Jag brukar ibland posta bibelverser på Facebook, till mångas stora förakt kan jag tänka. Jag gör det dock oftast inte för att reta människor som inte tror, jag gör det för att bygga upp dem som tror! Ofta har dessa texter bra tajming och kan hjälpa någon en dag. Finns det en chans att det händer så tar jag den med glädje.
Jag hamnade i en diskussion, om än en kort, med en vän angående dessa verser. Det kan tyckas att vi kristna inte är jätte bra på att sprida budskapet för att vi använder ett gammalt språk och dessutom citerar väldigt mycket. Citaten hjälper ju mest de som känner till upphovsmannen av citatet, eller åtminstone rätt ämne.
Om jag skulle ge mig in på att försöka bevisa om bibeln är sann eller inte så kommer det ta upp allt för mycket av min tid. Men som det har sagts förut på den här bloggen finns det goda och väldokumenterade skäl att tro bibeln. Nya testamentet är historiskt sett väldigt pålitlig och uppfyller fler än de krav man ställer på en historisk text. Men även om jag kan bevisa att texterna faktiskt har blivit skrivna av människor som kände Jesus och att man ganska stor säkerhet kan fastslå att dom inte ljög så är det ändå upp till var och en att ta till sig det här budskapet.
Jag minns en tid, då jag inte trodde och försökte läsa bibeln. Det gick inte, jag tyckte det var tråkigt och bara skit snack. Det var innan jag kände anden, Den Helige Ande. Det låter flumigt, men man behöver Den Helige Andes ledning när man läser skrifterna för att kunna förstå dem.
Gud säger att den som söker honom med hela sitt hjärta kommer att finna honom. Det är ett ganska högt krav från hans sida kan jag tycka, jag vet inte om jag nånsin har sökt honom med hela mitt hjärta. Men ändå har jag lyckats finna honom.
Jag har träffat många som säger att de läst bibeln, de flesta av dem är kristna. (HA HA.) Vad jag menar är att jag träffar många icke-kristna som har läst bibeln, men nästan ingen av dem har läst bibeln för att finna Gud utan snarare för att motbevisa hans existens.
Och det är klart, om man inte har tolken, Den Helige Ande, hur ska man då kunna hitta något av substans i bibeln? (För dig som vill fördjupa dig i det här så rekomenderar jag Fallet Jesus av Lee Strobel. Inga pengar? Finns på nätet som dokumentär också! http://www.godtube.com/watch/?v=FJ9FMMNU)
Jag är övertygad om att Guds ord (Bibeln) är kraft, jag tror att den kan hela och vägleda. Jag tror att sanningen om Gud finns i den. Men man måste be Anden uppenbara det för en för att kunna förstå.
När jag var i Kenya så hade jag fruktansvärd ångest första dagarna, det var väldigt jobbigt för mig att komma till ett nytt land, en ny kultur och en otrolig hetta. Det vart för mycket för mig och jag blev rädd och fick där med ångest. Jag kände mig helt hjälplös.
Jag såg min vän i ögonen och sa "Jag har ångest, läs psalm 23 för mig!" Varför jag sa just den psalmen vet jag inte, men den hade följt med oss hela vägen på den resan. både före och efter det här.
Psalm 23:
En psalm av David. Herren är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vattendär jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrari dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.
För varje vers, varje ord så kände jag: Fysiskt hur ångest lättade och när han kom till slut klämmen "I herrens hus evinnerligen" Så lämnade ångesten mig helt.
Så läs gärna de bibelverser jag delar, kanske kan de hela dig? Kanske kan de förändra ditt liv som det gjort med mitt. Men be Gud uppenbara vad du läser, så det får bli till nytta.
http://bible.us/160/1pe.1.17-21.sfb
fredag 15 februari 2013
måndag 28 januari 2013
En dåre för Jesus.
1 kor 1:18 Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
http://bible.us/160/1co.1.18.sfb
Min käre vän Simon har länge kallat sig för "Fool for Jesus." Jag har tänkt att det är lite fånigt, men korrekt. Han är verkligen en dåre för Jesus.
En annan kär vän kom fram i kyrkan i fredags och sa "Vi måste bli dårar för Jesus!!"
Simon skapade en FB sida som heter foolsforjesus.
Allt det här fick mig att tänka till...
Jag har sagt till Gud på senaste tiden: "Tjata på mig om din vilja Gud för jag är trög och hör dåligt!"
Han har sedan dess börjat berätta för mig om vart vissa människor har ont. Det är häfftigt!
Har fått be för en tjej via facebook som hade ont i knäet, fick be för en kille som hade ont i höfterna och kände även en killes smärta i axlarna (har inte bett för honom än, men han kommer inte undan, jag vet vart han rör sig ;))
Jag har bett för dessa och sedan inte väntat på att se resultatet, jag har gått där ifrån, I TRO.
Det var någon vecka sedan så hörde jag Gud säga i mitt hjärta "ryggrad" när jag tittade på en kvinna i publiken, jag satt på scen och kompade lovsången med min bas. Jag tänkte: "härligt! henne ska jag be för, jag känner henne så jag behöver inte skämmas så mycket."
Men när jag kom av scenen så hade hon gått redan..
I fredags träffade jag henne igen. Vi umgicks på kvällen och vi var ett gäng som gick till kyrkan tillsammans. Predikan handlade om att få höra Guds röst.
Strax efter predikan så pratade jag med den här kvinnan och sa bara det jag hört om hennes rygg och hon utbrister snart "Jag har skolios! Jag har nästan inte berättat det för någon. Självklart får du be för mig" Så jag ber och Gud rör vid henne. Hon ställer sig upp och säger "Dom sa att jag är sned!" Jag sa till henne att ibland så kan människor ha olika långa ben. Hon satt sig med ryggen mot bänken och jag tog hennes fötter i mina händer, det högra benet var ca 1 cm kortare än det vänstra. Så jag tackade Gud, prisade honom och sa åt benet att återställas till Guds skapelse. Jag tittade ner på fötterna igen och nu var dom helt jämna. Kvinnan helt lyrisk och springer fram i kyrkan och berättar för alla vad som hade hänt! Glädjen var otroligt härlig och smittsam.
Jag börjar förstå, mina vänner, min släkt och främlingar dom vet inte, dom har inte sett det jag har sett. Jag tror att många av dom tror jag är knäpp, få kan förstå hur man kan gå från att vara en ateist och en stökig snubbe till att tro på Jesus och hans löften.
Jag tror, därför jag har träffat honom och han har visat sin kraft och kärlek genom MITT LIV många gånger. Ändå är jag rädd för vad folk tycker, trotts att jag vet att många redan tycker jag är en dåre.
Så min tanke är: Vad spelar det för roll om folk tycker jag är knäpp? Jag är en dåre, jag är en dåre för Jesus och jag kommer aldrig bli frisk från det. Jag kommer falla mer och mer för honom. Efter man har sett lama gå, efter man sett dussin tals människor ge sina liv till Jesus, efter man har fått uppleva Gud personligen så kan man inte gå tillbaka.
Gud hjälp mig att släppa människors åsikter från mitt hjärta, allt jag bryr mig om är din åsikt och du älskar mig.
Johannesevangeliet 3:16
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
http://bible.us/160/1co.1.18.sfb
Min käre vän Simon har länge kallat sig för "Fool for Jesus." Jag har tänkt att det är lite fånigt, men korrekt. Han är verkligen en dåre för Jesus.
En annan kär vän kom fram i kyrkan i fredags och sa "Vi måste bli dårar för Jesus!!"
Simon skapade en FB sida som heter foolsforjesus.
Allt det här fick mig att tänka till...
Jag har sagt till Gud på senaste tiden: "Tjata på mig om din vilja Gud för jag är trög och hör dåligt!"
Han har sedan dess börjat berätta för mig om vart vissa människor har ont. Det är häfftigt!
Har fått be för en tjej via facebook som hade ont i knäet, fick be för en kille som hade ont i höfterna och kände även en killes smärta i axlarna (har inte bett för honom än, men han kommer inte undan, jag vet vart han rör sig ;))
Jag har bett för dessa och sedan inte väntat på att se resultatet, jag har gått där ifrån, I TRO.
Det var någon vecka sedan så hörde jag Gud säga i mitt hjärta "ryggrad" när jag tittade på en kvinna i publiken, jag satt på scen och kompade lovsången med min bas. Jag tänkte: "härligt! henne ska jag be för, jag känner henne så jag behöver inte skämmas så mycket."
Men när jag kom av scenen så hade hon gått redan..
I fredags träffade jag henne igen. Vi umgicks på kvällen och vi var ett gäng som gick till kyrkan tillsammans. Predikan handlade om att få höra Guds röst.
Strax efter predikan så pratade jag med den här kvinnan och sa bara det jag hört om hennes rygg och hon utbrister snart "Jag har skolios! Jag har nästan inte berättat det för någon. Självklart får du be för mig" Så jag ber och Gud rör vid henne. Hon ställer sig upp och säger "Dom sa att jag är sned!" Jag sa till henne att ibland så kan människor ha olika långa ben. Hon satt sig med ryggen mot bänken och jag tog hennes fötter i mina händer, det högra benet var ca 1 cm kortare än det vänstra. Så jag tackade Gud, prisade honom och sa åt benet att återställas till Guds skapelse. Jag tittade ner på fötterna igen och nu var dom helt jämna. Kvinnan helt lyrisk och springer fram i kyrkan och berättar för alla vad som hade hänt! Glädjen var otroligt härlig och smittsam.
Jag börjar förstå, mina vänner, min släkt och främlingar dom vet inte, dom har inte sett det jag har sett. Jag tror att många av dom tror jag är knäpp, få kan förstå hur man kan gå från att vara en ateist och en stökig snubbe till att tro på Jesus och hans löften.
Jag tror, därför jag har träffat honom och han har visat sin kraft och kärlek genom MITT LIV många gånger. Ändå är jag rädd för vad folk tycker, trotts att jag vet att många redan tycker jag är en dåre.
Så min tanke är: Vad spelar det för roll om folk tycker jag är knäpp? Jag är en dåre, jag är en dåre för Jesus och jag kommer aldrig bli frisk från det. Jag kommer falla mer och mer för honom. Efter man har sett lama gå, efter man sett dussin tals människor ge sina liv till Jesus, efter man har fått uppleva Gud personligen så kan man inte gå tillbaka.
Gud hjälp mig att släppa människors åsikter från mitt hjärta, allt jag bryr mig om är din åsikt och du älskar mig.
Johannesevangeliet 3:16
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
måndag 31 december 2012
Är du värd blod och död?
Jag läste idag i min kära bibel om när Jesus korsfästes. Det är en ganska bra grej att göra så här efter jul, då fokus har legat på Jesu födelse.
Jag fick ingen direkt uppenbarelse eller kände mig speciellt andlig, men en fråga jag hörde av en kille ringer i öronen: "Do you think your worthy of the blood of Christ?"
Han menade då det som en retorisk fråga, alla är värdiga Jesu blod, inte för att vi har förtjänat det, vi har alla gjort något som bryter mot reglerna som skulle göra oss förtjänta av Jesus. Men det faktum att Jesus har dött redan, det faktum att hans blod är spillt, de gör mig värdig. Det bara för att han ansåg mig värdig, han, Jesus ansåg att det var värt att dö för min skull. Han gav sitt liv frivilligt för att jag skulle få leva.
Detta är väldigt stort, det är större än vad jag kan förstå. Om man försöker tänka sig in i det på ett mänskligt plan, säg att min bror skulle välja att gå i döden för att rädda mig i krig exempelvis. Hur mycket skulle inte jag älska honom då? Hur mycket skulle jag inte tacka honom? Hur värdig skulle jag inte anse att han var allt vad jag äger, jag är ju skyldig honom mitt liv! Det är ganska svårt att greppa den tanken.
Det är vad Jesus har gjort. Det kan uppfattas lite abstrakt eftersom att vi lever här på jorden var sig vi är efterföljare av Jesus eller inte. Tror man inte att det finns ett evigt liv så tror man ju självklart inte att man behöver räddas från döden, eftersom vi lever här. Men så är det att det finns ett evigt liv och det avgörs vart du kommer beroende på om du tar emot Jesus gåva, som var att han dog på korset för att vi kan bli frälsta. Jag får leva för att han dog.
Jag Nicklas, i mig själv anser inte att jag är värd att dö för, jag skulle nog inte dö för mig själv ens, men Jesus har dött för mig och det får mig att vilja dö för honom, om jag kan få hans liv genom att dö bort från mig själv. (inte bokstavligen ta livet av mig, det är bildligt talat och syftar till att man ska dö ifrån den "gamla naturen" och ikläda sig Jesu liv. Att leva av det livet jag har fått av den helige ande.)
Ser ni det fina i det här? Jesus har älskat mig först, då kan jag älska honom - han ger mig kraft.
Jesus har dött för mig, då kan jag dö för honom - och för dig! - han ger mig kraft.
Jesus har gått före och jag följer för att han ger mig kraft.
Många har kritiserat kristendom, och med tanke på vad en del kristna gör så är det med all rätt. Men om man får se Jesus, om våra hjärtan lär känna honom. Då händer något, vi blir förvandlade från insidan och ut. Det är underbart! Frid, glädje och kärlek. Jesus tar hand om alla mina behov.
Jag tror en del har upplevt Jesus och förstått att det finns något större än oss, men är rädda att ta steget ut i hans liv just för att man inte vill offra livet. Man är rädd att allt det man älskar nu kommer att försvinna, man är rädd att man kommer mista alla njutningar och all glädje som finns i världen. Till viss del så är det så, men Jesus är en njutning, en kick, en high som varar och som inte avtar och som inte har en baksida till sig. När man får tag på honom bleknar alla andra njutningar i jämförelse.
Det är därför många av oss som följer Jesus har kunnat sluta upp med alkohol och nikotin osv.
Jag är redan tillfredsställd i mitt hjärta, för Jesus bor där.
Om ni ska pröva något nytt i år, om ni har ett nyårslöfte. Så låt det vara att söka den här Jesus med hela hjärtat så ni får se vem han är. han lovar det här:
Jerimia 29:
11 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. 12 Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. 13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. 14Ty jag skall låta er finna mig, säger Herren. Jag skall göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger Herren. Jag skall låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar.
Jag fick ingen direkt uppenbarelse eller kände mig speciellt andlig, men en fråga jag hörde av en kille ringer i öronen: "Do you think your worthy of the blood of Christ?"
Han menade då det som en retorisk fråga, alla är värdiga Jesu blod, inte för att vi har förtjänat det, vi har alla gjort något som bryter mot reglerna som skulle göra oss förtjänta av Jesus. Men det faktum att Jesus har dött redan, det faktum att hans blod är spillt, de gör mig värdig. Det bara för att han ansåg mig värdig, han, Jesus ansåg att det var värt att dö för min skull. Han gav sitt liv frivilligt för att jag skulle få leva.
Detta är väldigt stort, det är större än vad jag kan förstå. Om man försöker tänka sig in i det på ett mänskligt plan, säg att min bror skulle välja att gå i döden för att rädda mig i krig exempelvis. Hur mycket skulle inte jag älska honom då? Hur mycket skulle jag inte tacka honom? Hur värdig skulle jag inte anse att han var allt vad jag äger, jag är ju skyldig honom mitt liv! Det är ganska svårt att greppa den tanken.
Det är vad Jesus har gjort. Det kan uppfattas lite abstrakt eftersom att vi lever här på jorden var sig vi är efterföljare av Jesus eller inte. Tror man inte att det finns ett evigt liv så tror man ju självklart inte att man behöver räddas från döden, eftersom vi lever här. Men så är det att det finns ett evigt liv och det avgörs vart du kommer beroende på om du tar emot Jesus gåva, som var att han dog på korset för att vi kan bli frälsta. Jag får leva för att han dog.
Jag Nicklas, i mig själv anser inte att jag är värd att dö för, jag skulle nog inte dö för mig själv ens, men Jesus har dött för mig och det får mig att vilja dö för honom, om jag kan få hans liv genom att dö bort från mig själv. (inte bokstavligen ta livet av mig, det är bildligt talat och syftar till att man ska dö ifrån den "gamla naturen" och ikläda sig Jesu liv. Att leva av det livet jag har fått av den helige ande.)
Ser ni det fina i det här? Jesus har älskat mig först, då kan jag älska honom - han ger mig kraft.
Jesus har dött för mig, då kan jag dö för honom - och för dig! - han ger mig kraft.
Jesus har gått före och jag följer för att han ger mig kraft.
Många har kritiserat kristendom, och med tanke på vad en del kristna gör så är det med all rätt. Men om man får se Jesus, om våra hjärtan lär känna honom. Då händer något, vi blir förvandlade från insidan och ut. Det är underbart! Frid, glädje och kärlek. Jesus tar hand om alla mina behov.
Jag tror en del har upplevt Jesus och förstått att det finns något större än oss, men är rädda att ta steget ut i hans liv just för att man inte vill offra livet. Man är rädd att allt det man älskar nu kommer att försvinna, man är rädd att man kommer mista alla njutningar och all glädje som finns i världen. Till viss del så är det så, men Jesus är en njutning, en kick, en high som varar och som inte avtar och som inte har en baksida till sig. När man får tag på honom bleknar alla andra njutningar i jämförelse.
Det är därför många av oss som följer Jesus har kunnat sluta upp med alkohol och nikotin osv.
Jag är redan tillfredsställd i mitt hjärta, för Jesus bor där.
Om ni ska pröva något nytt i år, om ni har ett nyårslöfte. Så låt det vara att söka den här Jesus med hela hjärtat så ni får se vem han är. han lovar det här:
Jerimia 29:
11 Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. 12 Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. 13 Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. 14Ty jag skall låta er finna mig, säger Herren. Jag skall göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger Herren. Jag skall låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar.
tisdag 25 december 2012
På riktigt.
Det är många i det här landet som inte tror på Gud som jag gör, en del tror annorlunda, andra inte alls. Alla människor har rätt till en åsikt, alla människor har rätt att söka svaren på frågorna vi alla ställer oss.
Jag känner Jesus, han är min vän. Jag pratar med honom. Vi umgås, han är inte bara en snuttefilt (även om det är skön att han är det ibland!)
Han är på riktigt..
Det är inte mitt påfund, det är inte bara för att jag måste ha något att tro på. Nej! Han är verkligen på riktigt och han är vacker!
Han vill lära känna mig.. Och alla oss, vi är skapade för att umgås med honom. (Vilket innebär en hel rad med saker)
Men man kan inte tvinga på någon en relation, det måste få komma av sig självt.
Jag önskar dock att jag kunde på något sätt förmedla till er mer vem han är.
Ni behöver inte må dåligt, ni behöver inte vara sjuka, ni behöver inte vara ensamma, inte lida av tristess. Inte vara uppslukad av karriär.. Ägodelar har sin ände.
Han är så verklig.
Gud, uppenbara dig!
Jag känner Jesus, han är min vän. Jag pratar med honom. Vi umgås, han är inte bara en snuttefilt (även om det är skön att han är det ibland!)
Han är på riktigt..
Det är inte mitt påfund, det är inte bara för att jag måste ha något att tro på. Nej! Han är verkligen på riktigt och han är vacker!
Han vill lära känna mig.. Och alla oss, vi är skapade för att umgås med honom. (Vilket innebär en hel rad med saker)
Men man kan inte tvinga på någon en relation, det måste få komma av sig självt.
Jag önskar dock att jag kunde på något sätt förmedla till er mer vem han är.
Ni behöver inte må dåligt, ni behöver inte vara sjuka, ni behöver inte vara ensamma, inte lida av tristess. Inte vara uppslukad av karriär.. Ägodelar har sin ände.
Han är så verklig.
Gud, uppenbara dig!
fredag 14 december 2012
En historia från fjärran väster.
En kär vän i Amerika skickade mig en berättelse om något han nyligen varit med om. Jag tog mig friheten att översätta texten och tänkte dela den med er!
__________
__________
Jag gick precis ut från Starbucks i Fife, Washington när jag råkade på två stycken medelålders damer som jag hade också hade sett några minuter innan.
Så jag sa bara: ”Hej! Hur mår ni?”
Då förklarade de att dom precis hade anlänt från en stad som ligger nära den kanadensiska gränsen där dom hade varit på begravning. Dom hade blivit strandsatta här efter ett missförstånd med hennes bror som kör lastbil, han hade bara åkt iväg utan dem. Jag frågade dem om jag kunde få ge dem skjuts någonstans. Då sa dom att dom bara försökte få tillräckligt med pengar för att ta in på ett motell. Det hade redan börjat mörkna och regnet strimmade lätt ned från himlen. Det vara nånstans runt 7 grader varmt, så det var inget särskilt trevligt väder att vara i, trött och kall.
Jag tänkte efter en kort stund och sa sedan till dem ”Kom med mig! Jag betalar ert motell så ni kan få komma in i värmen.”
Då jag checkade in dem på motellet sa en av dem till mig, hennes namn var Chandra: ”Jag måste sätta mig ner för jag skadade mitt lårben för ett antal års sedan och det gör ont om jag står upp under en längre period. Jag har också den här förhårdnaden som gör ont. Hon visade ett område på benet som var nästan 20 cm långt!
”Bingo!” tänkte jag för mig själv. Jag sa rakt ut ”Du, det här är din tur dag, för i dag kommer Jesus att hela dig!”
Hon svarade snabbt ”Jag visste att du var en kristen, JAG VISSTE DET!”
Jag svarade ”Jag det är jag, visst är Gud god?”
Jag följde dem till deras rum och bad Chandra sätta sig på sängen och jag började be för henne och befallde hennes kropp att bli helad, upprättad och återställa sig till Guds skapelse, också AMEN!
Jag bad henne att pröva benet och hon ställde sig upp och rörde lite på sig.
Hon utbrast ”wow.. the pain is gone och den där förhårdnaden också!” Hon var mycket glad över det!
Jag vände mig om och såg den andra damen, hennes namn var Trisha. Jag kände i min ande att hennes hjärta hade fått utstå massor med misshandel, besvikelse och såranden. Jag frågade henne ”Är det något med ditt hjärta som har blivit sårat?”
Hon svarade mig: ”Ja, jag har en åkomma där mitt hjärta bara stannar. Det händer 2-3 gånger i månaden.” -”Det kan aldrig vara bra” svarade jag och hon höll med.
Men, sa jag ”jag tror också att ditt hjärta har blivit sårat på ett emotionellt plan. Visst?”
Hon tittade lite vädjande mot Chandra och hon svarade ”Det är bäst du berättar för Guds man, det är allt bäst du berättar.”
Så hon började berätta för mig om den otroliga misshandel hon och hennes syskon fått utså från deras far. Medan hon berättade det för mig tänkte jag ”Hur kan man ens hitta kraft att ta på sig skor och hämta posten efter en sådan pers!”
Hon berättade att det gick så långt att hennes mamma tog en överdos av piller och dog, mitt framför Trisha.. när hon bara var fyra år gammal.
Jag började berätta för henne om förlåtelse och att vägen till hennes frihet ligger i förlåtelsen, steg för steg. Jag förklarade att man inte behöver känna ”rätt känslor” för att kunna förlåta. Jag berättade för henne att förlåtelsen skulle komma att förlösa henne från den börda hon bar på. Hon höll med mig, så jag ledde henne i en bön av förlåtelse till hennes far. Det gick bra ända tills vi kom till den punkt då hon skulle sagt ”Jag förlåter min far” Då förs hon som till is och kunde inte fortsätta.
Jag sa ”okej, vi får stanna här för nu, men kanske får jag änåd be för dig så Gud kan får mjuka upp ditt hjärta lite, det kommer underlätta.” Hon tillät det!
Jag såg på henne att hon förstod att hennes sår och ilska höll henne fånge.
Jag frågade henne om hon ville vara villig att förlåta hennes far, än en gång sa hon ”Ja.”
Jag täckte hennes hand med min och la en hand över hennes hjärta och bad Gud att vidröra hennes hjärta. Hon berättade senare att hon hade känt en ström av elektrisitet flöda genom hennes händer och upp över axlarna: Gud är god.
Dom var hungriga, så jag tog med dem till en resturang som låg bara i närheten. Jag bjöd dem på mat och körde sedan tillbaka till motellet så de fick äta i lugn och ro.
Vid det här tillfället hade jag spenderat minst en och en halv timme tillsammans med dem.
Vi hade mestadels fokuserat på Tirsha's hjärtats helande och hennes sår från hennes far.
Chandra hade under skräck vågat erkänna att hon var en rökare, hon sa att hon hade varit rädd att om jag fick reda på det så hade jag övergett dem på två röda!
Jag berättade stilla för henne att jag tänkte inte gör något av dess like, men om hon ville sluta röka så sa jag att jag var ville hjälpa till. Hon var villig att sluta röka.
Jag frågade om hon var beredd att förlåta hennes föräldrar som hade ”lett” henne in i ett nikotin beroende. Hon var villig.
Jag förklarade att det ofta är upprorets ande som binder oss i nikotin beroenden
Det är så för att ofta säger ett barns föräldrar skarpt åt sina barn att inte börja röka, men nånstans på vägen genom livet så vill barnet bryta sig fri från sina föräldrars grepp och leva sitt eget liv. Då uppstår upproret, man tar en cigg!
Jag täckte hennes händer med mina och proklamerade frihet och helande in i hennes lungor och hennes kropp. Då berättade hon om hennes astma också.
Efter bönen bad jag henne att ta några djupa andetag, vilket hon gjorde och blev väldigt förvånad över hur mycket luft hon kunde andas in i varje andetag.
Tillbaka till Trisha. Hon berättade, medan vi åkte tillbaka från restaurangen att när hon var nio år gammal gick hon igenom en bunion operation på båda fötterna. Hon tog av sig strumporna och visade mig 15 cm långa ärr på varje fot, det började vid stortån och fortsatte upp på foten mot ankeln.
Hon berättade att hennes far tog hem henne direkt trotts att läkaren hade rekommenderat att hon stannade på sjukhuset för att få vila.
Hon tänkte väl att hon kunde lika gärna ha vilat hemma. Hon låg på soffan och vilade när hennes pappa slet tag i hennes hår och lyfte henne på fötterna och beordrade henne att gå och laga middag. När hon försökte gå så var smärtan helt olidlig men hennes far tvingade henne att gå hela vägen in i köket. Resultatet av det var att båda styngen gick upp och hon har haft smärta sen den dagen, i nånstans runt 45 års tid!
Jag frågade henne om hon skulle kunna förlåta sin far för just den händelsen innan vi bad eftersom jag har sett det så många gånger att oförlåtelse sänker chansen för helande avsevärt.
Hon kunde inte förlåta honom. ”Man gör bara inte så emot barn!” utbrast hon med tårar i ögonen.
”Nå, jag vet att Gud älskar dig och värderar dig väldigt högt, så låt oss be och se vad han vill göra åt saken” - svarade jag.
Så jag tog hennes fötter i mina händer och talade helande och tillrättavisning in i hennes dem, jag befallde smärtan att lämna henne. AMEN!
Hon tittade på mig med den där lustiga blicken och började röra på fötterna, upp, ned, fram och tillbaka. ”Smärtan är borta från mina fötter!”
Guds ord säger ”Guds godhet leder till omvändelse” (Rom 2:4)
Jag tänkte på det ordet medan vi utbrast i glädjerop, vi var så glada! Jag frågade henne ”Vad mer behöver du bli helad från?”
”åh, mina lungor töms aldrig helt på vätska så det är svårt för mig att andas.”
”Okej! Placera dina händer på dina lunga så ska vi prata med Gud om saken”
Efter den bönen så la hon sig på sängen och såg ut att vara i någon djup tanke.
Jag småpratade med Chandra lite under tiden, snart hörde vi båda: ”Jag förlåter min far, jag förlåter min far!”
Vi båda jublade för henne. Jag var tvungen att fråga henne: ”Vad fick dig att plötsligt välja att förlåta honom?” Hon svarade ”När du bad för mina lungor kände jag som en kniv eller något vasst metal objekt rycktes ut ur mina lungor genom min rygg och ut. Efter det var borta så kände jag att jag äntligen kunde förlåta min far, så jag gjorde det, jag förlät honom här och nu!”
Jag gav henne en kram och gav hennes herrens välsignelse och berättade för henne hur hennes himmelske fader känner för henne och vem hon är. Något förlöstes i hennes själ på ett emotionellt plan och hon upplevde stora frigörelser från gamla smärtor och sår från hennes förflutna, där i motell rummet!
Dom stannade några nätter till i det rummet och på en torsdag morgon fick jag ett samtal från dem. Dom ville bara tacka och utrycka en nöd dom hade. Dom behövde fortfarande ta sig hem. De frågade om jag kunde hjälpa på något sätt.
Jag tänkte ett slag, jag beslutade mig för att ringa några vänner och be om en kollekt.
Jag ringde min vän Tori: ”Ja, hallå detta är Tori.” Jag berättade för honom om damerna och frågade om han kunde bidra med något. ”Hur mycket behöver dom?”
”Dom behöver runt 250 dollar för biljetterna hem” Han svarade kvickt ”Det är fixat. Jag bad Gud i morse att han skulle visa ett behov som jag kunde få vara med och fylla, här är det behovet.” Jag svarade glatt ”Ja, det var ju enkelt!”
Vi möttes upp vid banken och jag tog med honom för att ge damerna pengarna, vi satte dem på en buss hem.
Är inte Gud god så säg!
Gud välsigne dig.
Så jag sa bara: ”Hej! Hur mår ni?”
Då förklarade de att dom precis hade anlänt från en stad som ligger nära den kanadensiska gränsen där dom hade varit på begravning. Dom hade blivit strandsatta här efter ett missförstånd med hennes bror som kör lastbil, han hade bara åkt iväg utan dem. Jag frågade dem om jag kunde få ge dem skjuts någonstans. Då sa dom att dom bara försökte få tillräckligt med pengar för att ta in på ett motell. Det hade redan börjat mörkna och regnet strimmade lätt ned från himlen. Det vara nånstans runt 7 grader varmt, så det var inget särskilt trevligt väder att vara i, trött och kall.
Jag tänkte efter en kort stund och sa sedan till dem ”Kom med mig! Jag betalar ert motell så ni kan få komma in i värmen.”
Då jag checkade in dem på motellet sa en av dem till mig, hennes namn var Chandra: ”Jag måste sätta mig ner för jag skadade mitt lårben för ett antal års sedan och det gör ont om jag står upp under en längre period. Jag har också den här förhårdnaden som gör ont. Hon visade ett område på benet som var nästan 20 cm långt!
”Bingo!” tänkte jag för mig själv. Jag sa rakt ut ”Du, det här är din tur dag, för i dag kommer Jesus att hela dig!”
Hon svarade snabbt ”Jag visste att du var en kristen, JAG VISSTE DET!”
Jag svarade ”Jag det är jag, visst är Gud god?”
Jag följde dem till deras rum och bad Chandra sätta sig på sängen och jag började be för henne och befallde hennes kropp att bli helad, upprättad och återställa sig till Guds skapelse, också AMEN!
Jag bad henne att pröva benet och hon ställde sig upp och rörde lite på sig.
Hon utbrast ”wow.. the pain is gone och den där förhårdnaden också!” Hon var mycket glad över det!
Jag vände mig om och såg den andra damen, hennes namn var Trisha. Jag kände i min ande att hennes hjärta hade fått utstå massor med misshandel, besvikelse och såranden. Jag frågade henne ”Är det något med ditt hjärta som har blivit sårat?”
Hon svarade mig: ”Ja, jag har en åkomma där mitt hjärta bara stannar. Det händer 2-3 gånger i månaden.” -”Det kan aldrig vara bra” svarade jag och hon höll med.
Men, sa jag ”jag tror också att ditt hjärta har blivit sårat på ett emotionellt plan. Visst?”
Hon tittade lite vädjande mot Chandra och hon svarade ”Det är bäst du berättar för Guds man, det är allt bäst du berättar.”
Så hon började berätta för mig om den otroliga misshandel hon och hennes syskon fått utså från deras far. Medan hon berättade det för mig tänkte jag ”Hur kan man ens hitta kraft att ta på sig skor och hämta posten efter en sådan pers!”
Hon berättade att det gick så långt att hennes mamma tog en överdos av piller och dog, mitt framför Trisha.. när hon bara var fyra år gammal.
Jag började berätta för henne om förlåtelse och att vägen till hennes frihet ligger i förlåtelsen, steg för steg. Jag förklarade att man inte behöver känna ”rätt känslor” för att kunna förlåta. Jag berättade för henne att förlåtelsen skulle komma att förlösa henne från den börda hon bar på. Hon höll med mig, så jag ledde henne i en bön av förlåtelse till hennes far. Det gick bra ända tills vi kom till den punkt då hon skulle sagt ”Jag förlåter min far” Då förs hon som till is och kunde inte fortsätta.
Jag sa ”okej, vi får stanna här för nu, men kanske får jag änåd be för dig så Gud kan får mjuka upp ditt hjärta lite, det kommer underlätta.” Hon tillät det!
Jag såg på henne att hon förstod att hennes sår och ilska höll henne fånge.
Jag frågade henne om hon ville vara villig att förlåta hennes far, än en gång sa hon ”Ja.”
Jag täckte hennes hand med min och la en hand över hennes hjärta och bad Gud att vidröra hennes hjärta. Hon berättade senare att hon hade känt en ström av elektrisitet flöda genom hennes händer och upp över axlarna: Gud är god.
Dom var hungriga, så jag tog med dem till en resturang som låg bara i närheten. Jag bjöd dem på mat och körde sedan tillbaka till motellet så de fick äta i lugn och ro.
Vid det här tillfället hade jag spenderat minst en och en halv timme tillsammans med dem.
Vi hade mestadels fokuserat på Tirsha's hjärtats helande och hennes sår från hennes far.
Chandra hade under skräck vågat erkänna att hon var en rökare, hon sa att hon hade varit rädd att om jag fick reda på det så hade jag övergett dem på två röda!
Jag berättade stilla för henne att jag tänkte inte gör något av dess like, men om hon ville sluta röka så sa jag att jag var ville hjälpa till. Hon var villig att sluta röka.
Jag frågade om hon var beredd att förlåta hennes föräldrar som hade ”lett” henne in i ett nikotin beroende. Hon var villig.
Jag förklarade att det ofta är upprorets ande som binder oss i nikotin beroenden
Det är så för att ofta säger ett barns föräldrar skarpt åt sina barn att inte börja röka, men nånstans på vägen genom livet så vill barnet bryta sig fri från sina föräldrars grepp och leva sitt eget liv. Då uppstår upproret, man tar en cigg!
Jag täckte hennes händer med mina och proklamerade frihet och helande in i hennes lungor och hennes kropp. Då berättade hon om hennes astma också.
Efter bönen bad jag henne att ta några djupa andetag, vilket hon gjorde och blev väldigt förvånad över hur mycket luft hon kunde andas in i varje andetag.
Tillbaka till Trisha. Hon berättade, medan vi åkte tillbaka från restaurangen att när hon var nio år gammal gick hon igenom en bunion operation på båda fötterna. Hon tog av sig strumporna och visade mig 15 cm långa ärr på varje fot, det började vid stortån och fortsatte upp på foten mot ankeln.
Hon berättade att hennes far tog hem henne direkt trotts att läkaren hade rekommenderat att hon stannade på sjukhuset för att få vila.
Hon tänkte väl att hon kunde lika gärna ha vilat hemma. Hon låg på soffan och vilade när hennes pappa slet tag i hennes hår och lyfte henne på fötterna och beordrade henne att gå och laga middag. När hon försökte gå så var smärtan helt olidlig men hennes far tvingade henne att gå hela vägen in i köket. Resultatet av det var att båda styngen gick upp och hon har haft smärta sen den dagen, i nånstans runt 45 års tid!
Jag frågade henne om hon skulle kunna förlåta sin far för just den händelsen innan vi bad eftersom jag har sett det så många gånger att oförlåtelse sänker chansen för helande avsevärt.
Hon kunde inte förlåta honom. ”Man gör bara inte så emot barn!” utbrast hon med tårar i ögonen.
”Nå, jag vet att Gud älskar dig och värderar dig väldigt högt, så låt oss be och se vad han vill göra åt saken” - svarade jag.
Så jag tog hennes fötter i mina händer och talade helande och tillrättavisning in i hennes dem, jag befallde smärtan att lämna henne. AMEN!
Hon tittade på mig med den där lustiga blicken och började röra på fötterna, upp, ned, fram och tillbaka. ”Smärtan är borta från mina fötter!”
Guds ord säger ”Guds godhet leder till omvändelse” (Rom 2:4)
Jag tänkte på det ordet medan vi utbrast i glädjerop, vi var så glada! Jag frågade henne ”Vad mer behöver du bli helad från?”
”åh, mina lungor töms aldrig helt på vätska så det är svårt för mig att andas.”
”Okej! Placera dina händer på dina lunga så ska vi prata med Gud om saken”
Efter den bönen så la hon sig på sängen och såg ut att vara i någon djup tanke.
Jag småpratade med Chandra lite under tiden, snart hörde vi båda: ”Jag förlåter min far, jag förlåter min far!”
Vi båda jublade för henne. Jag var tvungen att fråga henne: ”Vad fick dig att plötsligt välja att förlåta honom?” Hon svarade ”När du bad för mina lungor kände jag som en kniv eller något vasst metal objekt rycktes ut ur mina lungor genom min rygg och ut. Efter det var borta så kände jag att jag äntligen kunde förlåta min far, så jag gjorde det, jag förlät honom här och nu!”
Jag gav henne en kram och gav hennes herrens välsignelse och berättade för henne hur hennes himmelske fader känner för henne och vem hon är. Något förlöstes i hennes själ på ett emotionellt plan och hon upplevde stora frigörelser från gamla smärtor och sår från hennes förflutna, där i motell rummet!
Dom stannade några nätter till i det rummet och på en torsdag morgon fick jag ett samtal från dem. Dom ville bara tacka och utrycka en nöd dom hade. Dom behövde fortfarande ta sig hem. De frågade om jag kunde hjälpa på något sätt.
Jag tänkte ett slag, jag beslutade mig för att ringa några vänner och be om en kollekt.
Jag ringde min vän Tori: ”Ja, hallå detta är Tori.” Jag berättade för honom om damerna och frågade om han kunde bidra med något. ”Hur mycket behöver dom?”
”Dom behöver runt 250 dollar för biljetterna hem” Han svarade kvickt ”Det är fixat. Jag bad Gud i morse att han skulle visa ett behov som jag kunde få vara med och fylla, här är det behovet.” Jag svarade glatt ”Ja, det var ju enkelt!”
Vi möttes upp vid banken och jag tog med honom för att ge damerna pengarna, vi satte dem på en buss hem.
Är inte Gud god så säg!
Gud välsigne dig.
tisdag 11 december 2012
Att formas av kärlek.
Vi har ju etablerat att vi är älskade och att vi ska älska, både Gud och människor.
Jesus dog på korset för oss, för att öppna vägen till Pappa Gud som älskar oss.
Vi har alltså fått förlåtelse för alla våra synder och misstag. Vi har insett att vi är sneda människor som behöver uträtning.
Det är just det Jesus vill göra med oss, för det första vill han ta död på oss. Vårt kött är en syndig natur som drar oss åt fel håll. Bibeln berättar för oss att vi som har gemenskap med Jesus har korsfäst våra begär och lidelser. Det kanske låter lite hårt, vi alla har behov. Lidelser klara väl alla sig utan.
Frukta ej, Gud ser till dina behov som inte är onyttiga begär och kommer fylla vart och ett av dem för att han är en god Gud och allt gott kommer från honom.
Så när jag har blivit fri från mig själv och blivit född på nytt så lever Jesus i mig och han formar mig att bli mer lik honom, som det är tänkt från början. Gud skapade ju oss i hans avbild. Det är alltså det han fortsätter med nu, vi valde att leva i våran egen avbild - vilket gör oss väldigt förvirrade om vem vi är. När Jesus dog så köpte han tillbaka oss för att få fortsätta med det arbete han påbörjat, att göra oss i hans avbild. Det är en väldigt vacker bild som tyvärr en religiös historia i många fall har smutskastat, jag förstår att folk kan tycka att det är något tragiskt att vilja bli mer lik Jesus när man har den felaktiga bild som vissa har målat upp för sig. När man får möta den sanne Jesus och han får själv uppenbara sig och ingen annan filtrerar honom så förstår man att han är kärlek och han är vacker och ju mer tid man spenderar med honom ju mer förstår man att jag vill också vara som du!
Poängen med detta är ju att vi är redan älskade, som vi är. Vi behöver inte ändra på något för att bli älskade av Gud. Hans kärlek är konstant och kommer alltid varit konstant. Men han vill förhärliga sig i oss, alltså vill han att andra människor ska få bli berörda av honom genom våra liv. Det är en anledning varför vi har blivit kallade att älska vår nästa, för att Gud vill genom oss älska andra som inte känner honom än.
Så om jag som kristen vågar kapitulera mitt eget, inse att jag har skräp kvar men att tillåta Jesus jobba på mig och genom mig så kommer jag bli formad av kärlek och jag kommer älska min nästa.
Det kommer nog ofta betyda att jag måste förneka mig själv och det som jag kanske hellre hade velat göra för mig själv när ett behov av en medmänniska eller vän dyker upp.
Vi måste komma ihåg att vi kan göra allt i Jesus kraft, men också att vi bara är människor. Vi måste respektera sabbaten, vi behöver ibland vila. Vi kan förändra världen men vi behöver också hjälp från våra medmänniskor och vi behöver framför allt lyssna in vad Gud vill att vi ska göra, En del är satta att hjälpa hemlösa, en del att hjälpa de som är rika på pengar men fattiga på Gud och kärlek - osv. Men alla är vi kallade till ÄLSKA.
Att älska är ganska enkelt. Det krävs inte jätte stora gester för att visa någon att man bryr sig, det räcker med att se en person och säga hej i vissa fall i andra fall kan man behöva prata om djupa saker. I bästa fall får man be för någon så Gud har direkt möjlighet att påverkar och älska.
Det här en till kille som har fattat grejen som jag beundrar
Min bön är att jag ska våga älska mer. Kom ihåg att inte heller jag är perfekt, men Jesus är.
Jesus dog på korset för oss, för att öppna vägen till Pappa Gud som älskar oss.
Vi har alltså fått förlåtelse för alla våra synder och misstag. Vi har insett att vi är sneda människor som behöver uträtning.
Det är just det Jesus vill göra med oss, för det första vill han ta död på oss. Vårt kött är en syndig natur som drar oss åt fel håll. Bibeln berättar för oss att vi som har gemenskap med Jesus har korsfäst våra begär och lidelser. Det kanske låter lite hårt, vi alla har behov. Lidelser klara väl alla sig utan.
Frukta ej, Gud ser till dina behov som inte är onyttiga begär och kommer fylla vart och ett av dem för att han är en god Gud och allt gott kommer från honom.
Så när jag har blivit fri från mig själv och blivit född på nytt så lever Jesus i mig och han formar mig att bli mer lik honom, som det är tänkt från början. Gud skapade ju oss i hans avbild. Det är alltså det han fortsätter med nu, vi valde att leva i våran egen avbild - vilket gör oss väldigt förvirrade om vem vi är. När Jesus dog så köpte han tillbaka oss för att få fortsätta med det arbete han påbörjat, att göra oss i hans avbild. Det är en väldigt vacker bild som tyvärr en religiös historia i många fall har smutskastat, jag förstår att folk kan tycka att det är något tragiskt att vilja bli mer lik Jesus när man har den felaktiga bild som vissa har målat upp för sig. När man får möta den sanne Jesus och han får själv uppenbara sig och ingen annan filtrerar honom så förstår man att han är kärlek och han är vacker och ju mer tid man spenderar med honom ju mer förstår man att jag vill också vara som du!
Poängen med detta är ju att vi är redan älskade, som vi är. Vi behöver inte ändra på något för att bli älskade av Gud. Hans kärlek är konstant och kommer alltid varit konstant. Men han vill förhärliga sig i oss, alltså vill han att andra människor ska få bli berörda av honom genom våra liv. Det är en anledning varför vi har blivit kallade att älska vår nästa, för att Gud vill genom oss älska andra som inte känner honom än.
Så om jag som kristen vågar kapitulera mitt eget, inse att jag har skräp kvar men att tillåta Jesus jobba på mig och genom mig så kommer jag bli formad av kärlek och jag kommer älska min nästa.
Det kommer nog ofta betyda att jag måste förneka mig själv och det som jag kanske hellre hade velat göra för mig själv när ett behov av en medmänniska eller vän dyker upp.
Vi måste komma ihåg att vi kan göra allt i Jesus kraft, men också att vi bara är människor. Vi måste respektera sabbaten, vi behöver ibland vila. Vi kan förändra världen men vi behöver också hjälp från våra medmänniskor och vi behöver framför allt lyssna in vad Gud vill att vi ska göra, En del är satta att hjälpa hemlösa, en del att hjälpa de som är rika på pengar men fattiga på Gud och kärlek - osv. Men alla är vi kallade till ÄLSKA.
Att älska är ganska enkelt. Det krävs inte jätte stora gester för att visa någon att man bryr sig, det räcker med att se en person och säga hej i vissa fall i andra fall kan man behöva prata om djupa saker. I bästa fall får man be för någon så Gud har direkt möjlighet att påverkar och älska.
Det här en till kille som har fattat grejen som jag beundrar
Min bön är att jag ska våga älska mer. Kom ihåg att inte heller jag är perfekt, men Jesus är.
lördag 8 december 2012
Frälst.
Jag har länge varit allergisk mot det här ordet. Det är bara för att jag är rädd för att nå ut till folk med vad ordet betyder, jag vet vad folk tycker om kristna och det skrämmer mig. Det skrämmer för att jag vill alltid vara accepterad.
Men jag har lärt mig att man aldrig kan vara accepterad av alla.
Men Jesus har accepterat mig.
Jag är frälst.
Det svenska ordet frälst kommer från begreppet "Fri halsad" vilket var vad man gjorde med slavar när de blev friade. Man tog av dem deras fängelse de hade kring halsen. Det stämmer bra med vad Jesus har gjort för mig, och fortsätter att göra.
Jag har i hela mitt liv varit bitter, negativ och nedstämd på ett eller annat sätt, jag har alltid haft något att klaga på. Men jag är fri, jag bor i himlen, jag behöver aldrig klaga eller oroa mig för nått, I ärlighetens namn så släpar det här beteendet efter lite även fast jag är frälst.
Jag har i hela mitt liv sökt efter en flykt från verkligheten. Teve-spel, Alkohol, Tjejer, osv. Jag har alltid önska känna något annat än tristess för att livet suger, därför har jag sökt kickar.
Men nu när jag har mött Jesus och han har börjat arbeta på mig så behöver jag inget annat. Ingenting annat än Jesus.
Visst är det så att i den här världen kostar mat och bostad pengar, visst är det så. Jesus har lovat att fixa det, då behöver jag inte oroa mig, men man får inte vara rädd för att jobba.
Ordet frälst är mycket djupare än bara "Att bli kristen". Född på nytt, av ande. Jag är Guds barn, jag är friköpt från mig själv och allt som är skärp med mig.
Sozo är det ordet som används i bibeln när man pratar om frälst. Wow, det är mycket mer än att bara kalla sig kristen och gå i nån tråkig kyrka.
Här är några definitioner på Sozo - Dvs frälst / frälsning.
Att vara räddad, bibehållen i trygghet, räddad från fara och förstörelse.
Att rädda en plågad från undergång. Att rädda en från sjukdom, att göra väl, hela och återställa till hälsa.
Hämtat och översatt från:
http://www.biblestudytools.com/lexicons/greek/kjv/sozo.html
Vem vill inte ha det här?
Det kostar ditt liv, men du vinner Guds liv vilket är mycket bättre på alla sätt.
Gud vill förvandla våra liv, han vill se till så att allting går bra för oss. Han vill oss allt väl, han vill ge oss allt gott. Han är god, alltigenom god. Han har dött för mig, för oss. Så att vi kan få leva med honom.
Han fyller tomheten som bor i oss, han fyller oss så vi får frid så att vi kan vara lugna.
Vem vill inte ha det?
Är karriären viktig när allt kommer till kritan?
Är sakerna du äger viktiga när du ligger på dödsbädden?
Är dina kickar viktiga för din överlevnad? Behöver du kickarna om du redan är fylld och tillfredsställd på insidan?
Är rädslan verkligen ett hinder som ska få stoppa dig för att ta steget in i evigheten?
Men jag har lärt mig att man aldrig kan vara accepterad av alla.
Men Jesus har accepterat mig.
Jag är frälst.
Det svenska ordet frälst kommer från begreppet "Fri halsad" vilket var vad man gjorde med slavar när de blev friade. Man tog av dem deras fängelse de hade kring halsen. Det stämmer bra med vad Jesus har gjort för mig, och fortsätter att göra.
Jag har i hela mitt liv varit bitter, negativ och nedstämd på ett eller annat sätt, jag har alltid haft något att klaga på. Men jag är fri, jag bor i himlen, jag behöver aldrig klaga eller oroa mig för nått, I ärlighetens namn så släpar det här beteendet efter lite även fast jag är frälst.
Jag har i hela mitt liv sökt efter en flykt från verkligheten. Teve-spel, Alkohol, Tjejer, osv. Jag har alltid önska känna något annat än tristess för att livet suger, därför har jag sökt kickar.
Men nu när jag har mött Jesus och han har börjat arbeta på mig så behöver jag inget annat. Ingenting annat än Jesus.
Visst är det så att i den här världen kostar mat och bostad pengar, visst är det så. Jesus har lovat att fixa det, då behöver jag inte oroa mig, men man får inte vara rädd för att jobba.
Ordet frälst är mycket djupare än bara "Att bli kristen". Född på nytt, av ande. Jag är Guds barn, jag är friköpt från mig själv och allt som är skärp med mig.
Sozo är det ordet som används i bibeln när man pratar om frälst. Wow, det är mycket mer än att bara kalla sig kristen och gå i nån tråkig kyrka.
Här är några definitioner på Sozo - Dvs frälst / frälsning.
Att vara räddad, bibehållen i trygghet, räddad från fara och förstörelse.
Att rädda en plågad från undergång. Att rädda en från sjukdom, att göra väl, hela och återställa till hälsa.
Hämtat och översatt från:
http://www.biblestudytools.com/lexicons/greek/kjv/sozo.html
Vem vill inte ha det här?
Det kostar ditt liv, men du vinner Guds liv vilket är mycket bättre på alla sätt.
Gud vill förvandla våra liv, han vill se till så att allting går bra för oss. Han vill oss allt väl, han vill ge oss allt gott. Han är god, alltigenom god. Han har dött för mig, för oss. Så att vi kan få leva med honom.
Han fyller tomheten som bor i oss, han fyller oss så vi får frid så att vi kan vara lugna.
Vem vill inte ha det?
Är karriären viktig när allt kommer till kritan?
Är sakerna du äger viktiga när du ligger på dödsbädden?
Är dina kickar viktiga för din överlevnad? Behöver du kickarna om du redan är fylld och tillfredsställd på insidan?
Är rädslan verkligen ett hinder som ska få stoppa dig för att ta steget in i evigheten?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)