går runt och bär på frustration eller ilska, eller vad det nu kan vara. Är det då bättre att kräkas ut det och svära? Det kanske förlöser något. Ta mig inte på fel sätt här, jag vill inte förespråka svordomar. Jag har länge tyckt att det är fult och onödigt att svära. Även innan jag började tro att Jesus är Messias.



Om man släpper ut det som är i hjärtat så kanske, kanske är det lättare att ge Jesus utrymmer där det onda tidigare varit. Det jag vet är att vi ska vara ärliga med Gud, Han vill inte att vi spelar duktiga för hans skull. Det leder mig till den här tanken, om jag känner ett "behov" i brist på bättre ord, att svära, så kanske jag ska göra det?

En fara med det är att det är lätt att göra det till en vanesak, så man svär åt allt och inget. Det är att missa poängen med det här argumentet. Tanken är ju att släppa ut ondska ur hjärtat så godheten ska få större plats!

Tja, jag vet inte, det kanske bara är tok. Men det blev ett intressant blog-inlägg i värsta fall!

God bless everybody! <3

söndag 25 september 2011

Första, Andra och sen då?

Som alla andra människor så har jag ganska mycket med mig själv att ta itu med och arbeta på, det visste jag redan innan jag mötte Jesus. Jesus har hitintills hjälpt mig med så många saker, han har så att säga botat min ångest och han låter mig sova på nätterna, bland annat. (okej, kanske inte går å lägger mig i tid varje natt, men nu mer plågas jag inte av sömnlöshet)

Det finns ett gammalt citat från en "rival" till Jesus som säger "du kan resa runt världen flera gånger utan att hitta något mer värdig av dig kärlek än dig själv" (kan du gissa vem?)
Detta är på ett sätt sant, utan kärlek och vissheten om att jag är värdefull så kommer man inte långt. Dock så tror jag att Jesus är mer, mycket mer värd min kärlek än mig själv. Det lyckliga i detta är att han älskar mig (och dig, vem du än är, troende eller ej) med sin kärlek utan att jag ens försöker bli älskad. Han bara älskar för att han gör det.

Så, om jag kunde helt kontrollera min kärlek så skulle jag rikta den i första hand på Jesus. Det är inte något jag klarar av som människa att göra, jag tror däremot att Jesus kommer flörta med mig tills det att jag älskar honom totalt. Jag försöker även själv att bli mer förälskad i honom. Allt detta är en fantastisk resa med många toppar och dalar, att lära känna Jesus är väldigt spännande.

Idag upptäckte jag att jag har rätten, fördelen och valet att älska andra människor, inte genom mitt eget hjärta utan genom Jesus hjärta. Även om jag inte känner det alla gånger så kan jag lita på att Jesus älskar den människan jag är i kontakt med. Så ibland kanske man måste kunna ställa ner sig själv från första platsen och se hur Jesus älskar min nästa, när jag inte klarar av det. Jag får träffa människor som har det väldigt svårt ibland. Idag fick jag träffa en människa med ett stort behov av kärlek. Jag vet att Jesus söker den här människan och vill älska denne. Problemet är bara att jag, Nicklas, inte riktigt vet hur jag ska förmedla honom vidare.

Så min bön är: Jesus, låt mig bli ledd av dig så att jag kan få se kärleken vakna i andras hjärtan och hjälp mig komma över mig själv så att jag kan älska dig utan krav. Hjälp mig hjälpa andra. Som min vän hans en gång skrev "Herre, led mina steg, så att jag kan få leda någon närmare dig." I Jesu namn, Amen.

God Bless!

tisdag 20 september 2011

Jesus på soffan.

Tänk er om Jesus skulle sitta på er soffa när ni kom hem, väntades på att få lära känna er.
Den här tanken slog mig idag, jag tror att det skulle vara fullt möjligt. Tanken skrämde mig väldigt och där tror jag hindret ligger. Skulle jag möta herren öga mot öga så vet jag inte vad jag skulle säga eller göra!
ändå så längtar jag ständigt efter hans närvaro och hans kärlek.

Hade det inte varit enkelt att spendera med tid med Jesus om vi kunde se honom? (fast vi kanske skulle bli inlagda på psyket om vi berättade det för folk?) Vissa dagar känns det väldigt svårt att ta sig tid för Jesus.
som om det sitter en spärr i kroppen på något vis. Men, om jag kunde se honom då skulle jag ta mer tid för honom! .. eller? skulle jag falla ner som död som bibeln ofta pratar om, eftersom Jesus är så otroligt ren, helig. Kanske är det därför man skräms av bara tanken att se honom. Det finns mycket skam i mitt liv som jag inte har gett till Jesus, det är inget jag kan göra i ett andetag.

Jesus jag ber dig att hjälpa mig komma över mig själv och förneka mig själv, ta mig kors och följa dig. Jag ber att din kärlek ska genomsyra mig så jag får kraft att älska dig med hela mitt förstånd, hela min själv och hela mitt hjärta. I Jesu namn ber jag, Amen.

tisdag 13 september 2011

Jag är inte perfekt.

Under en längre tid nu har jag inte bloggat mycket alls. Detta beror på många olika faktorer, bland annat så bodde jag hemma hos mina föräldrar en tid och där hade jag ingen möjlighet att blogga eftersom det var brist på uppkopplning.

Nåväl, jag ska försöka bättra mig. Dock upplever jag inte samma dragningskraft att dela med mig längre, kanske för att Jesus håller på att jobba med mig mycket på insidan. Jag är inte längre ute och härjar bland andra människor så mycket. Vissa kan tycka att det är dåligt, men jag delar fortfarande Jesus så fort jag får tillfälle.

Det jag har lärt mig på senaste tiden är att jag inte är perfekt. Jag kan inte göra mycket på egen hand alls egentligen. Visst, jag kan gå tillbaka till min gamla natur där jag försökte och försökte men alltid föll kort på grund av dålig självkänsla och lathet eller vad det nu kunde vara. Jag har försökt att vara en perfekt kristen och leva så som det är förväntat att man ska. Jag inser mer och mer att jag inte orkar det. Jag kan helt enkelt inte utan Jesus. Han måste få göra jobbet i mig och genom mig, för att vara ärlig kanske han inte fått lika mycket utrymme han hade önskat på senaste. Jag försöker nu lära mig slappna av i Jesus och låta honom visa vägen och verkligen, som han säger, skriva lagen i mitt hjärta.

1 Petrusbrevet 5
5 Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.* 6 Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. 7 Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er