__________
Jag gick precis ut från Starbucks i Fife, Washington när jag råkade på två stycken medelålders damer som jag hade också hade sett några minuter innan.
Så jag sa bara: ”Hej! Hur mår ni?”
Då förklarade de att dom precis hade anlänt från en stad som ligger nära den kanadensiska gränsen där dom hade varit på begravning. Dom hade blivit strandsatta här efter ett missförstånd med hennes bror som kör lastbil, han hade bara åkt iväg utan dem. Jag frågade dem om jag kunde få ge dem skjuts någonstans. Då sa dom att dom bara försökte få tillräckligt med pengar för att ta in på ett motell. Det hade redan börjat mörkna och regnet strimmade lätt ned från himlen. Det vara nånstans runt 7 grader varmt, så det var inget särskilt trevligt väder att vara i, trött och kall.
Jag tänkte efter en kort stund och sa sedan till dem ”Kom med mig! Jag betalar ert motell så ni kan få komma in i värmen.”
Då jag checkade in dem på motellet sa en av dem till mig, hennes namn var Chandra: ”Jag måste sätta mig ner för jag skadade mitt lårben för ett antal års sedan och det gör ont om jag står upp under en längre period. Jag har också den här förhårdnaden som gör ont. Hon visade ett område på benet som var nästan 20 cm långt!
”Bingo!” tänkte jag för mig själv. Jag sa rakt ut ”Du, det här är din tur dag, för i dag kommer Jesus att hela dig!”
Hon svarade snabbt ”Jag visste att du var en kristen, JAG VISSTE DET!”
Jag svarade ”Jag det är jag, visst är Gud god?”
Jag följde dem till deras rum och bad Chandra sätta sig på sängen och jag började be för henne och befallde hennes kropp att bli helad, upprättad och återställa sig till Guds skapelse, också AMEN!
Jag bad henne att pröva benet och hon ställde sig upp och rörde lite på sig.
Hon utbrast ”wow.. the pain is gone och den där förhårdnaden också!” Hon var mycket glad över det!
Jag vände mig om och såg den andra damen, hennes namn var Trisha. Jag kände i min ande att hennes hjärta hade fått utstå massor med misshandel, besvikelse och såranden. Jag frågade henne ”Är det något med ditt hjärta som har blivit sårat?”
Hon svarade mig: ”Ja, jag har en åkomma där mitt hjärta bara stannar. Det händer 2-3 gånger i månaden.” -”Det kan aldrig vara bra” svarade jag och hon höll med.
Men, sa jag ”jag tror också att ditt hjärta har blivit sårat på ett emotionellt plan. Visst?”
Hon tittade lite vädjande mot Chandra och hon svarade ”Det är bäst du berättar för Guds man, det är allt bäst du berättar.”
Så hon började berätta för mig om den otroliga misshandel hon och hennes syskon fått utså från deras far. Medan hon berättade det för mig tänkte jag ”Hur kan man ens hitta kraft att ta på sig skor och hämta posten efter en sådan pers!”
Hon berättade att det gick så långt att hennes mamma tog en överdos av piller och dog, mitt framför Trisha.. när hon bara var fyra år gammal.
Jag började berätta för henne om förlåtelse och att vägen till hennes frihet ligger i förlåtelsen, steg för steg. Jag förklarade att man inte behöver känna ”rätt känslor” för att kunna förlåta. Jag berättade för henne att förlåtelsen skulle komma att förlösa henne från den börda hon bar på. Hon höll med mig, så jag ledde henne i en bön av förlåtelse till hennes far. Det gick bra ända tills vi kom till den punkt då hon skulle sagt ”Jag förlåter min far” Då förs hon som till is och kunde inte fortsätta.
Jag sa ”okej, vi får stanna här för nu, men kanske får jag änåd be för dig så Gud kan får mjuka upp ditt hjärta lite, det kommer underlätta.” Hon tillät det!
Jag såg på henne att hon förstod att hennes sår och ilska höll henne fånge.
Jag frågade henne om hon ville vara villig att förlåta hennes far, än en gång sa hon ”Ja.”
Jag täckte hennes hand med min och la en hand över hennes hjärta och bad Gud att vidröra hennes hjärta. Hon berättade senare att hon hade känt en ström av elektrisitet flöda genom hennes händer och upp över axlarna: Gud är god.
Dom var hungriga, så jag tog med dem till en resturang som låg bara i närheten. Jag bjöd dem på mat och körde sedan tillbaka till motellet så de fick äta i lugn och ro.
Vid det här tillfället hade jag spenderat minst en och en halv timme tillsammans med dem.
Vi hade mestadels fokuserat på Tirsha's hjärtats helande och hennes sår från hennes far.
Chandra hade under skräck vågat erkänna att hon var en rökare, hon sa att hon hade varit rädd att om jag fick reda på det så hade jag övergett dem på två röda!
Jag berättade stilla för henne att jag tänkte inte gör något av dess like, men om hon ville sluta röka så sa jag att jag var ville hjälpa till. Hon var villig att sluta röka.
Jag frågade om hon var beredd att förlåta hennes föräldrar som hade ”lett” henne in i ett nikotin beroende. Hon var villig.
Jag förklarade att det ofta är upprorets ande som binder oss i nikotin beroenden
Det är så för att ofta säger ett barns föräldrar skarpt åt sina barn att inte börja röka, men nånstans på vägen genom livet så vill barnet bryta sig fri från sina föräldrars grepp och leva sitt eget liv. Då uppstår upproret, man tar en cigg!
Jag täckte hennes händer med mina och proklamerade frihet och helande in i hennes lungor och hennes kropp. Då berättade hon om hennes astma också.
Efter bönen bad jag henne att ta några djupa andetag, vilket hon gjorde och blev väldigt förvånad över hur mycket luft hon kunde andas in i varje andetag.
Tillbaka till Trisha. Hon berättade, medan vi åkte tillbaka från restaurangen att när hon var nio år gammal gick hon igenom en bunion operation på båda fötterna. Hon tog av sig strumporna och visade mig 15 cm långa ärr på varje fot, det började vid stortån och fortsatte upp på foten mot ankeln.
Hon berättade att hennes far tog hem henne direkt trotts att läkaren hade rekommenderat att hon stannade på sjukhuset för att få vila.
Hon tänkte väl att hon kunde lika gärna ha vilat hemma. Hon låg på soffan och vilade när hennes pappa slet tag i hennes hår och lyfte henne på fötterna och beordrade henne att gå och laga middag. När hon försökte gå så var smärtan helt olidlig men hennes far tvingade henne att gå hela vägen in i köket. Resultatet av det var att båda styngen gick upp och hon har haft smärta sen den dagen, i nånstans runt 45 års tid!
Jag frågade henne om hon skulle kunna förlåta sin far för just den händelsen innan vi bad eftersom jag har sett det så många gånger att oförlåtelse sänker chansen för helande avsevärt.
Hon kunde inte förlåta honom. ”Man gör bara inte så emot barn!” utbrast hon med tårar i ögonen.
”Nå, jag vet att Gud älskar dig och värderar dig väldigt högt, så låt oss be och se vad han vill göra åt saken” - svarade jag.
Så jag tog hennes fötter i mina händer och talade helande och tillrättavisning in i hennes dem, jag befallde smärtan att lämna henne. AMEN!
Hon tittade på mig med den där lustiga blicken och började röra på fötterna, upp, ned, fram och tillbaka. ”Smärtan är borta från mina fötter!”
Guds ord säger ”Guds godhet leder till omvändelse” (Rom 2:4)
Jag tänkte på det ordet medan vi utbrast i glädjerop, vi var så glada! Jag frågade henne ”Vad mer behöver du bli helad från?”
”åh, mina lungor töms aldrig helt på vätska så det är svårt för mig att andas.”
”Okej! Placera dina händer på dina lunga så ska vi prata med Gud om saken”
Efter den bönen så la hon sig på sängen och såg ut att vara i någon djup tanke.
Jag småpratade med Chandra lite under tiden, snart hörde vi båda: ”Jag förlåter min far, jag förlåter min far!”
Vi båda jublade för henne. Jag var tvungen att fråga henne: ”Vad fick dig att plötsligt välja att förlåta honom?” Hon svarade ”När du bad för mina lungor kände jag som en kniv eller något vasst metal objekt rycktes ut ur mina lungor genom min rygg och ut. Efter det var borta så kände jag att jag äntligen kunde förlåta min far, så jag gjorde det, jag förlät honom här och nu!”
Jag gav henne en kram och gav hennes herrens välsignelse och berättade för henne hur hennes himmelske fader känner för henne och vem hon är. Något förlöstes i hennes själ på ett emotionellt plan och hon upplevde stora frigörelser från gamla smärtor och sår från hennes förflutna, där i motell rummet!
Dom stannade några nätter till i det rummet och på en torsdag morgon fick jag ett samtal från dem. Dom ville bara tacka och utrycka en nöd dom hade. Dom behövde fortfarande ta sig hem. De frågade om jag kunde hjälpa på något sätt.
Jag tänkte ett slag, jag beslutade mig för att ringa några vänner och be om en kollekt.
Jag ringde min vän Tori: ”Ja, hallå detta är Tori.” Jag berättade för honom om damerna och frågade om han kunde bidra med något. ”Hur mycket behöver dom?”
”Dom behöver runt 250 dollar för biljetterna hem” Han svarade kvickt ”Det är fixat. Jag bad Gud i morse att han skulle visa ett behov som jag kunde få vara med och fylla, här är det behovet.” Jag svarade glatt ”Ja, det var ju enkelt!”
Vi möttes upp vid banken och jag tog med honom för att ge damerna pengarna, vi satte dem på en buss hem.
Är inte Gud god så säg!
Gud välsigne dig.
Så jag sa bara: ”Hej! Hur mår ni?”
Då förklarade de att dom precis hade anlänt från en stad som ligger nära den kanadensiska gränsen där dom hade varit på begravning. Dom hade blivit strandsatta här efter ett missförstånd med hennes bror som kör lastbil, han hade bara åkt iväg utan dem. Jag frågade dem om jag kunde få ge dem skjuts någonstans. Då sa dom att dom bara försökte få tillräckligt med pengar för att ta in på ett motell. Det hade redan börjat mörkna och regnet strimmade lätt ned från himlen. Det vara nånstans runt 7 grader varmt, så det var inget särskilt trevligt väder att vara i, trött och kall.
Jag tänkte efter en kort stund och sa sedan till dem ”Kom med mig! Jag betalar ert motell så ni kan få komma in i värmen.”
Då jag checkade in dem på motellet sa en av dem till mig, hennes namn var Chandra: ”Jag måste sätta mig ner för jag skadade mitt lårben för ett antal års sedan och det gör ont om jag står upp under en längre period. Jag har också den här förhårdnaden som gör ont. Hon visade ett område på benet som var nästan 20 cm långt!
”Bingo!” tänkte jag för mig själv. Jag sa rakt ut ”Du, det här är din tur dag, för i dag kommer Jesus att hela dig!”
Hon svarade snabbt ”Jag visste att du var en kristen, JAG VISSTE DET!”
Jag svarade ”Jag det är jag, visst är Gud god?”
Jag följde dem till deras rum och bad Chandra sätta sig på sängen och jag började be för henne och befallde hennes kropp att bli helad, upprättad och återställa sig till Guds skapelse, också AMEN!
Jag bad henne att pröva benet och hon ställde sig upp och rörde lite på sig.
Hon utbrast ”wow.. the pain is gone och den där förhårdnaden också!” Hon var mycket glad över det!
Jag vände mig om och såg den andra damen, hennes namn var Trisha. Jag kände i min ande att hennes hjärta hade fått utstå massor med misshandel, besvikelse och såranden. Jag frågade henne ”Är det något med ditt hjärta som har blivit sårat?”
Hon svarade mig: ”Ja, jag har en åkomma där mitt hjärta bara stannar. Det händer 2-3 gånger i månaden.” -”Det kan aldrig vara bra” svarade jag och hon höll med.
Men, sa jag ”jag tror också att ditt hjärta har blivit sårat på ett emotionellt plan. Visst?”
Hon tittade lite vädjande mot Chandra och hon svarade ”Det är bäst du berättar för Guds man, det är allt bäst du berättar.”
Så hon började berätta för mig om den otroliga misshandel hon och hennes syskon fått utså från deras far. Medan hon berättade det för mig tänkte jag ”Hur kan man ens hitta kraft att ta på sig skor och hämta posten efter en sådan pers!”
Hon berättade att det gick så långt att hennes mamma tog en överdos av piller och dog, mitt framför Trisha.. när hon bara var fyra år gammal.
Jag började berätta för henne om förlåtelse och att vägen till hennes frihet ligger i förlåtelsen, steg för steg. Jag förklarade att man inte behöver känna ”rätt känslor” för att kunna förlåta. Jag berättade för henne att förlåtelsen skulle komma att förlösa henne från den börda hon bar på. Hon höll med mig, så jag ledde henne i en bön av förlåtelse till hennes far. Det gick bra ända tills vi kom till den punkt då hon skulle sagt ”Jag förlåter min far” Då förs hon som till is och kunde inte fortsätta.
Jag sa ”okej, vi får stanna här för nu, men kanske får jag änåd be för dig så Gud kan får mjuka upp ditt hjärta lite, det kommer underlätta.” Hon tillät det!
Jag såg på henne att hon förstod att hennes sår och ilska höll henne fånge.
Jag frågade henne om hon ville vara villig att förlåta hennes far, än en gång sa hon ”Ja.”
Jag täckte hennes hand med min och la en hand över hennes hjärta och bad Gud att vidröra hennes hjärta. Hon berättade senare att hon hade känt en ström av elektrisitet flöda genom hennes händer och upp över axlarna: Gud är god.
Dom var hungriga, så jag tog med dem till en resturang som låg bara i närheten. Jag bjöd dem på mat och körde sedan tillbaka till motellet så de fick äta i lugn och ro.
Vid det här tillfället hade jag spenderat minst en och en halv timme tillsammans med dem.
Vi hade mestadels fokuserat på Tirsha's hjärtats helande och hennes sår från hennes far.
Chandra hade under skräck vågat erkänna att hon var en rökare, hon sa att hon hade varit rädd att om jag fick reda på det så hade jag övergett dem på två röda!
Jag berättade stilla för henne att jag tänkte inte gör något av dess like, men om hon ville sluta röka så sa jag att jag var ville hjälpa till. Hon var villig att sluta röka.
Jag frågade om hon var beredd att förlåta hennes föräldrar som hade ”lett” henne in i ett nikotin beroende. Hon var villig.
Jag förklarade att det ofta är upprorets ande som binder oss i nikotin beroenden
Det är så för att ofta säger ett barns föräldrar skarpt åt sina barn att inte börja röka, men nånstans på vägen genom livet så vill barnet bryta sig fri från sina föräldrars grepp och leva sitt eget liv. Då uppstår upproret, man tar en cigg!
Jag täckte hennes händer med mina och proklamerade frihet och helande in i hennes lungor och hennes kropp. Då berättade hon om hennes astma också.
Efter bönen bad jag henne att ta några djupa andetag, vilket hon gjorde och blev väldigt förvånad över hur mycket luft hon kunde andas in i varje andetag.
Tillbaka till Trisha. Hon berättade, medan vi åkte tillbaka från restaurangen att när hon var nio år gammal gick hon igenom en bunion operation på båda fötterna. Hon tog av sig strumporna och visade mig 15 cm långa ärr på varje fot, det började vid stortån och fortsatte upp på foten mot ankeln.
Hon berättade att hennes far tog hem henne direkt trotts att läkaren hade rekommenderat att hon stannade på sjukhuset för att få vila.
Hon tänkte väl att hon kunde lika gärna ha vilat hemma. Hon låg på soffan och vilade när hennes pappa slet tag i hennes hår och lyfte henne på fötterna och beordrade henne att gå och laga middag. När hon försökte gå så var smärtan helt olidlig men hennes far tvingade henne att gå hela vägen in i köket. Resultatet av det var att båda styngen gick upp och hon har haft smärta sen den dagen, i nånstans runt 45 års tid!
Jag frågade henne om hon skulle kunna förlåta sin far för just den händelsen innan vi bad eftersom jag har sett det så många gånger att oförlåtelse sänker chansen för helande avsevärt.
Hon kunde inte förlåta honom. ”Man gör bara inte så emot barn!” utbrast hon med tårar i ögonen.
”Nå, jag vet att Gud älskar dig och värderar dig väldigt högt, så låt oss be och se vad han vill göra åt saken” - svarade jag.
Så jag tog hennes fötter i mina händer och talade helande och tillrättavisning in i hennes dem, jag befallde smärtan att lämna henne. AMEN!
Hon tittade på mig med den där lustiga blicken och började röra på fötterna, upp, ned, fram och tillbaka. ”Smärtan är borta från mina fötter!”
Guds ord säger ”Guds godhet leder till omvändelse” (Rom 2:4)
Jag tänkte på det ordet medan vi utbrast i glädjerop, vi var så glada! Jag frågade henne ”Vad mer behöver du bli helad från?”
”åh, mina lungor töms aldrig helt på vätska så det är svårt för mig att andas.”
”Okej! Placera dina händer på dina lunga så ska vi prata med Gud om saken”
Efter den bönen så la hon sig på sängen och såg ut att vara i någon djup tanke.
Jag småpratade med Chandra lite under tiden, snart hörde vi båda: ”Jag förlåter min far, jag förlåter min far!”
Vi båda jublade för henne. Jag var tvungen att fråga henne: ”Vad fick dig att plötsligt välja att förlåta honom?” Hon svarade ”När du bad för mina lungor kände jag som en kniv eller något vasst metal objekt rycktes ut ur mina lungor genom min rygg och ut. Efter det var borta så kände jag att jag äntligen kunde förlåta min far, så jag gjorde det, jag förlät honom här och nu!”
Jag gav henne en kram och gav hennes herrens välsignelse och berättade för henne hur hennes himmelske fader känner för henne och vem hon är. Något förlöstes i hennes själ på ett emotionellt plan och hon upplevde stora frigörelser från gamla smärtor och sår från hennes förflutna, där i motell rummet!
Dom stannade några nätter till i det rummet och på en torsdag morgon fick jag ett samtal från dem. Dom ville bara tacka och utrycka en nöd dom hade. Dom behövde fortfarande ta sig hem. De frågade om jag kunde hjälpa på något sätt.
Jag tänkte ett slag, jag beslutade mig för att ringa några vänner och be om en kollekt.
Jag ringde min vän Tori: ”Ja, hallå detta är Tori.” Jag berättade för honom om damerna och frågade om han kunde bidra med något. ”Hur mycket behöver dom?”
”Dom behöver runt 250 dollar för biljetterna hem” Han svarade kvickt ”Det är fixat. Jag bad Gud i morse att han skulle visa ett behov som jag kunde få vara med och fylla, här är det behovet.” Jag svarade glatt ”Ja, det var ju enkelt!”
Vi möttes upp vid banken och jag tog med honom för att ge damerna pengarna, vi satte dem på en buss hem.
Är inte Gud god så säg!
Gud välsigne dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar