Befrielse

Om ni nu har tröst hos Kristus, uppmuntran av hans kärlek och gemenskap i Anden, om medkänsla och barmhärtighet betyder något, gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne. Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var.

Tunga ord från Paulus här. Vi som upplever att vi har tröst hos Jesus vi bör vara så till sättet, handlandet och tänket som Jesus var. Vad man än tänker om gamla testamentet och bibeln i övrigt blir det svårt att smutskasta Jesus själv; han som lär oss att vara den barmhärtige samariten och han som förlät äktenskapsbryterskan, för att nämna få saker.

Vi ska alltså se till andras bästa före vårt eget, om vi nu har en gnutta tröst i Jesus, det är inte lätt att avsätta: Jag mig och mitt från plats ett. Men att få dela det som jag upplevt Jesus gjort för mig är en skrämmande ära. Att få sätta andra i fokus och märka att Jesus ändå tar hand om mig, trotts att jag inte oroa mig är befriande. Det är en glädje att tjäna Jesus.

När världen rasar omkring oss.

Jag har fått en ganska dålig ovana att läsa nyheterna i min trevliga smartphone när jag går å lägger mig om kvällarna. Det är inte ofta man läser något upplyftande. Det är alltid massvis med horribla historier om män som låser in flickor i källaren och tonåringar som våldtar varandra, butiker som rånas och poliser som skjuter ihjäl brottslingar.

Det regnar metoriter över delar av världen, krig utkämpas, stormakter hetsar varandra, tsunamis ödelägger hela städer. Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Varje dag möts vi av detta, jag tycker det är bra att vi får veta vad som händer i världen, men ibland så önskar jag att vi bara kunde stänga av allt tok som händer, om så bara för en dag.

Som kristen drömmer man sig bort mot den kommande världen, det som kallas himlen. Om ändå, om ändå.

Mitt i allt detta hemska som händer finner jag dock glädje i mitt liv. En klyscha säger vissa, idioti säger andra. En galenskap. Men min Gud, min Jesus, han tar så otroligt väl hand om mig och leder mig i massor av äventyr. Jag får vara ett stöd för människor, ett öra, en axel. Och ibland en utsträck hand i en ödmjuk förbön.

Det finns en mening att leva kvar här som kristen, som är mer än alla fina saker, god mat och lyxliv. Det finns ett privilegium som Gud hjälper oss som tror och litar på honom som överskyler världens mörker. Budet lyder: "Älska Gud med allt du har, och älska alla andra som dig själv." Omöjligt kan tyckas. Men inte i hans kraft, han har flyttat in i mig och tillåter mig att uppleva och även förmedla hans kärlek till människor omkring mig. Det är fantastiskt.

"Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.   Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan.   Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden.   Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.""
http://bible.us/160/mat.7.24-27.sfb

Himmelriket är likt... Du är värdefull!

Matteus 13:44-46

Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Man kan tänka sig att det är Jesus som är skatten, när vi finner honom så säljer vi allt vad vi äger för att vinna honom. Det är rätt, han är värd det också!

Man kan tänka sig att det är Jesus som är den dyrbar pärla, när vi finner honom säljer vi allt vad vi äger... Han är värd det!

Men, man kan också tänka sig att vi är skatten i åkern och det är Jesus som finner oss. Han klev ner från sin härlighet hos Gud Fadern, blev människa och dog på korset för att sedan uppstå. Han sålde allt han ägde för att köpa oss tillbaka. På samma sätt är det så klart med pärlan, i Guds ögon är vi var och en som en dyrbar pärla som han har gett allt för att få. Du och jag är obeskrivbart värdefulla och älskade.

”Ja men” Tänker du, ”detta exkluderar ju mig. Gud älskade världen, men inte mig.”

Så är det INTE. Gud räknar med dig och vill ha med dig på tåget. Du är den han pratar om när han säger att han älskar världen, alla i hela världen!

Sen är det faktiskt så att även om bara du av alla människor i hela världen hade syndat och fallit ifrån Gud i begynnelsen, så hade Jesus ändå kommit och tagit straffet för dig.

Lukas kapitel 15 berättar för oss hur värdefulla för Gud och hur välkomna vi är tillbaka hem, till honom:

Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem." Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig." Vidare sade han: "En man hade två söner. Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

Kom till honom

Det finns en plats där du kan vila, det finns en famn där du får gråta. Det finns ett hem, en lösning. Det finns hopp, det finns kärlek.
Du kan få ditt liv förvandlat, i från mörker till ljus. Du kan få ett nytt hjärta, en ny chans. Du kan få frid, du kan få dricka av ett vatten som släcker din törst. Ett vatten som släcker din törstande själ, de vattnet som inte kan ersättas av den här världens kickar eller substanser.
Det finns en som vill väcka dig till liv, för just nu lever du inte. Du är så tyngd av besvär att du har dött, din själ är i ständig oro. Men det finns en som övergår all meditation och all yoga. Det finns bara en väg och en sanning.

Vart du än är, vad du än gjort kan du få bli hel, om du vänder dig till Jesus och bönfaller honom om förlåtelse och hjälp. Han vill fatta dig i handen och leda dig, forma dig, styrka dig, glädja dig och ge dig frid, ge din själ ro. Han är livet och den som kommer till honom ska aldrig mer törsta.

Jag provade, sträckte ut min hand och fick ett nytt liv. Jag är fri, jag är lycklig och känner mening med min existens. Jesus har format mig och fortsätter att forma mig. Jag vilar i hans vilja och kärlek.
Prova, fråga honom om han finns, om han är den han påstås vara. Kanske får du en vän för livet, kanske för evigt. Jesus är värd en chans, han är värd två. För att genom honom, har vi en andra chans.

Lyckligt lottad.

Jag har vad vissa skulle kalla för "en dålig dag" idag. Jag är ganska trött, omotiverad och framför allt ofokuserad. Vilket inte är bra när man har två dagar kvar innan helg och man måste göra klart två massiva uppgifter. Jag kan dock inte påstå att jag mår särskilt dåligt, nej, jag mår oförskämt bra.


Jag har kommit underfund med att jag är lyckligt lottad att leva, de flesta som läser den här bloggen har nog insett att jag är en religiös fanatiker som lagt mitt liv i Guds händer. Så jag tror de flesta drar slutsatsen att jag är tacksam till Gud och att jag lägger all ära till honom för denna lyckliga lotten jag anser att jag fått. Det är sant.

Men.

Om man börjar fundera på vad livet är, inte på ett filosofiskt plan utan på ett fysiskt plan, alltså, vad som krävs för att just jag ska leva så börjar det bli ganska otroligt.

Väljer man att tro på evolutionen så måste extremt många händelser hända exakt som dom har hänt för att just jag ska leva, det är mer än vad jag kan finna ord att författa för  i ett blogginlägg. Därför tänker jag skala av det hela lite.

Vad är oddsen på att just dina föräldrar träffades? Oddsen att mina föräldrar träffades är väldigt, vad jag förstår det som, små. Min mamma är född i Värmland och uppvuxen där, pappa är född och uppvuxen i Sundsvall. Av någon underlig anledning flydde mamma Värmland och lyckades på något sätt träffa pappa här och ja, ni vet hur det funkar, jag blev till. Ganska kort utlägg, men vad är oddsen? 9 miljoner människor i det här landet, varför just dom och varför just jag?

Oddsen på att just jorden är i läge för att det ska finnas liv på den är helt otroliga, det finns så extremt många faktorer som spelar in i livets möjlighet här. De flesta av oss har en uppfattning om hur stort universum är, vissa forskare menar att det finns andra planeter med liv förvisso, men i vår galax finns det bara en möjlig plats för liv och det är just här. Vad är oddsen att vi skulle råka befinna oss på rätt ställe för liv? och rätt tid!?

Livet är i sig själv ett mirakel, för att sätta ord på det. Det är fullständigt osannolikt på alla sätt att vi ska leva överhuvudtaget. Det finns som sagt oändligt många faktorer som måste vara exakt rätt för att vi ska leva, så många att det blir, i min förståelse osannolikt.

Om man tänker sig evolutionen, en organism måste bli två, dessa måste utvecklas vidare till att bli två djur (ganska lång kedja) som sen parar sig och får en avkomma, detta måste upprepas i miljarders miljarder år för att människan ska uppkomma, sen har människans historia fortgått X antal tusen år, ca 10.000 har vi skriven historia för vad människor har gjort. Under den tiden har antalet människor på jorden ökat till 7 miljarder, varav få har en dator, vilket är ett lyx. Vilket innebär att alla som kan läsa just det här är mer lyckligt lottande än de flesta i världen.

Jag lutar mig tillbaka i min kontorsstol och tittar upp i taket, och blir konfunderad över hur många byggstenar som krävs för att taket ska hållas uppe. Inser snart hur mycket mer komplext mitt liv är, alltså inte hur jag lever det utan hur det är möjligt, rent fysiskt. Jag kan inte ens försöka första DNA för vad det är, komplext.

Jag dricker ganska äckligt, kallt kaffe sen i morse, lyssnar på tung musik och kan utan att gå på knäna vila i 5 minuter till innan jag tar tag i min dag. Då är klockan 10.00, hur många i Sverige har det privilegiet att starta dagen kl 10.00 utan att riskera att hamna efter totalt och i slutänden kanske riskera inkomsten? Få. Jag känner mig lyckligt lottad.

Tro och vetande.

Jag har alltid uppskattat vetenskap, det lixom kittlar mig på de rätta stället. Jag älskar att diskutera livets uppkomst, hur man kan se på saker och ting. Det har jag aldrig gjort.

Jag har fallit för en lögn dock.

Nej, lögnen är inte religion. Lögnen är att man inte kan tro och veta samtidigt, alltså att vetenskap skulle vara en motsättning för tron. Så är inte fallet.
Jesus sa detta "Jag är vägen, sanningen och livet." Om nu Jesus är sanningen, vilket jag tror på, då är han alltid sann. Oavsett vad vi kommer fram till i naturvetenskap eller kosmologi.
Vi är uppfostrade med evolutions lära i Sverige, vilket förr hette evolutions teori, man har ändrat det till lära för man känner sig väldigt övertygad om det. Jag tänker inte börja argumentera för eller emot detta men, det jag har lärt mig sedan jag upplevt Jesus och börjat lära känna honom är att det finns alternativ SOM FUNKAR. Jag säger inte att det måste vara så men, det finns teorier och forskning som visar att bibeln kan funka.
Jag är inte den smartaste mannen som gått i ett par skor, men i mina öron låter dessa argument rätt vettiga. Kanske är det bara för att jag är troende och vill att det ska funka. Men det är fortfarande väldigt intressant.

Jag trodde inte att det fanns vetenskap som backade upp Guds existens och än mindre historiska bevis som talar för det nya testamentet när jag först upplevde Gud. Jag fick några ganska tunna argument på varför det kan funka och det var allt jag behövde, jag hade ju upplevt något.

Jag har läst religion och filosofi i ett par veckor nu och det som är tydligt för mig är att allting beror på vart du utgår i från.
Om man utgår från att det inte finns en Gud så måste evolutionen vara sann, det finns inget annat alternativ (som jag känner till, möjligen sträng teori men jag fattar inte hur det funkar, det kanske är sammankopplat också.)
Om man utgår från att det finns en Gud är det självklart att denne har skapat universum, dock är det inte alltid tydligt hur det har gått till.
Filosofin är väldigt tydlig, allting handlar om vilken berg du står på och skådar ut över den information som finns.

Tydligen är det så också med tiden, om jag förstått det hela rätt. Om vi skulle kunna ha en klocka på solen, så skulle den gå långsammare än här på jorden, jag kan inte riktigt förklara det hela men tiden beror på vart man befinner sig. Alltså kan 6 dagar på en plats i universum se ut som 15 milj. år för oss här.

Ni förstår vart jag är på väg här va?

Bibelns syn på skapelsen är 6 dagar, jag har en mäktig Gud, jag har inget problem med att han kan skapa på den tiden, jag tror också att det kan vara mindre om han ville.
Men om man tänker sig att som bibeln säger, en dag är som tusen år för Gud och tar det metaforiskt och inte bokstavligen så kan det alltså betyda att 6 dagars skapelse kan betyda 15 milj. år gammalt universum.

Här följer en video med en kille som beskriver det rätt bra:

Är inte det häfftigt?

Allt detta leder mig till att tänka att man får välja, om du vill tro på Gud så finns det argument som gör att det är möjligt som är lika rationella som de för att det inte finns en Gud.

Det finns många fler än bara det här lilla så klart.

Lee Strobel har gjort forskning som tydligt visar att Jesus är den han sa att han var när han gick på jorden, när man ser det ur ett historiskt perspektiv.

Jag säger dig: Om det är sant, OM Gud finns.. Vad betyder det då för dig?

Ett öppet brev till alla jag nånsin sårat eller gjort fel mot på något sätt.

Förlåt mig.
Jag gör ofta klantiga grejer och säger dumma saker.
Jag tänker sällan innan jag pratar, lovar mycket och gör lite.
Jag glömmer lätt och det leder till att vissa saker försummas.

Jag är självisk och feg, jag väljer alltid den lätta utvägen - Det är lättare att låta bli att svara än att svara när du ringer om jag vet att vi har något otalt eller liknande.

Jag är dålig på att avsluta saker jag har påbörjat, det har gjort att många av mina relationer har tagit slut på ett obekvämt och dumt sätt. Jag har ofta bara flytt ifrån mina ansvar.

Eftersom jag är som jag är, så väljer jag att skriva ett öppet brev till alla som läser det som på något sätt blivit sårad av mig eller liknande och förtjänar en ursäkt. Det är inte ett försök att ställa något till rätta, det är inte tillräckligt med bokstäver i ett dokument för det, men det är en proklamation att jag är ledsen över att jag har sårat och gjort fel så många gånger.

Mitt enda försvar är detta; Jag är feg och blind. Flera gånger inser jag inte att jag gjort någon illa och de gånger jag inser det vill jag sällan erkänna det.

Men, förlåt mig, min avsikt har aldrig varit att såra dig. Jag vill väl, men ibland (ofta!) blir det fel.. så förlåt mig.